PÅ VÄG HEM FRÅN LUDVIKA

***

På väg hem från Ludvika i går em färgade den nedgående solen de lägsta molnen ovanligt intensivt rosa. Effekten gav landsvägen och landskapet en känsla av  overklighet 

*

Förstoras!

*

***

ATT FÖLJA MED SIN TID

***

Det är klart, visst ska vi väl följa med vår tid. Eller? Det här är Ludvika  centrum idag eller rättare sagt, häromdagen. Storgatan, här omgjord till gågata. Det var den inte då, då när jag bodde här. När det var? Vi flyttade hit samma år jag började i skolan, 1947, och jag lämnade stan efter studenten 1960. Och då var trafiken tät på Storgatan. Inte nog med att alla viktiga affärer låg här, då gick också genomfartstrafiken på Storgatan. Och där till vänster, där ni nu ser en rad skyltfönster, där låg torget. Ett helt vanligt småstadstorg med små affärer, skomakare och en del annat. Det var centrum för julskyltningen, där i december, 2:a el 3:e söndagen i december. Vad jag säkert kommer ihåg är hur vi då kunde åka häst och släde under skinnfäll till församlingshemmet för att dricka choklad med vispgrädde och äta pepparkaka. Då hade jag och brorsan stått utanför ett av fönstren och frusit länge, fönstret där dom skyltade med en Märklinjärnväg med tåg och vagnar som gick.Vi kunde Märklinkatalogen i princip utantill.

*

Men det var inte det jag tänkte på nu när jag stod där häromdagen. Nej, i slutet av mina år i Ludvika bestämde man att bygga ett stort Domusvaruhus på torget. Trots, eller möjligen tack vare, att man hade en stadsarkitekt och allting. Det finns ingen sån idag, det har Ludvika inte råd med. Torget var inte så stort, så man utnyttjade hela tomten, ingenting blev kvar av torget. Hur länge Domus fungerade vet jag inte, men idag finns ingenting kvar av Domusverksamheten, inte minsta lilla konsumbutik. I stället finns där en galleria, och den är väl ok i sig. Men dom stora affärerna, dom ligger förstås utanför stan, precis som i dom flesta orter. Utom förstås i dom som har mysiga centrum med torg och kaféer och sånt.

Ludvika centrum idag

*

***

I SUS OCH DUS.......

***

Så har vi haft vår årliga familjekräftskiva, hellyckad. Som vanligt skulle jag vilja säga. Kräftorna och snapsarna - det är faktiskt några såna också - är inte huvudsaken, det viktiga är att träffas och ha kul!

*

Redan i fredags kväll samlades vi, det är en bit från Göteborg, och väl framme är det inte dumt med lite mat och en pratstund, här Hilda med pappa och farmor I i bakgrunden

*

I går morse vaknade var och en när det passade, Agnes var inte först

*

Andra hade kommit länge, här Vilma som redan fått på sig den där lilla eleganta....

*

Men en skogspromenad finns det alltid tid för, undrar om bonden har tjuren kvar?

*

Det hade han inte, men skogen hittar man alltid en massa spännande saker, stora ben tex. "Kan det vara dinosariusben farfar"undrar Elias. Ja, varför inte, man vet ju inte säkert. En Stegosarius tex eller rentav en Tyrannosarius Rex? Fast det förstås, älg kanske är mer sannolikt....

*

Numera hittar dom minsta (5) stigen ganska bra själva....

*

Och titta, en padda! Med bara ett öga, vad tror du hänt farfar? Om jag visste.

*

Men fler grodor och paddor hittas och tar all uppmärksamhet en lång stund 

*

En lugn stund soffan hinner Hilda och Elias med innan det är dags att åka och bada. För dom som törs hoppa i då förstås.

*

Och det törs nästan allihopa, farfar med!

*

Hoppa törs dom också

*

Men alla ser inte lika avspända ut, här Agnes med pappa Stefan

*

Men det är frivilligt, och ibland är pappas famn skönare än kallbad...

*

Hemma igen lite mys innan vi börjar göra i ordning för kräftorna

*

Själva kräftskivan hoppar jag över, inte för att det gick vilt till, vi var nog isäng före elva alla, men jag lät kameran vara.

På morgonen idag lyser solen fint, det blir "burken" utomhus (burken = ungefär kurragömma)

*

En del hittar på annat medan kan väntar

*

Så blir det bad idag igen

*

Och kallt är det, typ 14-15 C, men det är skönt ändå tycker mamma Annika!

