CAPELLET SÖDERBÄRKE

***

I morgon åker jag upp till Korsheden efter Avtrycket i Stockholm, det gör jag ju då och då, mest för att fota och kanske skriva lite. Och ibland är det snabba ryck (till skillnad mot annars). Redan i somras pratade jag med Carina om någon form av bildvisning i Capellet men det blev inte av.  Så igår ringde jag henne och berättade att jag åker upp några dagar och att det skulle funka  med en bildvisning till helgen tex. Först var hon tveksam eftersom det borde annonseras några veckor i förväg men så bestämde vi ändå, vi försöker. Så affischen nedan tog Vuxenskolan fram idag och kommer upp i morgon i Söderbärke - typ på anslagstavlan vid kiosken och inne i affären. Och jag ägnade gårdagskvällen och en del av dagen att plocka ihop lämpliga bilder. Så får vi se om någon är intresserad. Det här är ju som vanligt när jag gör något publikt väldigt lokalt och småskaligt men det är roligt. Det är klart att det känns meningsfullt att visa några av alla mina bilder från Korsheden , Söderbärke och trakten däromkring för dom som är intresserade.

*

Ja, så var det Capellet ja, vad är det? Så här står det på en av deras sidor på nätet

Capellet, från början ett Ebeneser- kapell, byggt 1896, är ett vackert hus beläget i den vackra Dalabyggden. Här anordnas musikarrangemang, utställningar, konferenser, mässor, marknader, loppis, pubkvällar, julbord, bröllopsfester, ja allt du kan tänka dig.

*

Ja, är det nån av er som har vägarna förbi lovar jag bjuda på en fika efteråt i Korsheden. Västanfors tex, och Norberg, och Ludvika, och Grängesberg.......är inte så långt bort......

***

ALLA BILDER HAR EN BAKGRUND OCH ETT SYFTE

***

Med jämna mellanrum diskuteras vad som är bra bilder här i bloggarna. Om det tex finns allmängiltiga kriterier på vad som är bra bilder och i så fall vilka dom kriterierna är.  Många hävdar att det går att skilja mellan riktig fotografi och riktiga bilder (och riktiga fotografer förstås) och allt annat, tex familjefoto, amatörfoto och massfoto. Med en dåres envishet har jag hävdat att det är subjektivt. Och gör förstås fortfarande.    

*

Det finns en aspekt jag tycker varit självklar men bara i förbigående kommenterat och som jag saknar i de flesta analyser av begreppet bra bilder. Det är syftet med fotot, eller annorlunda uttryckt, sammanhanget fotot är taget i eller avsett att visas i. Att försöka bedöma eller betygsätta en bild utan att ta hänsyn till bildens sammanhang är som att tala om vilken bil som är bäst utan att veta om jag ska ha bilen till rallykörning, semester med familjen  på fem personer eller för att transportera gods på upp till 50 ton internationellt.  För mig är mina bilder på morfar eller barnbarnen mer värdefulla än alla prisbilder jag hittills sett.  Det betyder dock inte att jag förväntar mig att ni ska tycka samma sak.

*

Det jag nu sagt betyder inte att jag anser att alla bilder är lika mycket värda att hängas på utställningar, eller visas i tidskrifter. Där kommer allmängiltigheten in.  För att jag ska tycka om bilder på en utställning,  i en fototidskrift eller här på FS måste dom ju tala till mig också. Antingen genom att jag tycker dom är vackra eller genom att jag känner att dom uttrycker något som är viktigt för mig men som jag har svårt att sätta tummen på, att dom kan ge mig ett uttryck för något jag också känt. Och vad var och en av oss tycker är vackert eller viktigt är ju i högsta grad subjektivt. Men för att platsa för en utställning eller i  en tidskrift räcker det inte ens med att fotografen och jag tycker om  bilderna - många måste göra det. Och där kommer bildernas genomslagskraft in.  Marknadsvärdet helt enkelt. Eller åtminstone det förväntade marknadsvärdet. För det är fortfarande subjektivt. Jag har tex observerat att alla inte tycker lika mycket om alla utställningar på tex Fotografiska.....Eller ens tycker lika mycket om Fotografiska, det finns dom som tycker att Fotografiska premierar fel bilder och fel fotografer och inte dom som är riktigt bra  och som är riktigt viktiga.....

