ALLDELES NYSS.......

***

Härifrån till innerstan är det ungefär 150 år. Ja, tjugo mil också förstås, men det är inget som betyder något. Här levde dom, våra far- och morföräldrar, och deras föräldrar, liksom i sin tur deras.......Ja, inte precis här alltså, men så här. Och javisst, innan utladan rasade. Men ingen el, inga treglasfönster, inget helkaklat badrum och så där, ni vet. Fick man lunginflammation dog man antagligen. Det gjorde svärfars pappa när svärfar var fem. Skogen alldeles intill, nära inpå, hela tiden. Stigen jag nyss gick på för att komma hit fanns nog då också, fast det fanns ingen landsväg den mynnade på strax därborta, bara en lite större stig. När dom kom in från åkern, skogen eller smedjan fick dom tända spisen innan det var idé att sätta sig, sen skulle dom ut i lagår´n om dom hade råd med djur vill säga. Och var det inte sommarljust gissar jag dom stöp i säng ganska snart efter maten. Utan att se Mästarnas mästare......Jag känner mig som någon slags brygga eller rest av något slag som fortfarande tror mig ana, tom känna, hur det var. Tänkt att mormor och morfar har jag ju pratat med, lyssnat till och jag har suttit i deras knä, det är inte längesen alls, alldeles nyss faktiskt. Ibland när jag tittat på dom gamla porträtten har jag tänkt (när jag inte tänkt efter) va´gamla dom ser ut, och så bistra dom ser ut. Kanske var dom lite ovana vid att le och skratta bara? 

*

Inget konstigt med det, lite nostalgi bara kanske? Nej, inte bara nostalgi, det var inte bättre förr, tvärtom. Men det jag undrar över hur vi människor så fort blev annorlunda?  Var tog vår förståelse för långsamheten, vardagligheten och slitet vägen?  Acceptansen av livets grundläggande villkor, utan att klaga? Hur kunde antalet likes och följare bli värdemått i stället för människovärde? Och hur kunde jag glömma hur skönt det var i mormors knä?

*

Den rasade utladan borta vid Västerbyfälten

*

***

KOLTRASTKVÄLL, KORSHEDEN

***

Häruppe i Korsheden är snön inte helt borta och vårkänslan inte så påtaglig som nere i Östergötland. Men ljuset finns där, även när klockan går på sju, och koltrasten sjunger så det hörs vida över skogen och ängen. Få saker säger mig så mycket om den nordiska naturen och det nordiska sinnet som en marskväll med snörester och kyla i luften men med ljus över rymden och den vemodiga koltrastsången i ensliga marker. 

*

Förstora gärna!

*

***

LANDSKAP VID TYSSLINGEN

***

Ljuset är allt, också vid landskapsfoto

*

Förstora!

*

***

RISINGE: NU ÄR DET VÅR!

***

Tretton grader varmt, strålande sol och luften full av lärkdrillar - nu är det vår!

*

*

***

800 ÅR PÅ EKÖN

***

Att vandra på den gamla körvägen ute på Ekön är inte bara vackert, det är lätt att låta sig förflyttas bakåt i tiden. Vägen slingrar sig fram så som moderna vägar aldrig gör och när man närmar sig det gamla brofästet över till Lundby på östra sidan försvinner den nästan i ekskogen. Men den finns där om man tittar. Vägen är den medeltida vägen från Norrköping/ Linköping och Vånga över Ekön och så  vidare på andra sidan sjön och upp mot S:ta Maria kyrka i Risinge socken, dvs Finspång. Och medeltiden, det var 1200-, 1300- och 1400-talen. Det finns tom fynd från den tiden, tex det gamla svärdet som jag skrivit om tidigare  (https://www.fotosidan.se/blogs/khaladsphotoblog/svardet-fran-ekon.htm) och som hittades i vattnet vid brofästet på Ekösidan. Och väpnaren som förlorade svärdet var säkert inte den första som red på den här vägen, jag väljer att se den som åtminstone 800 år gammal. Vi är alldeles definitivt inte dom första som trampar där......

*

Bilderna är alla från vägen, en del visar vägen, en del visar lite av vad vi såg i går när vi gick där, I och jag.

Förstora gärna!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***