DEN RÖDA PRICKEN

***

Solljuset och dom inte så långa promenaderna blir allt viktigare. Oftast väljer vi ungefär samma vägar, vi njuter av känslan av det bekanta, att det är lättgånget. Dessutom är det vackra små vägar, vare sig vi som här är ute vid S:ta Maria och Risingefälten, på Ekön eller i Lunddalen. Däremot blir det på ett sätt inte så spännande bilder samtidigt som jag tycker om att följa landskapet med alla dess skiftningar med årstid, väder och tid på dagen. Såklart går vi också de närmaste kvarteren ibland men då är oftast inte kameran med alls.

*

Den röda pricken är ingen Leicaprick, det är I:s härligt röda jacka. I har diagnosen Alzheimers sen ett par tre år. De mesta blir långsamt annorlunda, fotot och bloggandet också.

*

*

***

PÄRLEMORMOLN ÖVER TRÄDEN PÅ EKÖN

***

Så blev det Ekön idag också. Ljuset och rymden var oemotståndliga, först varmt släpljus, sen himmelsfärgerna efter solnedgången. Mest var jag där för känslan, inte för fotograferingen. Men visst, jag ville testa Minoltas standardoptik igen, och då passade det bra med trädprofilerna mot himlen. 

*

Pärlemormolnen (PSC = Polar Stratospheric Clouds finns i stratosfären på 15-25 kilometers höjd) syns bäst på sista bilden

*

Direkt när jag kommit över bron fanns solen kvar  där på västra sidan av ön, inte minst i trädkronorna

*

På marknivå var solljuset svagt för att snart försvinna

*

Alkottarna gör sig bra mot skymningshimlen

*

Här står en hel serie rejäla alar efter strandkanten

*

Hängbjörken sträcker långa grenar ut mot vattnet och här noterar jag molnet som såg ovanligt vitt ut

*

Den lite märkliga tallen får också komma med idag, observera roten, den r alltså rotad längst till vänster i bild, sen växer den typ 5 meter horisontellt innan den växer på höjden

*

Hängbjörken, månen och kraftledningen där borta

*

Dom stora alarna igen och mot den mörkare himlen syns pärlemormolnet bättre. Pärlemormoln ligger i stratosfären, på 15-25 km höjd, mkt mkt högre än alla andra moln

*

Björken här är belyst av den ljusa himmelsranden längst ner i väster

*

Vägen på ön, Dovern, himlen och pärlemormolnet

*

Panoramabild från bron på vägen hem

*

***

DAGENS SKÖRD - RISINGE, SIDENSVANS OCH EKÖN

***

Äntligen kom långkalsongerna på. Inte för att jag älskar dom, men jag älskar det kalla klara vädret som kräver långkalsonger. Två promenader idag, först Risinge, sen Ekön. Däremellan lite sidensvansar i trädgården. Det mesta är taget med A99:an på vilken Zeiss-135:an satt. Före sidensvansarna är det Risinge, sen fåglarna, därefter ett par bilder från trädgården och så Ekön. 

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

MARKEN DÄR JAG GÅR

***

Marken där jag går

är full av dina spår

fast marken där jag går

bär inga blommor mer i  år

*

Marken där jag står

är full av aspesnår

och marken  där jag går

den blommar snart, i vår

*

Fast annat vi törsta

vi alla vanliga

Det minsta är det största

och märkligast det dagliga

*

Från Risingefälten idag

*

Från Risingefälten idag

*

***

VARDAGSPOESI - RISINGEFÄLTEN

***

Så  kom solen och ljuset tillbaka några timmar. Solen hann gå i moln innan kroppen började lyda men ljuset fanns kvar. Och medan vi gärna väljer skogsstigar i gråväder och regn vill vi ha öppna landskap och rymd när ljuset finns, alltså blev det Risingefälten idag. Trots att det är just öppna landskap finns det alltid detaljer att se. Blåklockor tex. 

*

Fälten i Risinge

*

Blåklockor är ett tufft släkte, det har varit många frostnätter redan!

*

Och asplavarna lyser knallgult

*

Mjuka vackra böljemoln över fälten

*

Dom kala aspkronorna är lätta att känna igen på formen

*

Daggen glittrar i gräset

*

Och fortfarande finns andra färgklickar, aspsly tror jag

*

***