*

*

*

***

STEPHEN HAWKING, MALCOLM GLADWELL OCH LITE ANNAT

***

Så har Stephen Hawking, världens fn kanske främste astrofysiker, varit i Sverige igen. Och han har haft föreläsningar i Stockholm, både för fackfolk och allmänheten. Den senare föreläsningen hade jag gärna hört, men han kom aldrig till Korsheden. Och vad han talade om? Svarta hål såklart, det som varit hans huvudintresse så länge. Nytt den här gången var att visserligen tycks det mesta som försvinner in i dom svarta hålen vara borta för alltid, men dom lämnar i alla fall lite information efter sig på händelsehorisonten, till nytta(?) för oss andra som vill studera vad som hänt. Ni är väl med? Nåja, det är lättare att skriva om det än på allvar förstå vad det egentligen innebär

*

Har jag förstått vad som skrivits om Malcolm Gladwells senaste bok har Stephen Hawkings haft en nästan osannolik tur som fick ALS så tidigt, 21 tror jag. Eftersom han inte kunde spela fotboll, bada i Bartjärnar eller göra annat ointressant fick det bli astrofysik istället, nästan oundvikligt :-) Nej förresten, ironi kan ofta såra, jag vill bara säga att för egen del tycker jag Stephen Hawkings är helt fantastisk som orkar fortsätta att inte bara vara aktiv utan de facto fortsätta vara den ledande inom sitt gebit trots nästan osannolika praktiska svårigheter. Och utan att vara ironisk kanske sjukdomen ALS faktiskt varit av betydelse? Om möjligheterna till fysiska aktiviteter blivit ytterst starkt begränsade medan tankeverksamheten varit helt intakt är det ju där möjligheterna till ett eget, självständigt liv funnits.

*

Tillbaka till sånt jag bättre kan förstå, Bartjärn tex. I morse såg det inte riktigt så inbjudande ut när jag kom dit som det brukat de senaste veckorna

*

Det hade slutat regna, men vattnet låg fortfarande kvar på sittplatsbordet därnere.

*

Ett morgondopp med simtur fick det bli ändå och det är konstigt, det känns alltid skönt, om inte annat när jag kommit upp och står och torkar mig. Och jag tror eftermiddagen också kommer bli skön, jag ska gå och få massage. Det var längesen nu, tidigare har det varit betydligt oftare. 

*

På återseende!

***

OM BLOGGAR, FOTBOLL OCH ANDRA OVÄSENTLIGHETER

***

Två fantastiska veckor - sol och blå himmel, lagom varmt, helt perfekt för den som inte jobbar och säkert skönt för er som jobbar också. Men ikväll regnar det, nästan efterlängtat, det börjar bli torrt och kantarellerna har stannat i växten. Efter två intensiva solveckor kan jag tom tycka att det är vilsamt med det mulna vädret och med regnet som trummar mot plåttaket. 

*

Ibland när jag ska göra en blogg tänker jag som i kväll, inte kan jag skriva om Korsheden eller Bartjärn igen, jag tror mig kunna förnimma en viss mättnad mot ämnet och dom likartade motiven. Men så tänker jag - vaddå, det är här jag är just nu, i lilla Korsheden, och jag lever glada, lyckliga (vad är lyckliga?) dagar för det mesta, befriad från viktiga uppgifter och utan stora trauman, på gränsen till lite tråkigt. Och vad ska jag berätta om om inte mitt liv, min tillvaro?

*

Häromdagen, tror det var igår morse, noterade jag fotbollen som låg spelklar straxt utanför en av målvaktsburarna, när jag gick ner till badet. Det slår mig att fotbollsintresset tycks vara så nära globalt man kan komma. Och alla som spelar tycks ha roligt, oavsett om det är i Allsvenskan, div 6 eller utanför alla seriesystem och planeringar som här i Korsheden

*

Här spelar vi på naturgräs förstås, på den fina allmänningen som finns i centrum och där alla byfestligheter hålls - midsommarfirandet tex, majstången står på samma gräsplan

*

Duschar och vanliga omklädningsrum finns ju inte, men tittar man bara lite åt sidan är det lätt att se att det ändå finns möjligheter både att byta om och tvätta av sig

*

Går man så dom säg 50 metrarna ner mot vattnet skulle jag våga påstå att jag sett sämre och tråkigare ställen för att skölja av sig och byta om än här

*

Godnatt, suss gott, kanske vi hörs imorgon.

***