PERSPEKTIV FRÅN EN JÄRNVÄGSSTATION

***

Järnvägar - som gjorda för svartvitt och perspektivbilder. Dagens eftermiddagspromenad gick runt den nedlagda lilla stationen i Finspång och en bit på spåret mot Kimstad. Det går faktiskt fortfarande tåg på den smalspåriga järnvägen, kanske ett godståg om dagen, till industrierna  Siemens och Gränges. Men med den frekvensen och hastigheten (gissar på normalfart under 50 km/h) känns det helt riskfritt att promenera där.

***

För mycket länge sen - typ 60 år eller ungefär samma tid som i förra bloggen - tyckte jag det var spännande med tåg och stationer. Elektrifieringen av järnvägarna  gjordes ungefär samtidigt som jag började fotografera, och jag kommer väl ihåg de frustande ångloken och kolrökslukten. Första året i realskolan var 1954 och då var det ånglok till Stockholm, järnvägen gick alldeles bredvid läroverket. Vet också att jag i någon tidigare blogg berättat att jag många gånger rest med tåg dragna av ånglok och i vagnar med öppen perrong i ändarna där man kunde stå också under färd, just det var sannolikt i slutet på 40-talet. Oftast var det när vi reste från Falun till mormor och morfar i Deje, Värmland, och hem igen. Än har jag inte börjat att systematiskt gå igenom mina gamla svartvita analoga bilder men jag hoppas så småningom hitta åtminstone någon bild på ett ånglok

***

Sen dess har inte järnvägsintresset varit så stort, men som motiv är det fortfarande roligt. Och järnvägar och tåg står fortfarande som symboler för RESOR LÅNGT BORT för mig. Och järnvägsspåren leder UT I STORA VÄRLDEN. 

***

Rekommenderar förstoring!

***

***

***

TVÅ BILDER PÅ MORFAR, FÖDD -72

***

Ja, alltså 1872. Dvs för nästan 150 år sen. Här sitter han hemma hos  oss, 1953 eller 1954, sv/v analog 6x9 bild. Enkel lådkamera - ändå befintligt ljus, av bildvinkeln att döma hade jag kameran på matbordet. Min storasyster Sigbrit sitter bredvid och läser också hon. Det är vår läshörna. Bredvid Sigbrit står radion på ett bord (syns inte) och här lyssnade alla på nyheterna och på lördagskvällarna fanns lite godis i en skål som sattes fram när Hylands Hörna gick på radion:

Här är karusellen som ska gå till kvällen

tio för dom stora och fem för dom små...

***

Det är alltså 60 år sen, och morfar var här 82. Han hade varit skollärare och kantor och fick fyra barn med sin Olga som gått bort ett par år tidigare. Rak i ryggen och ganska sträng var han, eller åtminstone lite barsk i tonen. Men mormor, som var mjuk i sättet och späd i kroppen kunde linda honom runt sitt lillfinger precis när hon ville

***

Här kommer en bild till, och den har jag datum för - fotad på nyårsafton 1954. Denna är fotad men min första egna kamera, en Zeiss Ikon Nettar och jag har alltså scannat den från ett 6x6 negativ. Här den beskuren till knappt halva sidan, både på höjd och bredd. Här läser han för min lillebror Dag

***

1954 (Wikipedia)

Lennart Hyland inför frufridagen i sitt lördagsprogram Karusellen

Audery Hepburn och Gregory Peck i Prinsessa på vift

Första transistorradion i Sverige

Nytt poliovaccin

Nasser blir premiärminister i Egypten

Bill Haley med sitt band The Comets spelar in "Rock Around The Clock"

Mjölk börjar säljas i Tetra Pak i stället för flaska

Riksdagen beslutar avskaffa motboken

Total solförmörkelse synlig i södra och mellersta Sverige (nästa gång 2126)

Bengt Nilsson Europamästare i höjdhopp på 2,02 m

Larm om främmande ubåtar i Sthlms skärgård

Vällingby börjar byggas

Hemingway får Nobelpriset i litteratur

ONDA DRÖMMAR (1?)

***

Förstoras!

***

LUDVIKA - LJUNGÅSEN OCH BRUNNSVIK - OCH JAG SJÄLV KANSKE?

***

Istället för kanske jag kan säga. Min inspiration tryter allt som oftast. Då kunde jag ju bara låta bli att fota, åtminstone att blogga. Men lusten finns där ändå. Att beskriva ngt konkret blir lösningen, det konkreta kräver ju inte så stor fantasi. Kanske finns ändå något av det jag skulle vilja säga i bilderna, fast lite mer gömt. Egentligen är det ju inte Ludvika, Ljungåsen eller Brunnsvik jag vill säga något om, utan mig själv. Kanske är det både otidsenligt och exhibitionistiskt, inte vet jag. Men om ni frågar mig, är det därför jag fotograferar över huvud taget. Egentligen. Bara så ni vet. Både den här gången och alla andra gånger. Jag har levat ett helt liv nästan och saknat uttrycksmedel för det som känns. Inuti. Bara för ett par år sen insåg jag att jag haft det hela tiden. Fotot. Vare sig det säger er något eller inte, men det är därför jag hela tiden betonar känslan, även om jag ännu inte är så bra på att förmedla den till andra. Men det är vad jag jobbar på när jag hoppar från det ena ämnet till det andra, från den ena bildtypen till den andra i bloggarna. Jag behöver själv lära mig vad som funkar, vad som ger mig själv tillfredsställelse.

