VINTERLJUS

***

*

*

***

VINTERMYREN

***

*

*

***

GRANEN PÅ LJUNGÅSEN

***

Ljungåsen, skidparadiset ovanför Ludvika. Inte sol, men ljust och med lätt snöfall och mycket snö på granarna var det precis så fint vi hoppats. Inget vi planerat så vi hade inga skidor med. Istället blev det våfflor i våffelstugan som är öppen på helgerna, och så lek och ras i snön. Och under och i den stora granen

*

Här springer Vilma runt under granen, medan I kollar ut över myren.

*

Och Vilma ger sig inte i första taget

*

Såklart passar Lovisa också på

*

T.o.m Hilda, som snart fyller tonår, tycker den är skoj och tar sig en bra bit upp

*

Nästan försvunna i granen

*

I och jag tar en promenad bland dom andra granarna

*

***

(O)MÖJLIGT FOTOVÄDER?

***

Strålande sol, blå himmel och åtta grader varmt, underbart väder att vara ute och fota i. Men vänta, fota gick ju nästan inte alls, och det där med blå himmel det berodde helt åt vilket håll jag såg. Inte för att det var molnigt, men disigt. Mot solen bara ljust blågrått, från solen rätt blå himmel. Men det är ju motljus som gör landskapsbilderna tycker jag. Men idag blir allting halvsuddigt och utan kontraster. Och det är inget skoj att lägga på allt i LR i efterhand, så håll till godo

*

*

*

***

NÄR SKUGGORNA BLIR LÄNGRE

***

Kvällsljuset är magiskt. Eller kanske är det kvällen i sig själv som är magisk? Dagen som övergår i natt med mörker och skuggor, med tankar och funderingar, minnen och känslor.  När skuggorna blir längre och mörkret faller blir allting en smula mindre rationellt och istället lite vackrare. Den kyliga kvällen lockar mig ut igen, på en  väg så nära men som jag inte gått på flera år. Mellan ekstammarna silar de sista solstrålarna över den lilla sjön som egentligen bara är en tjärn.

*

*

Lite längre fram kommer dom sedan länge slagna ängarna. Solen sjunker precis under horisonten och kylan märks direkt lite mer. Och när solen försvunnit försvinner också värmen i ljuset. I stället kommer ljuset liksom underifrån, från marken själv. I skogsbrynet ligger fortfarande snörester kvar. Jag är ensam, här finns varken människor eller hus. Bara jag och mina tankar. Och så rymden därovan, oändlig.

*

Så småningom vänder jag tillbaka igen och jag närmar mig riksvägen jag måste korsa för att komma till bilen som jag ställt där på andra sidan, utanför Ulf hus. Huset som nu är tomt och ännu inte tömt. Begravningen är på torsdag, en vecka idag. Ulf som bara för drygt en vecka sen fortfarande.....precis som jag. Jag har kvar boken jag lånade. Och jag tänker på att resan till Korsheden vi talade om några gånger inte blev av. Så mycket som inte blir av. Vi vet aldrig när. Allt roligt vi tänker göra ska vi göra nu. Inte sen, inte imorgon eller i vår. 

*

På andra sidan riksvägen går hästarna fortfarande i hagen trots kylan. Och den blå rymden välver sig över både mig och hästarna, över vägen och bilarna och över Ulfs hus och dom stora askarna som är kvar. Och snart glimmar dom första stjärnorna däruppe.

*

Tack för idag, god natt önskar jag er alla!

***