FOTOGRAFEN

***

*

*

***

FRÅN LEDSEN TILL GLAD VID BARTJÄRN

***

Serietagning används mest inom sport men  också en  vid djur- och fågelfotografering. Men det går ju att använda i andra sammanhang också, familjebilder tex. Den här serien tog jag vid Bartjärn för några år sen, och är visserligen  inte serietagning med dom inbyggda finesserna, men en manuell serie (39 sekunder)   Elias ville väl inte gå upp ur vattnet, därav den mulna starten, men pappa fick honom snart på bättre humör. Sista bilden har dom flesta av er sett tidigare

*

*

*

*

*

*

*

***

ANNSJÖ-TRAKTEN

***

Trakten kring Annsjön är också vacker. Än har det inte varit läge för skridsko men just Annsjön är en av mina favoriter för långfärdsskridskor. Eftersom jag oftast åker ensam håller jag mig till mindre sjöar som jag känner väl. Bilden är från fälten alldeles söder om sjön.

*

*

***

MENINGSLÖST?

***

Visst är det lite konstigt? Jag menar, naturen har ingen mening, ingen avsikt med det den gör. Inte i vår mening i alla fall. Den har inte ens en fri vilja. Så allt vi ser är meningslöst i den betydelsen. Andra skulle nog säga att där finns Guds mening. För mig är livet i sig själv nog, det behövs inget annat tycker jag. Men kanske är det samma sak, Gud och livet? Bara olika namn vi använder? Få saker blir så vackra som det meningslösa. Eller så vackert som livet självt.

*

Måste förstoras!

*

***

VI FÅR VÄL SE

 ***

Så glädjer jag mig som ett barn nästan varenda gång snön kommer, även om också jag måste skotta framför huset och sen få bilen körduglig och frost och imfri. Allting blir vackert igen, det mörka försvinner som i ett nafs och det ser ut som nå´n lagt ut klickar av vispgrädde lite varstans. Skulle gärna se att den fick ligga kvar också, just nu smälter det för fullt, men det kommer nog mer snart......

*

Jag har gjort några dagars uppehåll på bloggen och det har varit skönt. Skälen är flera, det mest uppenbara är att min syn fortsätter att krångla efter starroperationen och det har inte varit lika roligt att fota som det brukar vara. Det konstiga är att synskärpan på ögat mätt i syntest de facto är bättre, men jag har liksom en hinna över seendet som får min närvarokänsla att minska, jag har inte riktigt kontakt med verkligheten känns det som. I går var jag på första efterkontrollen och allt ser ut som det ska, dock är hornhinnan fortfarande ordentligt inflammerad efter snittet och sannolikt kan det vara orsak. Jag fick i alla fall nya ögondroppar med kortison och jag känner mig mer bekväm eftersom det tycks finnas en orsak till hur jag känner det.

*

Det finns också andra skäl till uppehållet, jag har inte riktigt trivts på bloggen på sistone. Är inte alldeles säker på vad det beror på, kanske är jag mest trött på mina egna blogginlägg som trots andra ambitioner fortfarande känns väldigt konventionella. Å andra sidan ( Å ena sidan och å andra sidan ni vet.....) är det just min värld och min vardag jag berättar om och jag vill gärna fortsätta att berätta just om vardagligheten, den som inte är spektakulär, inte märkvärdig, inte hisnande. Men inte grå heller.

Så känner jag ibland att det är för mycket gnäll, för mycket missnöje som vädras. Bloggen är öppen för allt, positivt som negativt. Den är också öppen för såväl bilder och bilddiskussioner som kamerasnack och märkesdiskussioner, familjeberättelser och politik och miljöfrågor och det är bra. Allt får och ska finnas (så länge ingen förolämpas eller så). Däremot kan jag ju se att jag personligen inte trivs när det blir för mkt politik och för mkt gnäll på grupper eller förhållanden som man kanske inte alltid vet så mycket om. Och mest otrivs jag när kritik och missnöje bara portioneras ut så där lite på måfå. Man vädrar sitt eget missnöje helt enkelt. Och det är inte så att jag känner mig utsatt, om det nu är nå¨n som tror det. Men det är för mkt negativ energi i omlopp för att jag ska trivas på bloggen när det är så. Och bloggen styr ingen enskild, så trivs jag inte är det ju bara att låta den vara. Och det är precis vad jag gjort några dagar och det har varit skönt. Sen får vi väl se, jag hör inte till dom som fattar stora och oåterkallerliga beslut, jag går på känslan, vädret och ljuset, var det nu finns för dagen.

*

Bartjärn, Korsheden

*

***