HAR DET FUNNITS EN ÄLDRE BRO PÅ EKÖNS ÖSTRA SIDA?

***

Oavsett årstid och väder tycker jag om att vara ute på Ekön. Igår var det mulet men ändå hyfsat ljust när I och jag vandrade runt. Jag visade henne bla landfästet till vad som måste ha varit en bro till fastlandet på öns östra sida, det kommer ett par bilder i slutet på bloggen. Jag har inte gjort någon djupdykning i letandet efter fakta men det  jag hittat om Ekön på Google säger ingenting om den bron så det vore kul om någon som vet kan berätta.

*

För att landskapsbilder ska bli sevärda behöver om förstoras!

Våren på väg, isarna börjar gå upp så mer skridsko blir det knappast i år

*

Ekbackarna har kanske inte sina mest förföriska färger men är ändå vackra

*

Lavarna på aspstammarna, här nedfallna aspstammar, har däremot starka gula färger

*

Ganska blött var det, i förrgår både regnade och snöade det rätt mycket

*

Ekar finns det naturligtvis gott om, fattas bara när ön heter Ekön

*

Och det är inte bara asparna som har lavpåväxt, det finns på ekarna också

*

Här är vad som måste vara ett brofäste på öns östra sida. Det är också en vägbank uppbyggd som leder fram till det här brofästet.

*

Mitt emot, på fastlandssidan, finns också motsvarande brofäste i sten, alldeles till höger om vassruggen i mitten. På den sidan har jag aldrig gått så jag vet inte om det finns rester av gammal landsväg där

*

***

GLÄDJE OCH SKRATT, TÅRAR OCH SORG

 ***

Naturen är förunderlig. Där kan jag hitta reflexer, återspeglingar, av allt som rör sig inom mig själv -

Glädje och skratt, tårar och sorg, kaos och frid, ljus och mörker, hopp och förtvivlan

Precis som du har jag allt det där, fast inte samtidigt och inte hela tiden

*

Oavsett vad jag känner kan jag gå dit

med hela mig själv

och bli mottagen, odömd och lyssnad på

*

Inga kommentarer, inga krav, inga förväntningar

I stället obegränsat stöd för vad jag känner

och vem jag är

*

*

***

TIDEN

***

Till min glädje ser jag av dagens understreckare i SvD att det är fler än jag som funderar över tiden. Alltså, finns den över huvud taget? Själv kopplar jag tiden starkt till förändring, till rörelse. Förändringen och rörelsen är verklig, men tiden? I samma ögonblick som all förändring och all rörelse avstannar upphör ju tiden att finnas, utan förändring blir tidsbegreppet meningslöst. Och förändring sker ju så olika fort, och med så olika innehåll. Understreckaren handlar mest om hur starkt styrda vi är av klockorna, alltså av tiden, idag. Förr var det ju förändringarna som styrde - dagning, kvällning, hunger, trötthet - inte klockan. 

*

Förändringar har så olika innehåll, så olika styrka. Hur kan vi mäta det med någon klocka? I morse fick jag veta att en av våra Rotarykamrater gått bort under natten. Igår är 24 timmar bort säger klockan men för dom närmaste är det - ja, vaddå? Ett annat liv, en annan värld och en annan tidsålder. Vad har det med 24 timmar att göra?  

*

Jag vet också, även om jag inte heller är så bra på att släppa klockan, att när jag väl gör det är jag helt plötsligt med i nuet på ett annat sätt. Det är bara med klockan och tiden ur fokus jag egentligen lever

Landskap ute vid Dovern

*

***

DOVERN IDAG

***

*

*

***

LANDSKAPET VID KVISMAREN

***

Jag älskar slättlandskapet däruppe vid Kvismaren utanför Örebro. Så här års är det tyst och stilla, inte en fågel, och alltså inga andra människor heller. Totalt fridfullt och gott om rymd för själen. Disigt idag med låg kontrast och färgmättnad

*

*

***