DAGENS FINSPÅNGSBILD - GÅRDAGENS DIMMIGA BÖNNERN

***

*

*

***

LANDSKAP I DECEMBER

***

Tro det om ni vill, men i går eftermiddag klarnade det så pass att solen gav lite liv åt landskapet. Luften var fuktig och ljuset disigt men vackert därute på småvägarna vid Risingefälten. Snart skyade  det på igen men det fanns fortfarande en känsla av att nånstans långt därborta finns en vår som väntar.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

ÖVERSVÄMNING FINSPÅNG - DEN NYA FÅGELSJÖN

***

Åker man S:ta Mariavägen förbi S:ta Maria och avtagsvägen till Lundby är det snart stopp, vägen är översvämmad. Här brukar ju åkrarna vara översvämmade på vårarna men nu har det regnar så mkt att vattnet står en halvmeter över vägen precis vid bron över bäcken. Igår fanns bara förvarning om översvämning men man kunde försiktigt köra genom, idag var vägen avstängd. På eftermiddagen var jag där för att ta några bilder och kunde konstatera att vägen mer liknande en fågelsjö. Åtminstone 14 sångsvanar kunde jag räkna till och minst lika många kanadagäss. Det är ju en bäck som går under vägen där men såvitt jag förstår finns ingen avrinning från bäcken som verkar ha sin lägsta just där vägen passerar, alltså utan riktig avrinning. Hoppas man gör rent vägen när det torkat upp, där kan nog bli väldans halt annars!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

JULLUNCHEN

***

Så har vi haft den sedvanliga jullunchen i Rotaryklubben. Som vanligt på Mariagården, Svenska Kyrkans vackra lokal i centrum. Rotary är ju både politiskt och religiöst obundet men det betyder såklart inte att vi inte kan ha inslag som idag, en enkel och uppskattad julandakt. Kompletterad med musik förstås. Och själva lunchen är också enkel men i mitt tycke väldigt god - en portion risgrynsgröt med en skinkmacka till. Supergott tycker jag. Här kommer ett gäng bilder från dagens jullunch! Och om någon skulle undra - Rotary vill öka förståelsen mellan människor. Olika yrken, olika nationaliteter, olika tro, olika allt möjligt. Dessutom samlar vi in pengar till många ändamål, hemma och därute i världen. Nå´n som hört talas om PolioPlus tex?

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

DEN RÖDA PRICKEN

***

Solljuset och dom inte så långa promenaderna blir allt viktigare. Oftast väljer vi ungefär samma vägar, vi njuter av känslan av det bekanta, att det är lättgånget. Dessutom är det vackra små vägar, vare sig vi som här är ute vid S:ta Maria och Risingefälten, på Ekön eller i Lunddalen. Däremot blir det på ett sätt inte så spännande bilder samtidigt som jag tycker om att följa landskapet med alla dess skiftningar med årstid, väder och tid på dagen. Såklart går vi också de närmaste kvarteren ibland men då är oftast inte kameran med alls.

*

Den röda pricken är ingen Leicaprick, det är I:s härligt röda jacka. I har diagnosen Alzheimers sen ett par tre år. De mesta blir långsamt annorlunda, fotot och bloggandet också.

*

*

***