4:E DECEMBER - GANSKA GRÅ

***

*

Förstora gärna!

*

***

VARDE LJUS

***

*

*

***

SKÄRPA, KAMERAPRESTANDA OCH MORFAR

***

Sitter i kvällen den sena och funderar över vad som egentligen är viktigt inom foto. Impulser just nu är bloggen om skärpa och oskärpa jag nyss gjorde men också det Mats Alms skrev i sin blogg ikväll  "Att fotografera för 20 år sen. Gick det?..." Och alla här på FS vet ju såklart att det gick, jag börjades typ -52 och då hade väl fotografin redan funnits i 100 år. Men som sagt, det vet ju alla på FS.

Och även om det gick är det klart att mycket som går idag inte gick då. Fågelfotografering tex. Eller som med min A7S, stjärnfotografering på fri hand. 

*

Själv tänker jag på min morfar, född -72. Ja, det vill säga, 1872. Han var med på några av mina allra första bilder. Här sitter han hemma hos oss på Carlavägen i Ludvika tillsammans med min storasyster Sigbrit, året var 1952, jag var 12, och han bor hos oss ett tag eftersom mormor nyss gått bort.

Kameran jag använde var pappas lådkamera från början av 30-talet för 120 rullfilm, åtta bilder 6x9 cm. Fix fokus, fix bländare (sannolikt 8 eller 11), en slutartid. Bilden är tagen på tid i vanlig inomhusbelysning. Något stativ hade jag inte, men jag hade säkert kameran liggande på matbordet av vinkeln att döma. Och det gick

*

Samma kamera, samma år, fast det är morfar och lillebror Dag och i pappas rum.

*

Bilden nedan är tagen några år senare, jag har skaffat min  första småbildskamera, en Robot IIa, den tog 54 24x24 bilder på vanlig småbildsfilm. Trots en hyfsad optik, en Schneider Xenar 37,5/2,8 hade jag sällan nån riktig kanonskärpa. Men inte ens det blir viktigt i den här bilden. Vi ska gå och lägga oss, jag sov i samma rum som morfar när vi hälsade på i Deje på somrarna, men innan morfar lägger sig brukade han ta fram ett foto på mormor Olga. För mig är bilden både vacker och värdefull, jag kommer ihåg precis.... 

*

Min slutsats är ju självklar - det är varken kameran, tekniken, prestanda eller vad det nu är som är viktig, det är motivet. Och vad man gör av den utrustning man har. Jag fattar ju att Brutus fågelböcker och annat inte kunnat göras med dom här kamerorna. Men jag behöver själv påminna mig gång på gång att det viktiga är vad jag gör med den utrustning jag har, inte vilken utrustning jag har. 

Det är så lätt att säga Ja, jag vet, det är inte kameran utan det är fotografen som är det viktiga. Det vet ni och det vet jag. Men det är stor skillnad mellan att förstå med huvudet, med intellektet och förstå med hjärtat och känslan, att leva i den övertygelsen. Gång på gång kommer jag på mig själv att tänka att hade jag bara......en A7RII eller Sonys 500mm/4 a 125000 pix. Därför behöver jag med jämna mellanrum titta på dom av mina gamla bilder som verkligen betyder något och det är rätt många.

*

Till sist, jag är väl medveten om att ni sett bilderna förut, och morfar har ni också hört talas om tidigare. Men ni vet, därav hjärtat är fullt talar munnen.....

Sov gott!

***

DAGS FÖR SKÄRPNING

***

Det är nog Bengan som är orsak till att det blev så här. Oskarpt alltså. Häromdagen refererade han till HCB som lär ha sagt att det är bara borgare som ska ha skarpa bilder. Och det vill man ju inte vara. Borgare alltså. Lite hade jag nog förstått innan, jag menar riktiga konstnärer bör vara orakade, långhåriga, lite allmänt schaviga och..... Ja, i alla fall inte (små)borgerliga. Nåväl, jag har ju lite skägg ändå. Och har betydligt enklare och framförallt bekvämare kläder än tidigare, jag gör vad jag kan för att bli konstnärlig......Och nu oskarpa bilder också. Men mitt glesa hår kommer jag inte låta växa, nån gräns får det ju finnas. I säkert tio år har jag klippt det själv med trimmern, 9mm, superbekvämt.

*

Jag hade inte kommit så långt på min Saxevägspromenad idag när jag fick se björkstammarna och med Bengans ord i öronen bestämde jag mig för att köra oskarpt resten av promenaden. Att röra kameran när man fotar träd är ingen nyhet precis, det har också jag provat flera gånger. Och alldeles oavsett vad nu HCB  säger (såklart har han aldrig menat det) är det ju inte så att foton blir bättre oskarpa än skarpa. Men roligt att experimentera är det, och det går ju att få lite andra stämningar. Bara det faktumet att jag släpper avbildningskravet gör ju att jag funderar lite annorlunda. Första bilden är nog mest "konventionell", bara dom raka stammarna, om än lite mörkare och dovare än björkstammar brukar vara

*

Det slog mig när jag provade idag var att kamerarörelsen förutom att ge en tydlig riktning i bilden  också trollar bort alla små tunna grenar och kvistar, dvs tar bort lite av "risigheten" i skogen. Här nedan har jag försökt att också få med trädkronorna och det går alldeles utmärkt trots att dom enskilda grenarna och kvistarna inte urskiljs och den effekten gillar jag

*

Det blir i mitt tycke ännu tydligare när jag inte fokuserar på kronorna utan det går att få ganska "rena" bilder genom  mindre skogspartier, här ett lite snårigt strandparti ut mot Barken. Kvar är bara stammarna som visar att det är träd och ljuset, utan alla störande kvistar. Just den här bilden gillar jag själv lite extra

*

När dom störande detaljerna försvinner är det framförallt ljusspelet och färgerna som istället kommer fram och därmed det jag vill kalla grundstämningen i bilden

*

Bara för att det jag fotar träd måste jag inte röra kameran utefter trädstammarnas riktning. Här har jag vridit kameran horisontellt vilket tex trollar bort själva stammarna men istället överdriver granarnas grenform 

*

Såklart behöver det inte vara skog alls. Tom en vanlig sjöutsikt blir lite annorlunda, ljus- och färgskiftningarna blir automatiskt mer framträdande

*

Ett par bilder till blev det på hemvägen, här sjöviken med vass

*

Till sist också promenadvägen själv

*

Säkert har ni kommit underfund med det här alldeles själva, men det roade mig att analysera resultatet av dagens promenad lite. Och som sagt, alla oskarpa bilder är Bengans fel!

Ha det fint i decembermörkret!

***

3 DECEMBER - ÄLSKINGSPROMENADEN

***

Igår kväll efter Stockholmsbesöket körde jag upp till Korsheden och idag har jag gjort min älsklingspromenad - Saxevägen fram och tillbaka, drygt 8 km. Is ligger på små pölar, men inte Barken. Ingen snö finns det heller, men vägen är frusen och perfekt att gå på . Och efter en nästan klar dag drar lite moln in från väster - imorgon ska det visst snöa, hurra!

*

*

***