DOKUMENTERAT I NORRKÖPING

***

Idag blev det en vända till Norrköping, kemtvätten. Och så en fika förstås. Nu har jag ju fått tillbaka min huvudkamera men har knappt testat den ordentligt. Den här gången kom den i alla fall med till stan, så jag testade lite fikafoto och gatu-, förlåt, dokumentärfoto. Det här är ju inga utvalda situationer eller människor, jag bara provar lite för att känna mig för.

*

*

*

*

*

*

***

TILL OCH MED...

***

.....parkeringsplatsen ute vid Viberga får ett uns av poesi över sig när månen, nästan full, strör sitt silverljus över oss. Jag tänker att förr var det på kyrkbacken man träffades och pratade med de andra i byn om senaste nyheterna. Dvs sånt som hänt hemmavid , i naturen och på åkrarna, sen sist. Nu är det här vi ses men har knappt tid att prata med varandra, vi rusar in och handlar det vi ska och så ut igen. Så här vintertid(?) kan det gå veckor, ibland en månad, mellan gångerna jag talar med någon av grannarna. Sommartid  blir det mkt oftare - vi klipper våra gräsmattor och sitter och fikar ute, då är det lättare. Så blir vi lite annorlunda här uppe i norr, jag kommer inte ihåg exakt vad han sa den där Montesqieu. Nyheter lider vi inte brist på, vi snarare dränks av  alla nyheter som strömmar in från TV, datorer och mobiler. Men den där personliga direkta kontakten saknar jag ofta, den som fanns mellan kompisarna när jag var ung  och mellan arbetskamraterna när jag jobbade. Här fyller bloggen en viktig funktion, allra helst som vi träffas irl ibland :-)

*

*

Suss gott!

***

OBELISKEN I SÖDERBÄRKE

***

Mörkret faller och molnen jagar över himlen, bara ljuset från väster dröjer kvar. Förändring står skrivet i allt och mest av allt i spegelbilderna, trots alla försök att hålla kvar. Obönhörligt och oavbrutet tappar vi långsamt greppet, greppet vi åtminstone stundtals tyckt oss ha. Sakta försvinner det komplexa och bara nuets ögonblick blandade med minnen dröjer sig kvar. 

*

*

***

FÖR MIG ÄR DET OBEGRIPLIGT......

***

......hur man kan ägna blogg efter blogg  åt att tala om hur fel andra gör när dom fotograferar. För det mesta är det gatufoto som är i fokus. Fel avstånd, fel objektiv, fel utlösarmekanism, för många bilder eller text som inte ska vara där. Över huvud taget är det för många gatufotografer, i andra bloggar är det för många fotografer över huvud taget, definitivt för många som tror  att dom är fotografer. Pictorialister är inte heller så populära, liksom en del annat. För att inte tala om hur mycket för många bilder det är, alldeles för många bilder överallt. 

*

För mig är glädjen i fotandet och gemenskapen på bloggen (och andra medier) viktigare än resultatet, även om jag också försöker lära mig ta bättre bilder allteftersom. I grund tror jag min  innersta drivkraft är att få dela med mig en smula av mitt liv eller mina tankar, det finns mycket jag inte får sagt annars med det begränsade umgänge I och jag har. Och att få dela en smula av sitt liv tror jag är en vanlig drivkraft. Ingen tror väl att vi bara sätter in bilder som är det bästa vi nånsin gjort? Inte många i alla fall.

*

Bilden är tagen vid dagens promenad ute vid S:ta Maria, ungefär kl 16

*

***

ROUTE 66 OCH FLATENBERG

***
Nej, inte den 400 mil långa 66:an från Chicago till Los Angeles, det här ett stopp på riksväg 66 som går från Västerås upp förbi Sälen och Norge, 34 mil ungefär. 66:an är den enda större väg som passerar Söderbärke. Igår, påväg hem från Hagge strax intill, blev det en liten solsnutt så jag var tvungen att stanna, alldeles strax efter Smedjebacken, Flatenberg heter det tror jag. I alla fall ligger Flatenbergs gamla hytta alldeles härinne. Och det är ju en trakt jag väldigt gärna visar bilder från, det är liksom hjärtat av Bergslagen, hjärtat i gamla Sverige, hjärtat i den ekonomi som gjort Sverige till vad det är, en modern industrination. Åren mellan säg 1650 och 1950, eller 1970 för att vara noga, är en svensk industriell guldålder. Eller järnålder då.  Det var skogen och malmen som skapade Sverige som nation vågar jag påstå. Järnet och stålet var hårdvaluta, giltig i alla världsdelar. Fortfarande spelar såväl skog som malm/järn stor roll i vår ekonomi, men inte tillnärmelsevis så stor som under guldåldern. Jag har faktisktt inte klart för mig vilken bransch som exportmässigt är viktigast idag. Musik kanske?

*

Alla tre bilderna är tagna från parkeringsplats på 66:an utanför Flatenberg, men jag gillar själv bilderna. Ljuset var fint och jag tycker bilderna säger något om den bergslagska landsbygden. Det är inte i första hand jordbruksgårdar vi ser utan gamla bergsmansgårdar, säkert kopplade till hyttan här. Det är inte heller den stora ödemarken, vildmarken, utan kulturbygden vi ser. Visst finns det tätorter alldeles i närheten, Smedjebacken, Ludvika, Fagersta och lite längre bort Borlänge och Falun, men det är långt till city, Operan och Dramaten. Jag valde att inte skära bort  vägen, 66:an, i bilderna, just här tycker jag den ska vara med

*

*

*

*

***