18 DECEMBER - SMALL IN THE THREATENING WORLD

***

*

*

***

ATT SÄLJA SINA BILDER ELLER SÄLJA SIN SJÄL?

***

Det blir mer och mer tydligt för mig - det finns inga bra bilder och inte heller några dåliga bilder. Däremot finns det bilder jag tycker om men inte du. Och tvärtom. Och bilder många tycker om och såna nästan ingen tycker om. Och vissa bilder tycker jag är vackra men tomma. Andra tycker jag är otäcka men bra (obs, jag säger inte dom är bra, jag säger jag tycker dom är bra). Så finns det bilder som visar hur det såg ut där jag var på semester eller vilka jag fikade med på Tårtan som varken är vackra eller otäcka eller väcker några känslor utom lite hunger kanske, mackan på Tårtan senast var suveränt god.

*

Allt det där vet ni redan, men jag spånar ändå vidare. Jag är övertygad att många av oss som fotar och visar bilder vill något med bilderna och med hela fotandet. Åtminstone vill jag det. Inte så att jag i varenda bild tänker på nå´t jag vill förmedla. Men jag är bergsäker på att jag hela tiden försöker uttrycka rätt mycket som jag sällan pratar om. Min förundran över naturen tex - eller snarare min förundran hur otroligt fantastisk tillvaron egentligen är, hur otroligt livet är, in i minsta detalj, in i varje vrå av förtvivlan också för den delen. En förundran som också speglas i varje barns ögon, barn som fortfarande är nyfikna och totalt utan fördomar om hur saker eller människor ska vara. Och har jag någon egen fotografisk utvecklingsönskan är det att mer och mer kunna visa vad jag känner och mindre vad jag ser. Jag menar, hur det känns i mig att vara glad, eller ledsen, eller rädd. Eller bli gammal. Eller att acceptera misslyckanden och tillkortakommande.

*

Har ju läst de senaste bloggarna om hur man ska göra bilder som säljer. Och utan att vara kritiskt till det som sagts tänker jag att det nog för mig är fel väg att försöka tänka ut hur mina bilder ska vara för att sälja, jag vill fortsätta att ta bilder jag känner för, som betyder något för mig. Jag visar hellre sånt jag själv brinner för än bilder som jag gjort för att kunna sälja så mycket som möjligt. Och det jag brinner för är jag beredd att satsa på, också för att sälja.

*

*

***

17 DECEMBER - TVÅ FOTOBOKSKLAPPAR FÄRDIGA

***

Så har jag fått dom två beställda fotoböckerna. Traditionsenligt sedan några år tillbaka gör jag en fotobok till resp barnbarnsfamilj, den i Stockholm och den i Göteborg. Det här till Göteborgsfamiljen. Båda böckerna fokuserar ju på barnen i familjerna men ibland är mamma, pappa eller tom mor- eller farföräldrar med. Jag håller mig till Fotoklok som har hög kvalitet både på papper, tryck och bindning och har inte blivit besviken någon gång. Det brukar bli runt 50 sidor och jag växlar mellan albumsidor (med flera bilder per sida) och sidor med bara en stor bild på, nån gång en bild över ett helt uppslag. För dom här årsböckerna väljer jag format 27x27 cm, en storlek som är lätt att bläddra i och hantera. I denna storlek och med knappt 50 sidor blir det drygt 500 :- per bok så det är inte direkt billigt men med den höga kvaliteten och tanken att böckerna ska kunna följa med familjen genom många år framåt tycker jag det är värt kostnaden.

*

Årets fotobok till Göteborgsfamiljen

*

***

LUNCH PÅ MARIAGÅRDEN

***

Innan jag åkte till Stockholm i går för att vara med på fototräffen på Tårtan och fotoklubben Avtryckets möten åt jag traditionsenlig jullunch med Rotaryklubben på Mariagården i Finspång. Det brukar vara sista lunchen före jul- och nyårshelgerna. Rotary är både politiskt och religiöst obundet vilket naturligtvis inte hindrar att vi har programpunkter med både politiska och religiösa inslag  från olika håll. Normalt är vi på hotell De Geer, men detta möte är på en minst lika trevlig lokal, Mariagården.

*

Vi börjar med Finspångs fantastiska musikfamilj där Thord hanterar flygeln och hans hustru Sigrid sjunger med stor professionalitet

Thord vid flygeln och hans hustru Sigrid sjunger

*

Också båda döttrarna är duktiga musiker, den ena på fiol, den andra på kontrabas

Döttrarna spelar också

*

Och döttrarna inte bara spelar utan sjunger likväl

Döttrarna tar ton utan instrument

*

Och vid just detta tillfälle har vi också en liten julandakt, här sitter Karl Henrik och väntar på sin tur

*

Och trevligt har vi och gott humör, precis som Per-Erik här visar

Per-Erik

*

...och också Eva

Eva

*

Under lunchen är samtalet  ivrigt

Lunchdiskussion med Gunnar, Björn, Carla, Börje och, ja där svek minnet igen

*

Här har vi bror mellan andra deltagare

*

Och det är inte bara jag som fotar, det gör årets president Stig också

Stig

*

Roligt att få en skymt så här i trängseln, här är Karl Henrik igen

Karl Henrik

*

Och till sist Ulf, pappa till Stefans sambo Hanna (Göteborgsfamiljen)

Ulf

*

Nej men jag höll på att glömma det viktigaste, gröten. Julbord åt vi redan förra veckan, här på Mariagården är det risgrynsgröt och skinkmacka som gäller, inget annat. Och för mig är det den absolut viktigaste julmaten. Delikatesserna kan jag klara mig utan, men aldrig risgrynsgröt och skinkmacka - med stark senap. Gunnar i kön i väntan på sin portion gröt

Risgrynsgröt och skinkmacka är det som gäller här!

*

***

16 DECEMBER - HORNSGATAN I EFTERMIDDAGS

***

Kanske lite julstämning ändå? Med 135:an på bl 16 och ISO 80 blev det 13 sekunder, bara så ni vet. Ja, så klart, på stativ (99:an har antiskak i huset med det hjälpte inte här :-))

*

*

*

***