GUDOMLIGA ZEISS - ÖREBROBILDER FRÅN I FÖRRGÅR

***

Jag har två objektiv som jag gillar sådär fantastiskt - båda Zeiss. Det blir liksom alltid bra bilder, i alla fall med mina mått, det spelar egentligen ingen roll vad jag fotar. Nä, jag har aldrig sagt att du också gillar dom, det räcker att jag gör det! Det ena är 135:an med en ljusstyrka på 1,8 som ger kortkortkort skärpedjup om man vill.  Det andra är vidvinkelzoomen 16-35/2,8

*

Idag har jag varit ute och fotat dalabygder med 135:an men lusten svek när det var dags att skriva, det blev för vackert och för mkt . Och igår var det samma 135 och samma vackra vårgrönskebilder här från Korsheden. Men som sagt, när jag skulle skriva nåt stod helt plötsligt vårgrönskan mig ända upp i halsen

*

Istället bläddrade jag tillbaka till i förrgår då jag passerade Örebro på väg upp. Jag är i Örebro med jämna mellanrum för att få lite sprutor, och kameran är alltid med förstås.Och i förrgår var det vidvinkelzoomen som satt på. Och med den går det att fota helt andra "saker" än med tex 135:an, helt andra perspektiv. Bäst blir det om jag skiter i att LO inte gillar störtande linjer och sådär, liksom bara kör på. Helt plötsligt får jag med hela spacet där jag är, hur tillvaron som omger mig ser ut, hur det ÄR.

*

Här är huset jag ska in i, modernt och med mycket glas och strikta linjer och sådär,men kolla vilket fint träd som står alldeles vid ingången. Och det är klart att byggkranens arm ska med, dom bygger ju på tomten intill

*

Byggkranarna är förresten värda en egen bild, det blir massor av rymd och massor av himmel, det tilltalar mig

*

Eftersom jag har tid på mig innan jag ska vara där jag ska går jag runt lite på måfå. Och det är med hus precis som människor, dom är väldigt olika. Olika utseende, olika ålder, olika patina, olika uppmärksammade. En del vill synas, andra vill inte synas.En del åldras med skönhet och värdighet, andra gör det inte.

Hus, precis som människor, påverkar mig  också. Bara genom att titta på det härovan är jag tillbaka på 40-talet, och det är inte den där mysiga, nostalgiska känslan som finns där utan mera ....inte fattigdom kanske men armod och glädjelöshet

*

En del är kreativa och fantasifulla, och en del är inte det

*

När jag kommer tillbaka har en extralång långtradare backat in mot byggarbetsplatsen för att lasta av ett gäng järnbalkar. Sådär långa långtradare skulle a l d r i g få plats på en bild utan en Zeiss zoom, det förstår ni väl.

*

Dom flesta lastbilar med egen kran har den direkt bakom hytten, den här har den längst bak

*

Det är nog fint att det byggs, det sker hela tiden och allt eftersom de gamla husen försvinner kommer det nya, också det precis som med oss människor. Och just den kontinuerliga förnyelsen gör att det inte blir några avbrott, några stopp i utvecklingen. Livet flyter obevekligt och fantastiskt på även om vi som individer upplever början och slut

*

Själv vandrar jag vidare mot min ingång och ser till min glädje att många cyklar i Örebro

*

Och till och med den enkla entrén blir lite mysig med zoomen, nu ska jag bara två trappor upp...

*

Tack för mig, önskar er en glad och lycklig fredag!

***

ORSAK OCH VERKAN

***

*

***

INTE SÅ KOMPLICERAT (SOM VI TROR).....

***

Livet är inte så komplicerat som vi ofta tror. Det är vi själva som krånglar till det. Allt viktigt - sånt där som kärlek, frihet och glädje ni vet - behöver inte förklaras eller organiseras alls. Och sånt där som inte är viktigt  överhuvudtaget - typ styrelsemöten - kan göras väldigt mycket enklare än vad SCA-ledningen förstått, det behövs varken jaktstugor eller affärsjet, men visst får fruarna vara med, det gör det hela  bara mysigare

*

*

*

Så inför nästa styrelse- eller årsmöte, kom ihåg, glöm inte räfsorna!

***

GATUFOTO - UNIKA BILDER

***

Vaddå unika - från 1958 förstås. Rätt men fel. Dom är från 1958 och Ludvika, men det är inte därför dom är unika. Det kommer straxt, men ni får ge er till tåls, läsa bloggen helt enkelt.

*

Jag hade inte tänkte lägga in fler gamla bilder nu men sitter ensam i Korsheden medan regnet droppar och himlen är grå och termometern står på knappt tio grader. Mörkt och grått alltså. Det gör inte så mycket, Korsheden är liksom min skrivarstuga. Och så förde jag över ytterligare några skannade bilder till laptopen innan jag åkte upp. 

*

Men lugn,  låt mig börja från början. Som fotointresserad var jag ofta ute på stan med kameran. Här har jag stannat till vid televerket där en grävskopa är i full gång, säkert kablar som ska ner eller upp. Inte en modern hydraulisk utan en sån där med en massa vajrar som styr operationerna förstås. Den samlar en del intresserade åskådare...

