IDAG MÅNDAG

***

Så är det måndag igen. Måndagar, liksom onsdagar, börjar med att jag kör I till Solgläntan. Där är hon 9-13, dricker kaffe, spelar spel, kanske lätt sittande gymnastik,  äter lunch. Idag var det fläskpannkaka, det hörde jag när jag hämtade henne. Själv kommer hon inte ihåg såklart. Som så ofta blir hon rörd när hon ser att jag kommer och kan inte hålla tårarna tillbaka. Alltid när jag lämnar henne säger jag att jag hämtar dig klockan ett men hur skulle hon kunna veta att jag kommer när hon ingenting minns?

*

Väl hemma kommer en liten pärs, ta sig uppför trapporna till entrédörren. Två halvtrappor är det men för I är det nätt och jämt möjligt. Varje steg ska benet upp och foten placeras på nästa trappsteg utan att sticka ut för mkt. Hon håller hårt i räcket med ena handen och mig i den anda. Efter några steg börjar benen darra av ansträngningen. Jag har ställt en utestol på avsatsen mellan trapporna, där kan hon vila sig en minut eller två innan nästa halvtrappa ska tas. Och det går. Väl innanför dörren kan hon sätta sig i rullstolen jag kört fram men först måste hon vrida sig 180 grader och det är svårt, jag brukar hjälpa till så ändan kommer rätt.

*

*

Idag kom hemtjänsten samtidigt som vi kom. Två unga grabbar idag, det är oftast killar, hemtjänsten här i Finspång har stort underskott på tjejer. Det har ingen betydelse, trots att dom duschar och byter på I, jag är fortfarande lika imponerad över den vänliga och personliga attityden, där finns också den lilla respekt som man, som utelämnad till andra, behöver för att inte självkänslan ska fara illa. Under sommarhalvåret kommer dom nästan alltid på elcyklar, åtminstone om det inte ösregnar. 

*

*

Rullstolen har blivit allt viktigare. Ibland orkar I ta sig mellan rummen med min hjälp, men lika ofta inte. Den är också lösningen när vi ska äta. I kan inte böja sig framåt och dra in stolen under sig utan med en vanlig stol blir hon sittande alldeles för långt från bordet. Rullstolen skjuter jag bara in och så är hon vid bordet, perfekt. Ibland är jag lat och låter henne sitta kvar i rullstolen när vi ser TV, men hon sitter bättre i sin riktiga stol så oftast byter vi till den.

*

*

 Eftersom allt blivit svårare att klara själv har vi betydligt mer hjälp av  hemtjänsten än tidigare och dom kommer numera tre gånger om dagen. Ändå får jag då och då använda larmtelefonen. Det vanligaste är att I inte kommer rätt när hon sätter sig utan sätter sig utanför stolsitsen, eller att hon inte sätter sig tillräckligt långt in på sängen utan glider av sängkanten. Då är det larmet som gäller. Det tar 10-15 minuter tills dom kommer (och kostar 250 :-/gång). Det har hänt att det blivit två gånger samma kväll/natt, men också dom är vänliga och hjälpsamma också om det är så  att dom nyss varit här. Och så rullar det på, med I:s glada humör och kämpa-anda och mycket hjälp.

*

*

***

GATUFOTO, CITYSCAPES, ARKITEKTUR ELLER MÄNNISKOR? ELLER MUSIK KANSKE?

***

Det här med genrer är inte lätt. För mig spelar det inte så stor roll eftersom jag mest är på bloggen här, mera sällan i någon av bildgrupperna. Dom utställningar jag deltagit i har heller inte haft något tema. Rent personligen tycker jag det är roligt att fota det mesta jag träffar på och verkligheten är inte uppdelad i genrer, allt går ihop och finns på en gång. Jag inser att det är svårt att bli riktigt bra på något på det sättet, men för mig själv är det roligare.

Bilden här gillar jag själv, konserthusets enkla men ändå imponerande entre´ i dämpade färger en regnig septemberdag för några år sen. Två personer samtalar utan att dominera bilden utan snarare är till för att visa konserthusfasadens dimensioner och ge bilden lite liv. 

*

*

***

ÖGONBLICK 2

***

Alla ögonblick är unika. Både i rum och tid. Det oavsett man förstår intuitivt/på ett djupare plan eller därför Einstein visat att samtidighet aldrig existerar på olika ställen i rummet. Ögonblickets betydelse varierar med betraktaren, precis som alla bilder gör. Våra hjärnor reagerar intuitivt omedelbart för både verkligheter och bilder så som dom framstår mot bakgrund av vars och ens livshistoria och erfarenheter. Eftersom vi levt olika liv i olika miljöer blir också tolkningarna olika. Begreppet punktum är intressant eftersom det så uppenbart är starkt kopplat till individen/betraktaren, men också för att det aldrig går att definiera med enskildheter i bilden, det handlar om varför en bild omedelbart kan "drabba" betraktaren, positivt eller negativet. 

*

*

***

WOW, FORTFARANDE

***

*

*

***

ÖGONBLICK

***

*

*

***