NORRKÖPING OCH INDUSTRILANDSKAPET - IGEN!

***

Några svartvita från Norrköping. Och industrilandskapet igen. Ni som läser bloggen vet nog varför - tandläkaren har sin mottagning därinne.  Och lat som jag är får det bli en timmes rundvandring därinne efter tandläkarbesöket. Den här gången i svartvitt, det blir det ofta för mig när det inte är natur- eller landskapsbilder.

*

Förstora gärna, det vinner dom på!

Interiör

*

Lite hårdare kontrast här

*

Ensam

*

Upp mot himlen

*

***

ÄLSKADE VÄG

***

Finare väg finns inte. En riktig grusväg som som passerar ängar och hagar, gårdar och sommarstugor, genom skog ibland och långa sträckor utefter Barken, den vackra sjön. Här är den rak, men för det mesta slingrar den sig fram. Och alla djur som alltid är ute - fåren, hästarna, korna och så Werner och Werner förstås, grisarna. Nej, finare väg finns inte. Vaddå partisk, det är jag aldrig. Den går jag i stort sett varje dag när jag är i Korsheden, min basmotion, 8 km. Och det är nog inte så många meter av den ni aldrig sett på bild. Inte är det sista gången jag visar bild därifrån heller....

*

*

Önskar er fina novemberdagar alla!

***

KABELN ÄR HITTAD!

***

Utan kabel går det inte! Eller rättare sagt, det gör det, men utan kabel är det trögt. Alltså att ladda in bilderna från min A7S. Hade med båda kamerorna på mässan och det är såklart olika anslutningskablar till 99:an och A7S:en. Och häruppe i Korsheden har jag inga i reserv. Men den låg ju i ryggan, fel fack bara, trodde jag letet i alla, men det hade jag inte, inte i det platta stora datafacket. Nu är bilderna från mässan överspelade , och istället passade jag på att att komma ikapp i Novembers fotoutmaning. 

*

Och lördagens tema var Gammalt. Passande tema, motivet var ju inte så långt bort om jag säger :-)

*

*

***

FÖRBEREDD - ALLT BEHÖVER SMÖRJAS DÅ OCH DÅ

***  

*

Förstora gärna!

*

***

ATT FÖLJA MED SIN TID

***

Det är klart, visst ska vi väl följa med vår tid. Eller? Det här är Ludvika  centrum idag eller rättare sagt, häromdagen. Storgatan, här omgjord till gågata. Det var den inte då, då när jag bodde här. När det var? Vi flyttade hit samma år jag började i skolan, 1947, och jag lämnade stan efter studenten 1960. Och då var trafiken tät på Storgatan. Inte nog med att alla viktiga affärer låg här, då gick också genomfartstrafiken på Storgatan. Och där till vänster, där ni nu ser en rad skyltfönster, där låg torget. Ett helt vanligt småstadstorg med små affärer, skomakare och en del annat. Det var centrum för julskyltningen, där i december, 2:a el 3:e söndagen i december. Vad jag säkert kommer ihåg är hur vi då kunde åka häst och släde under skinnfäll till församlingshemmet för att dricka choklad med vispgrädde och äta pepparkaka. Då hade jag och brorsan stått utanför ett av fönstren och frusit länge, fönstret där dom skyltade med en Märklinjärnväg med tåg och vagnar som gick.Vi kunde Märklinkatalogen i princip utantill.

*

Men det var inte det jag tänkte på nu när jag stod där häromdagen. Nej, i slutet av mina år i Ludvika bestämde man att bygga ett stort Domusvaruhus på torget. Trots, eller möjligen tack vare, att man hade en stadsarkitekt och allting. Det finns ingen sån idag, det har Ludvika inte råd med. Torget var inte så stort, så man utnyttjade hela tomten, ingenting blev kvar av torget. Hur länge Domus fungerade vet jag inte, men idag finns ingenting kvar av Domusverksamheten, inte minsta lilla konsumbutik. I stället finns där en galleria, och den är väl ok i sig. Men dom stora affärerna, dom ligger förstås utanför stan, precis som i dom flesta orter. Utom förstås i dom som har mysiga centrum med torg och kaféer och sånt.

Ludvika centrum idag

*

***