*

På bilderna uppifrån Skattlösberg igår kunde man se vindkraftverken på avstånd. Det gjorde att jag idag bestämde mig för att åka upp till Ljungåsen, Ludvikas eget skidparadis när det finns snö. Det är där dom finns, 13 eller 14 om jag minns rätt. Och jag är inte störd av dom, tvärtom, tycker de ger en extra dimension till naturen. Människans verk, javisst. Men vi är ju också en del av naturen. Allt vi gör är inte av ondo eller mot naturen. Inte ens våra vindkraftverk. Tillvaron förändras hela tiden, gjorde den inte det skulle den vara död.

*

Först blir det några bilder däruppifrån. Elen ska ju inte bara produceras, den ska transporteras också

* 

Området ligger på nästam 500 m höjd, ändå bara spår av snö. Däremot var vägarna, precis som uppe på Skattlösberg igår, rena isgatorna och omöjliga att promenera på med behållning. Istället kunde jag gå ut på myrarna, här är nästan fjällnatur, och det gav mig  just känslan av att snurrorna på nå´t sätt också hörde hemma här uppe

*

Solen stod lågt och gav fint ljus.

*

Medan jag står en bit ut på myren hör jag något komma på vägen, något som definitivt inte hade problem med ishalkan - ett travarekipage.  Vanligt att dom tränar här uppe, och jag fick i hast upp kameran och fick en bild mellan trädstammarna 

*

När solen precis gått ned syns en svag ring straxt utanför som förutspår lågtrycket på väg in från väster

*

Innan jag går tillbaka till bilen njuter jag ett ögonblick av de frusna färgerna på myren

*

Här roade det mig att förstärka kontrasten rejält, det liksom lyfter fram de knotiga grenarna och de starka färgerna bättre

*

Ja, en solnedgångsbild kunde jag inte avstå från, och den visar just de första molnen som är på väg

*

Istället för att åka tillbaka den vanliga vägen direkt till Ludvika fick jag för mig att åka norr om Väsman och sen söderut på östra sidan om sjön, en mkt vackrare väg. Dessutom passerar den  vägen Brunnsvik, arbetarrörelsen gamla folkhögskola som ligger otroligt vackert på västersluttningen ner mot sjön. Det är en av våra äldsta folkhögskolor och grundades redan 1906 av Karl-Erik Forsslund. Alf Ahlberg var rektor 1932 till 1959 och det nämner jag därför att jag kommer väl ihåg honom som pappa och mamma var bekant med. Både han och pappa, som var skolinspektör, var i ordets egentliga mening humanister, långt från teknik och affärsliv. Men Brunnsvik passar bra av ett skäl till, här gick Dan Andersson vinterkurserna ett par år. Just nu står skolan tom och vad jag vet finns inget beslut vad Ludvikapolitikerna och LO ska göra med den, men det är många vackra faluröda träbyggnader

*

Sjön Väsman skymtar därnere, det är -7 C och molnen är på väg

*

Har googlat på Brunnsvik men hittar inget om den här figuren men konstaterar att barnet kommer ur kvinnans huvud, inte hennes sköte, och gissar att det illustrera bildningens betydelse för ALLA, det som var Brunnsviks signum genom åren

*

*

*

Blev mkt längre än jag tänkt, det är midnatt och nu under -10 C och det knäpper i huset av kylan.

Önskar er en fin helgdag !

GRANGÄRDE FINNMARK - SKATTLÖSBERG

***

Idag hade jag tänkt ta mig till Luossa-stugan  i Grangärde finnmark där Dan Andersson växte upp. Vägen från Grangärde upp mot Fredriksberg är vacker och myrarna låg vackra i eftermiddagssolen. 

*

* 

Så efter några mil upp mot Skattlösberg, så långt det går att åka. Här är jag så högt man kommer och det är skog och berg vart man ser, även om dagens teknik smyger sig närmare

*

Här är annars fattigt, stenigt och armt än idag, absoluta motsatsens till Östergötlands bördiga slätter, och hur det såg ut när Dan växte upp kan vi nog inte föreställa oss

Längre än så här kom jag inte, stugan ligger en knapp kilometer bort men stigen övergick snabbt till tjock svallis som jag inte klarar i nuläget. Istället bestämde jag mig för att åka tillbaka ner till stora vägen och fortsätta upp till Fredriksberg

*

Här fortsätter storskogarna och myrmarkerna, ödsligare och vackrare än någonsin när aftonrodnaden  ger färg åt både himmel och mark

*

Att mitt ute i den här ödemarken kunna skriva som Dan gjort är för mig ett mirakel. Han har ju inte bara skrivit sin  Helgdagskväll i timmerkojan eller Sista natten i Paiso. Här kommer Till smärtan

*

Jag vet ej om fullare fröjd står att nå

än när läpparna skälva av gråt,

om vi någonsin leva så gränslöst som då,

när pannan av ångest är våt.

Och ingen kom så hel och ren

till lyckans vardagssal,

som den som var med sig själv allen

en natt i skakande kval

*

*

*

Nåväl, jag svänger västerut på stora vägen, mot Fredriksberg. Men precis innan får jag syn på Säfsen och svänger in till skidcentret, jag är hungrig. Och efter dagen med Dan Andersson, myrarna, skogarna, bergen och de stora ödemarkerna smakar en älghamburgare med pommes och en lättöl alldeles förträffligt!

*

Suss gott, ni alla spelemän!

*