DALAVINTER

***

*

Utefter vägen Smedjebacken - Ulvshyttan

*

***

FEST, SPELMÄN, SÅNG OCH MUSIK VID SILJANSTRAND

***

I helgen har vi varit i Rättvik på party - glatt, roligt , musikaliskt och familjärt. I:s syster fyllde sjuttio i våras och hennes man fyller sjuttio idag söndag, fast festen var i går kväll, noga räknat i Tällberg. Och i vår inbjudan stod det något om varma kläder - vi skulle börja ute med klockringning. Och visst fanns det en vacker klockstapel i trä därute! Med en glögg i ena handen och en fackla i andra samlades vi vid den. De lite äldre barnen skötte klockringningen och det hördes vida omkring. Därefter middag med massor av sång och musik, dagens jubilar S har i massor av år varit kantor, organist, sångare och körledare så att det skulle bli musik var vi förberedda på allra helst som barnen inte oväntat också har fått musiken i blodet utan att ha det som yrke. Ungefär tjugo pers hade jättemysigt från 17 till 21, passande festtider för dom under fem och oss över sjuttio.......

*

Vid klockstapeln samlades vi....

*

......barn som vuxna

*

Glada var vi också......

*

.....och förutom facklor fanns tomtebloss att titta på

*

Bra ansiktsbelysning med facklorna

*

Sen full fart mot bykrogen------

*

.......där jubilaren själv inledde förstås

*

Från framsidan också förstås!

Och här kommer någrafestdeltagare

*

Här har vi Lovisa från Stockholm......

*

.....och här är Hanna från Linköping.....

*

.....och Clara från Linköping

*

.....och Erik, Stockholm

*

Så kliver spel"männen" fram en efter en, först Johanna......

*

.....och får sällskap av Sofia

*

......och så Margareta och Gunnar

*

Och så drog dom loss den ena låten efter den andra

*

Och titta, det lockade fram flera begåvningar!

*

Så fick vi avsluta med några stämningsfulla julsånger förstås.......

*

......innan det var dags för taxibussen hem

*

Utom I och jag som varit kloka nog att bokat in oss på hotell Siljansstrand 25 m från Bykrogen däri varit

*

Och 100 meter bort låg Siljan med dalabergen där bakom!

*

Hellyckat!

PS Helt förvånad att det blev några bilder i mörkret över huvud taget, både ute men särskilt inne där belysningen ur fotosynpunkt var minst sagt dämpad, för mig var det inte läsljus över huvud taget, ISO ligger typiskt på mellan 5000 och 12800! 

***

VÄSMAN eller VAINA SJÖ

***

Ett par grader kallt en eftermiddag i början av december och Väsman ser kall ut från gångbron över järnvägen i Ludvika. Trots att jag är uppvuxen i den här stan är det en sjö jag aldrig varit ute på. Mina föräldrar var inte alls så intresserade av natur och friluftsliv, dom höll sig mest till böcker, ett och annat teaterbesök och goda vänner.  Men badat har jag gjort, vid Hällarna förstås. Just nu lockar den inte till dopp, vattnet är nära fryspunkten, dessutom blåser det. Men himlen är precis så vacker den kan vara efter att solen gått ned och jag känner vemodssuget från oändligheten därborta.

*

Men det är ju inte oändligheten jag ser på andra sidan sjön, där ligger Sunnansjö och Grangärde med Skattlösberg och Dan Andersson-stugan och är det någon som sjungit om vemodet i finnmarksödebygderna däruppe så är det han. Väsman kallade han för Vaina sjö sägs det. Kanske var det vad finnmarkens nybyggare kallade sjön, vad vet jag, det låter ju finskt. Idag finns ett nyvaknat intresse för sjön, man uppskattar att ca 640 miljoner ton järnmalm finns därunder och Nordic Iron Ore sägs vara intresserade. Runtomkring vimlar det av gamla gruvor, störst och mest känd är väl Grängesberg, men så har vi Håksberg och rader av smågruvor. Men jag nöjer mig med att se ut över sjön, ta ett par bilder och glädja mig åt skönheten i det mest basala - skogen, bergen och sjön med oändlighetshimmeln uppspänd däröver - hembygdstrygg. 

*

***

JÖRKEN

***

"Ovanför" (= norr om) Larsbo ligger Jörken, där vi också fiskade ibland, Stefan och jag. Den är betydligt större än Larsbosjön där vi oftast fiskade. Dessutom ligger den i nästan obebyggd storskogsmark och det finns väl - eller fanns åtminstone då för 35 år sen - bara ett eller två hus som kunde ses från sjön. Därför kändes det alltid lite spännande att komma ut på Jörken, lite vildmarkskänsla. Där fanns redan då alltid storlom, då var den inte lika vanlig som nu och då fortfarande vildmarksfågel. Jag kommer aldrig glömma känslan när vi hörde det så karakteristiska skriet från lommen däruppe.

*

Förstora!

*

***

HÖSTPROMENAD

***

*

*

***