27 JANUARI

***

Allt som växer har rötter. Både det vackra, önskade, och ogräsen, det oönskade. Det gäller oss människor också.

*

“We often think of peace as the absence of war, that if powerful countries would reduce their weapon arsenals, we could have peace. But if we look deeply into the weapons, we see our own minds- our own prejudices, fears and ignorance. Even if we transport all the bombs to the moon, the roots of war and the roots of bombs are still there, in our hearts and minds, and sooner or later we will make new bombs. To work for peace is to uproot war from ourselves...." -Thich Nhat Hanh

*

*

***

SKÖNT!

***

*

*

***

BYN

***

Vibberbo by den 28 dec 15:35, nästan -20 C. Fri hand, 1/50 s bl 1,4 ISO 320

*

*

***

HJÄLMARESUND - LINBANA UTAN WIRE!

***

Genom åren har jag då och då passerat Hjälmaresund och jag har beundrat vyn ut över Hjälmaren. I väster ser man linbanan mellan kalkbrottet i Forsby/ Vingåker och Köping, världens längsta linbana med enkel bärlina, 41 km. Den byggdes mellan 1939 och 1941 och har fraktat upp till 90 ton kalk i timmen. Den har stått still länge och 2013 började linan tas ner och är nu nerplockad. Många gånger har jag stått och tittat ut mot väster och beundrat konstruktionen, nu är bara tornen kvar. Bilden tog jag i onsdags eftermiddag när jag åkte upp från Finspång till Korsheden.

*

*

***

MUSIK FÖR LIVET

***

Musiken har följt mig genom livet, som så många andra. Mest lyssnar jag förstås, och min musiksmak har ändrats ganska mycket, till det sämre skulle nog många förståsigpåare säga. Nu är det ganska mkt pop, eller kanske min musik heter soul, jag vet inte så noga men ganska lite klassiskt. Dessutom mycket meditativ musik. Men gärna orgel, Messiaen och Cesar Franck tex, och så piano förstås. Jag har själv spelat piano sen jag var nånstans 10-11 år. Jag sätter mig fortfarande vid pianot då och då men alltmer sällan, Fingrarna börjar stelna, jag kan inte spela det jag har kunnat. Och så är det med mycket nu förtiden. Läpparna är också stela, jag kan knappt vissla tex. Med desto större glädje ser jag att det är andra som tar vid. Vad dom spelar är helt ointressant så länge dom tycker om det dom spelar. Och har man en gång börjat tycka om musik följer det nog med resten av livet. Och steg för steg blir man intresserad av ny musik. Världen är så stor. Och så vacker! 

*

*

***