DAGENS DALABILDER II - BARAVARA

***

Turen till Rättvik var för att träffa Vedam och Gayan som tillsammans startade kursgården Baravara i Vikarbyn för 15 år sen. Vedam, eller Lars Knutsson, startade ju en gång i tiden Gul & Blå i Stockholm och var den som introducerade designade jeans i Sverige. Idag har dom tillsammans format den vackraste kursgård jag har sett och med motsvarande kursinnehåll, långt, långt från affärer och mode . Där har jag själv gjort kurser och de senaste tio åren med stor glädje jobbat många, många kursveckor som obetald assistent tillsammans med många andra. Boken Hjärtats Röst kommer finnas till försäljning bla här.

*

Efter att träffat dom åkte jag till Vikarbyn och Baravara-gården för att ta lite bilder utifrån eftersom det just nu var kursfritt. Gården är en gammal dalagård som Vedam med varsam hand renoverat och byggt ut synnerligen smakfullt

*

Den ligger inramad av björkstammar som sprider närheten till naturen

*

*

Två färger i exteriören, dalarött och dalablått

*

Och som så många gårdar i Dalarna sker utbyggnad i många etapper och det ger utsidan ett levande utseende

*

Trädgården är inte särskilt stor men med vacker, naturlig växtlighet

*

Insprängd finns en, ja, vad heter det, loggia? från gamla ägare och som fått vara kvar

*

Eftersom jag inte gick in nu har jag inga bilder inifrån, men hela inredningen andas frid, lugn och stillhet och manar alldeles självklart till eftertanke och meditation. Mobiler, tv, tidningar och mycket annat som distraherar oss från oss själva ska inte finnas här. Jag kan bara säga att för mig, och såvitt jag har sett nästan alla andra, är det en fantastisk upplevelse att vara här några dagar. Missförstå mig inte, jag har inget "reklamuppdrag" från Vedam, men det är en upplevelse att vara här, något man inte glömmer

***

DAGENS DALABILDER - SILJAN

***

Igår hade jag ärende upp till Rättvik och Vikarbyn, orter som båda ligger mig varmt om hjärtat, och alldeles särskilt Vikarbyn. Väl däruppe blir jag alltid lika fascinerad av ljuset över Siljan och över hela bygden runt sjön.

*

Förstora!

*

Så många gånger jag varit där har jag aldrig  gått ut på långbryggan, men det gjorde jag igår

*

Jag läste igen info så jag vet inte om ön längst ut är konstgjord eller naturlig? Claes vet nog!

*

Där är ju väldigt långgrunt, det är väl orsak till att långbryggan finns, och alltså går det utmärkt att bada både vid stränderna intill eller utmed bryggan

*

Efter besöket i Vikarbyn åkte jag ner till badplatsen där i Vikarbyn och utsikten duger också därifrån

*

Åt öster ser man delar av Rättvik

*

Till Rättvik åkte jag över Falun och från det hållet har man en makalös utsikt över sjön när man närmar sig Rättvik. När jag kom var dock ljuset lite trist, men på väg hem åkte jag upp dit igen eftersom solen nu låg fint i väster. Så vände jag hemåt igen, den här gången via Leksand och Gagnef

*

***

HYRESHUSET

***

Tre Krokars Gata 4A, Ludvika. Lägenheten längst ner, till höger.Vi flyttade in 1958, mina föräldrars första moderna boende. Jag tog studenten 1960, sen lumpen, sen vidare. Alltså två år. Här träffade jag I, hon bodde i lägenheten ovanför. Högst upp bodde Carmen som jag skrivit om tidigare. För mig var det en egen värld. Då. Men mamma och pappa bodde kvar. Pappa gick bort 1993, alltså 33 år efter att jag flyttat ut.  Mamma bodde fortfarande kvar. Hon gick bort 2006, i lägenheten, nästan 98. Dvs 46 år efter att jag flyttat ut. Hon klarade sig själv till långt över 90, tog bussen ner till stan för att handla, lagade sin egen mat, klarade sin egen tvätt i husets tvättstuga, också till flera år över 90. Bara de sista åren tog hemtjänsten över. Och sista månaderna palliativa teamet. Dom ringde mig på jobbet samma dag hon dog och sa att slutet nu var nära. Jag avslutade några viktiga saker på jobbet , det tog väl någon timme, innan jag åkte dom 20 milen upp till Ludvika. Jag kom dit ungefär en halvtimme efter att hon dött. Kanske satt jag ensam bredvid henne en timme, eller det som varit hon. En död kropp är väldigt .....död. Begravningsbyrån hämtade henne dagen efter. Alltså sov vi, I och jag, i lägenheten, tillsammans med mamma. Det var sista natten jag sov i den lägenheten. Numera har jag andra uppfattningar om vad som är viktigt. 

*

Idag, eller som här i januari i år, bara ett hus. Ett vanligt flerfamiljshus. Man kan inte se något särskilt med huset. Utanpå. Det finns inuti mig.

*

*

***

SOMMARENS SISTA OCH VACKRASTE KAPRIFOL

***

*

Förstoras!

*

***

ACCEPTANS, TILLIT OCH EN DEL ANNAT, SELFIES TEX

***

Allting blir ju inte som man vill - i varje fall blir inte allting som jag vill. Oavsett det handlar om bildresultat eller om viktigare frågor. Och då finns utrymme för acceptans. Och det är svårt. Att acceptera det som går mig emot men som  jag inte rår över. Det är så lätt att förneka, eller tom förbanna. Till ingen nytta alls, tvärtom, det kostar kraft och energi. Och jag tror det går att lära sig, eller i alla fall träna lite. Det som hände de senaste dagarna var inte ngt märkvärdigt alls, men jag vet att för säg tio år sen eller mer hade det "stört" mig oerhört mycket mer än nu. Och det känns skönt. Att det går åt "rätt" håll.

*

Acceptans av det som sker betyder ju inte att man ska sitta med armarna i kors. Allt som jag själv kan göra för att skapa bättre förutsättningar för mig eller andra ska jag såklart göra.

*

Och acceptans tangerar detta med tillit. Och där, alldeles tydligt, känner jag stor skillnad mot tidigare. Jag har varit lite skraj för sjukhus, rädd för att bli sjuk eller dö förstås. En rädsla jag tror de flesta av oss bär på men ingen pratar om. Idag känner jag mig trygg när jag kommer in på ett sjukhus och behöver hjälp. Är det något som går att göra kan man göra det där, och Falun var inget undantag. Det kändes skönt att få identitetstaggen fastsatt, skjortan på och en säng att ligga på. Och tom en liten, liten dos morfin.

*

Efter något dygn var jag redo att kolla runt lite, och min positiva bild av lasarettet i Falun - både jag och I har varit där tidigare - stördes inte av att byggnaderna var lika massivt tråkiga som sjukhus brukar vara.

Fönstren direkt till höger är mitt rum!

*

Men åt andra hållet fanns ett sk utomhusrum för patienter och där fönstren går att skjuta åt sidan och med utsikt ut mot Falun

*

Hade jag lite självkritik skulle jag kanske inte visa en sån här selfie men det var ju så det kändes ett tag

*

Den här gillar jag bättre, åtminstone som bild

*

Och när det var dags att åka hem kändes det riktigt bra, även om jag inte bytt om än.

*

Fortsätter slicka mina "sår" på hemmaplan, hoppar inte jämfota riktigt än, och har inte orkat kommentera så mycket på FS än. 

Alla bilderna här är förstås iPhonebilder, selfiesarna tom med med framsideskameran med sämre upplösning. Ha det gott i värmen och en riktigt bra helg önskar jag er alla!

***