I SAGANS VÄRLD

***

I går efter åskregnet var världen - åtminstone den viktigaste delen av den - Korsheden, Saxe och Vibberbo, förtrollad. Häromdagen skrev jag om jordandar och vattenväsen. Nu kunde den (världen) varit befolkad av huldror, vättar och skogstroll. Och så näcken i forsen förstås. För 150 år sen, på min farfars fars tid, var dom en realitet för dom flesta. Hur kan nå´n kritisera dom för det? I torp eller kojor, utan rinnande vatten, badrum och el, utan radio TV eller telefon, kanske miltals från närmaste granne utan andra vägar än dom smala stigarna genom skogar och över myrar och kärr. I går kväll var  det lätt att föreställa sig hur det var.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Dom första sju bilderna är tagna här hemma på tomten i Korsheden, resten tagna utefter vägen Korsheden - Larsbo - Vibberbo - Korsheden

***

EN FÖRTROLLAD AFTON

***

Klockan var väl runt 3 på eftermiddagen och jag pustade i den kvava värmen, drygt 26 C. Då fick jag syn på molnet. En kvart senare öste regnet ner, blixtarna korsade himlen och temperaturen hade  sjunkit 12 grader. Många år sen jag upplevt ett så intensivt regn- och åskväder. Efter någon timme var väl det värsta förbi och naturen dröp av fukt och regn. Dimman kom och blev tätare framåt kvällen, otroligt vackert överallt. Såklart blev det ett par timmar med kameran. Uttrycket är slitet, men ljuset var magiskt

*

*

***

VÄSTERBYHYTTA - LANDSKAP

***

 I strålande sommarväder gick jag den vanliga promenaden runt fälten ute vid Västerbyhytta idag på Kristi Himmelsfärdsdag. Sommartemperaturer med nästan 25 C på eftermiddagen, typ 22 när jag gick. Ändå märks det på landskapet att det är senvår och inte sommar, inga egentliga sommarblommor än, vitsipporna och kabbelekan dominerar. Här kommer några bilder 

*

Från Söderbärke ut mot Västerbyhytta är det en liten grusväg, dagen till ära saltad för att binda dammet. Noterar att det var länge sen jag körde sommarsaltad väg. Kabbeleka fyller dikena, här tittar jag tillbaka mot S.

*

Ännu mer kabbeleka när jag tittar mot Västerbyhytta

*

Fälten är nu gröna och björkarna står fint med sin fortfarande ljusa grönska

*

En av mina klassiska vyer utöver landskapet. Grönt men ännu utan sommarblommorna

*

Snart närmar sig stigen sjön, S Barken

*

Stigen följer nu sjön

*

Fälten är svagt kuperade och små träddungar, mest björk, gör landskapet mindre enformigt

*

Ganska nyutslagna fortfarande, en vecka sen

*

Också ute på fälten växer kabbelekan ymnigt utefter dikeskanterna

*

Så passerar jag det gamla uthuset, färdigt att vika ner sig ser som det ut att vara

*

Så landsvägen tillbaka och jag passerar den vackra lagården med sin vitkalkade vägg

*

Och när jag passerar den här dungen är jag nästan tillbaka, knappt en timme tog det i "foto"takt

*

***

NATURSKYDDSOMRÅDET I KORSHEDEN

***

Alldeles bakom huset i Korsheden har vi en dalgång som är skyddad, ett naturskyddsområde. Det är inget stort område, en liten ravin kanske 500 meter lång. Vi går där ofta på mornarna I och jag och det är en speciell känsla därinne, som att vara i ett slags rum, lite mörkare än resten av skogen runt omkring. Eftersom området är ganska blött och naturen får sköta sig helt själv är det inte direkt vackert, åtminstone inte på det där "vanliga" sättet. Idag var kameran med men eftersom det var en vacker morgon var det svårfotograferat, skogsbilder när det är sol är inte lätt som Sten påpekat. Här kommer några bilder

*

Förstora!

När solen lyser på mossan blir det intensivt grönt

*

Eftersom det är blött blir det mycket mossa och även svamp på träden

*

Några riktigt stora fina granar finns

*

På en sidan finns ett parti med en mossbelupen klippvägg

*

Samma klippvägg

*

Mossa och lav

*

Många rester av träd som får ruttna där dom ligger

*

Nästan hemma igen

*

***

FÄLTEN VID VÄSTERBYHYTTA

***

Tillbaka i Korsheden igen blev det en kort tur till fälten därute vid Västerbyhytta innan dagen var slut. Inte lika leende som vid Dala Husby men med mina ögon minst lika vackert, jag älskar känslan att gå över de öppna fälten med så mkt rymd däruppe. Och en himmel med ganska mkt moln gav fläckvis sol och liv åt landskapet.

*

*

*

***