KVÄLL

***

*

*

***

SILENCE

***

*

*

***

EN FRUSEN BLÅ TIMME

***

Riktig vinter har det blivit, som jag förstått det över hela Sverige. Det gäller häruppe i Korsheden också,  inte över - 15 på hela dagen. Och härute på skogsvägen var det typ - 19 redan vid fyratiden. Just den blå timmen brukar det bli lite bilder, jag har svårt att låta bli. Ju mer elände jag hör talas om, desto viktigare blir det liksom att hitta det positiva, det vackra. Och jag har sagt det förut, det finns överallt, runt omkring hela tiden. Tom gråvädersdagar och regndagar, bara man liksom letar efter det - var är det vackra idag då? Men såna här dagar behöver vi inte leta, enda sättet att inte se ngt är väl att blunda hela dagen.

*

Det har slagit mig att den här typen av landskap är kanske mitt vanligaste motiv. Inte skogsvägar just men natur där man också ser spåren av oss människor - vägar, hus, ängar och åkrar. Helt enkelt områden där människa och natur möts. Det har jag inte medvetet valt på annat sätt än att jag inte lika lätt och alltså inte lika ofta längre tar mig ut i orörd natur. Men promenader i såna här omgivningar är kanske vad jag kan och gillar mest, alltså blir det såna bilder! Gräv där du står så att säga.

*

Förstora gärna!

*

Hoppas ni får chansen också att njuta av dom kalla men vackra dagarna!

***

GÅRDARNA RUNT SJÖN

***

*

Förstoras!

*

***

MUSIK FÖR LIVET

***

Musiken har följt mig genom livet, som så många andra. Mest lyssnar jag förstås, och min musiksmak har ändrats ganska mycket, till det sämre skulle nog många förståsigpåare säga. Nu är det ganska mkt pop, eller kanske min musik heter soul, jag vet inte så noga men ganska lite klassiskt. Dessutom mycket meditativ musik. Men gärna orgel, Messiaen och Cesar Franck tex, och så piano förstås. Jag har själv spelat piano sen jag var nånstans 10-11 år. Jag sätter mig fortfarande vid pianot då och då men alltmer sällan, Fingrarna börjar stelna, jag kan inte spela det jag har kunnat. Och så är det med mycket nu förtiden. Läpparna är också stela, jag kan knappt vissla tex. Med desto större glädje ser jag att det är andra som tar vid. Vad dom spelar är helt ointressant så länge dom tycker om det dom spelar. Och har man en gång börjat tycka om musik följer det nog med resten av livet. Och steg för steg blir man intresserad av ny musik. Världen är så stor. Och så vacker! 

*

*

***