*

Nu till dagens bilder, ganska många. Dom har ett tydligt sammanhang och syfte. Alla togs i eftermiddag på en långpromenad på seneftermiddagen när det började skymma. Och när jag gick därute på ängarna straxt söder om Söderbärke kände jag starkt ensamheten som alltid är närvarande ute på landsbygden i glesbefolkade områden, inte minst här i Bergslagen som i stort är avfolkningsbygder. Det är vackert men på ett kargt och just  lite ödsligt sätt, särskilt nu i barvintertider utan alla grönskande gräs och lundar. Just idag stämde det också väl med min egen sinnesstämning (senaste dagarna har det blivit tydligt att syntappet (glaukom) på ena ögat ökar takten, senaste mätning  var det 35%). Dagens bildserie försöker visa hur den här landsändan ser ut i "verkligheten", till vardags i barvintern, och avser inte att vara så "vackra" som möjligt. Nej, vänta nu, det där stämde inte riktigt, visst försöker jag visa det vackra som finns i ensamheten och ödsligheten också, men jag försöker inte avsiktligen försköna landskapet eller bilderna. Rent allmänt just nu är jag fö ganska trött på alla vackra perfekta bilder med lysande teknik. Dvs med massor av yta, men där jag ofta har svårt att hitta innehåll eller känsla. Rent subjektivt alltså.

Och som sagt, ovanligt många bilder, alldeles medvetet, lite massverkan. Se det som en miniutställning över temat Det ensliga landskapet.  

*

Förstora!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Till sist vill jag lägga till att jag inte heller menar att vi alltid borde lägga in sammanhang och syfte för våra bilder och bloggar, tanken är väl att det för det mesta ska framgå av just bilderna. Jag vill bara  betona att vad som är bra bilder både är subjektivt och beror på vad fotograf och betraktare vill ha ut av bilderna.

***

EN STRIMMA AV HOPP

***

*

*

***

LÄNGTAN - FILOSOFISKT SAMTAL

***

För knappt en vecka sedan fick jag reda på att några måndagskvällar under hösten har biblioteket haft det dom kallar Filosofiska samtal  18 - 19. Idag var höstens sista tillfälle och temat var Längtan. Så klart var jag med, nu när jag visste, och temat intresserar mig. Ett enkelt samtal, vi var 8 personer inkl samtalsledaren och glädjande nog lika många män som kvinnor (fördomsfull som jag är hade jag förväntat mig fler kvinnor än män). En timme gick fort, det var inga som helst problem att fylla den. Och bra samtalsledning, ingen tilläts "flyta ut" eller ta över, alldeles utmärkt gemomfört. 

*

Några av mina egna funderingar kring längtan har jag med i min bok Hjärtats Röst:

*

Länge trodde jag

att längtan måste ha

objekt

*

Så är det inte

*

Visst längtar jag ibland

någonstans

eller efter något eller någon

och då  vet jag igen

att jag inte är här och nu

*

Den andra sortens längtan

har inget syfte och inget mål

utan är en del av mig själv

*

Den längtan kommer

ur djupet av min själ

och berättar för mig

åt vilket håll jag ska gå

och vad mitt hjärta behöver

*

*

Bilden är förstås från bron över Barken i Söderbärke i morse, vad trodde ni?

***

ETT HELT ANNAT LANDSKAP

***

Ja, från bron över Barken i Söderbärke förstås, vid dagens förmiddagstur till kiosken. Och tala om svaga skiftningar i ljus och vattenblänk! I går var det klart och åtta grader varmt. Och idag - ja ni ser ju. Mulet, minus 1 och snöfall - ett helt annat landskap. Dret har vid det här laget kommit upp mot en decimeter snö. Vad fint det blev! Och vad ljust det blev, allt det svarta, mörka försvann som i ett trollslag

*

*

Trevlig helg!

***