DOVERSUND

***

*

Förstora gärna!

*

***

DÅ, FÖR NÅGRA HUNDRA MILJONER ÅR SEN.....

***

....simmade dom här bläckfiskarna (ortoceratiter) omkring i haven, bland annat över  stora delar av nuvarande Sverige. Tidig krita, nånstans från drygt 100  ända upp till 500 miljoner år gamla. Tidperspektiven hisnar när jag tänker efter. Det är så lätt att bara jämföra ett par siffror utan att ta in vad dom betyder. Låt oss börja med 30 år, kanske ett tredjedels liv numera. Men 30 år har vi ungefär per generation, sen kommer nästa generation. Alltså tre generationer per sekel avrundat. Det tar alltså ca 200 generationer, 6000 år, för att komma tillbaka till dom tidigaste egyptiska kulturerna. Och med det i minnet tar det a 50 000 såna utvecklingscykler á 6 000 år för att nå dom 300 miljonerna år 

*

Kalkstenstrappsteget i vilken den här ligger inbäddad finns i ett av de vackraste gamla trapphusen i Industrilandskapets hus. Många arbetarfötter har här trampat genom åren och spåren som ska hjälpa dom gående att inte halka är utslitna i mot mitten av steget, hela trappsteget är urholkat av skorna där i mitten

*

Medan jag går här och tittar och tänker  inser jag att jag redan är en av dom gamla stofilerna som hellre funderar på allt som är märkligt och fantastiskt i sig själv och som ligger här fortfarande och visar upp sig efter 300 miljoner år i stället för att följa med strömmen och lägga tiden på artificiella verkligheter, spel, urlöjliga tävlingar om allt mellan himmel och jord och som är gjort, påhittat. Det slår mig att en allt större del av människorna ägnar all mer av sin tid för att lämna det riktiga livet för att i stället delta i påhittade episoder ur overkliga liv. Vilken miss dom gör, varenda timme jag missar det verkliga livet eller helt enkel bara  inte är medveten och uppmärksam är en förlust av ett tillfälle som aldrig återkommer

  *

*

***

I UTKANTEN

***

Det hade redan börjat mörkna när jag gick ut. Behovet att få känna den kyliga luften och se ljuset bakom molnen tog över. Så hamnade jag varken ute "i naturen" eller i det lilla centrum Finspång har utan i ytterområdet i närheten av infarten från Norrköpingshållet. Några köpcentra, diverse små industrier, ett par rondeller, en tom sidogata och där bredvid den vältrafikerade Norrköpingsvägen med dubbelfiler åt båda håll. Inte en människa så långt jag kunde se där jag gick men massor av bilar på stora vägen intill. Och lite funderade jag över köpcentra med mängder av prylar och alla fyrhjuliga små plåtlådor där vi stänger oss inne på väg från hit till dit. Vi talar inte särskilt mycket med varandra, vi ler inte så ofta mot dom vi inte känner, vi sätter oss inte ner och pratar med vem som helst. Och ändå är det just det vi längtar efter - att få ha någon att prata med, att få en smula bekräftelse, ja till och med en smula kärlek så att vi vet att vi lever på riktigt och inte bara är marionetter som dansar för någon, gud eller ödet. Och det lilla vi visar varandra är kläder och make-up, mode och mobiler, tatueringar och muskler om vi har några. Prylar och jobb går också bra att tala om, liksom barnbarn och krämpor för oss äldre.

*

Men jag vill veta vem du är, egentligen. Vad drömmer du om och vad är det som plågar dig och vad ger dig dina största glädjestunder? Och om döden som finns där bakom, skrämmer han dig, liemannen?  

*

Men som jag heller inte hittar nån att prata med tittar jag bara mot månskäran och blåhimlen och den lilla aftonstjärnan i hörnet (syns förstorad)- jag tyckte precis hon blinkade lite åt mig

*

Önskar er alla en god natt!

***

NORRKÖPING I GÅR KVÄLL

***

Hade ett par ärenden inne i Norrköping i går eftermiddag med en lucka mellan 5 och 6 så  på väg till bilen jag ställt utanför stadshuset för att lägga ifrån mig saker blev det en kvällsbild på - ja, kan det heta Holmenhuset kanske?

*

*

***

UTSLÄPPT

***

Årets första fika i altanhörnan, en sann njutning!

*

*

***