*

...medan andra är mindre intresserade och skyndar snabbt förbi mot viktigare uppgifter

*

Själv drar jag mig ner mot själva centrum, Rahlénhörnan med gamla Hendebergs mitt emot. Rahlén var en fin gammal bokhandel som nu förvunnit med internethandeln och cyberrymden. Men detta är en av mina unika bilder. Som 18-åring tog jag gärna gatubilder med tjejer med i bilden. Och det visste jag inte då, men först i den här gruppen går I, dvs min hustru  sen så där 50 år. När man är 18 är världen full av söta flickor och hon var en av dom - jag kände henne inte men hon var ju en av dom jagcgärna tittade på. 

*

Här har jag vänt mig 180 grader om och tittar utmed Storgatan västerut, bort mot ASEA-hållet, ASEA som ännu inte blivit ABB och som ännu får vänta många många år på Percy Barnevik.

*

Och det fanns fler tjejer som passerade min kamera...

*

Här är ett par jag väl känner igen från plugget, men jag kommer inte ihåg namnen

*

Men jag plåtade många, gammal som ung...

*

Här har vi el- och vitvaruaffären Hendebergs som gett korsningen namnet - Hendebershörnan

*

Här är hon igen, I, nu på cykel. Eftersom jag var 18 är hon 15 här. För mig är det unikt, bilder på I innan vi träffats, för snart 60 år sen. Nu har jag ju många många fler bilder på I.....

*

Storgatan igen...

*

...och igen, nu med manlig  huvudperson...

*

Och till sist, några av de vanligaste bilarna på stan.

*

*

***

EXTRAKNÄCKET: BIBBLAN - LUDVIKA 1958

***

Efter att ha läst Bengt B:s bloggar från Stadsbiblioteket i Sthlm fick jag lust att leta fram mina gamla bilder från Ludvika stadsbibliotek. Jag jobbade extra där måndagskvällar och lördagseftermiddagar hela läroverkstiden. Minns jag rätt fick jag 6:- i timmen som med 5 timmar per vecka gav 30 :-, inte så dålig förstärkning av veckopengen som väl låg på 10:-. Det räckte till många filmrullar!

*

Bilderna här är från 1958 och tagna med min YashicaMat för 120 rullfilm, alltså bildformat 6x6 cm,  med dagens språk mellanformat alltså. Bilderna har jag plockat från fyra rullar, två Panatomic X, två Tri-X.

Framkalla gjorde jag själv, i början skrev jag upp framkallningsdata för varje film, det hade jag slutat med här men kommer ihåg att det oftast var Microdol - eller kanske var det D76, minnet sviker lite. Men det kanske inte är så konstigt, 1958, det är 57 år sen.

*

När jag började arbeta på bibblan låg den fortfarande i stadshuset, borta vid kyrkan, trångt och lite mörkt. Nu, 1958, hade det nyss flyttat in i Nya Folkets Hus vid Karlavägen. Jag har flera rullar därifrån och var nog lite imponerad av de stora, ljusa lokalerna med nya möbler och allt! Bilderna är tagna vid flera tillfällen, en del i dagsljus, en del i kvällsljus med blixt, andra i naturligt kvällsljus med stativ

*

Byggnaden, Nya Folkets Hus var ju ny hela den, och bara att komma in i huset (var det åtta våningar månntro?) var ju skoj, kolla bara trapporna

*

Väl inne kom man först till in- och utlåningsdisken. Och visst, så var det, ordning och reda, dödstyst, och gärna vårdad klädsel minsann

*

Väl inne var biblioteket i två våningar med en fin öppen trappa, snyggt tyckte jag då och idag också

*

Och gott om plats var det med massor av tomma och outnyttjade bokhyllor, riktiga läshörnor och andra nymodigheter. Typisk 50-talsdesign skulle jag säga....

*

Stod man på övre planet var det ju fin utsikt ner på den alldeles nya inredningen

*

Allting var manuellt förstås, maskinskrivna utlåningskort i varje bok och likaledes maskinskrivna bokregister, lätta att hitta i vackra trälådor på stativ

*

Stadsbibliotekarien själv, Marianne Svensson hette hon, hade förstås eget rum

*

Det hände att hon satt i disken också, men inte så ofta.  Farbrorn är väl i min nuvarande ålder men jag har inte kostym med väst, skjorta och slips när jag går till bibblan idag. Vissa saker har blivit bättre, ingen som helst tvekan.....

*

Den här damen jobbade liksom jag i utlåningsdisken ibland och hennes huvuduppgift var att sätta ut alla tillbakalämnade böcker i hyllorna. Jag kommer inte ihåg vad hon hette, men väl hennes alltid så barska utseende, jag tror inte jag såg henne dra på munnen så länge jag var där.

*

Men det fanns yngre medarbetare också såklart. Den första kommer jag väl ihåg för hon var både glad och trevlig, namn minns jag inte

*

Sist en i raden av anställda som inte kan ha jobbat där så länge, henne kommer jag bara svagt ihåg...

*

Nej förresten, här en bild till, bästisen Jan placerad för att det skulle ge en bra komposition. Funkar skapligt än idag tycker jag

*

Idag huserar Ludvika stadsbibliotek i ännu mycket modernare lokaler i ett av de nyaste husen i Ludvika, precis i affärscentrum. Ett bibliotek som är jättefint och väldigt trivsamt och i vilket jag gärna tittar in när jag har ärende till Ludvika. Kanske kommer några nya bilder därifrån vid tillfälle!

***