PÅ NATTEN ÄR ALLA KATTER GRÅ

***

Stämmer det verkligen? 

***

OSHO ZEN TAROT

***

Tarotkortlekar har funnits i många, många hundra år, kanske tom i tusen år. Dom har använts för kortspel men också för att sia om framtiden och som ett verktyg för horoskop. Som jag inte ett ögonblick tror på varken horoskop eller andra spådomar har jag aldrig brytt mig särskilt. 

*

Nu finns det en tarotkortlek som skiljer sig från alla andra - Osho Zen Tarot. Den har ingenting  med varken horoskop eller spådomar att göra, istället ger den i enkel, vacker och lättillgänglig form mycket av den livsvisdom som växt fram från bla Zen. 

*

Enklaste sättet att använda den är att dra ett kort när man är ifred, läsa den medföljande boken om kortets tolkning - och fundera över innehållet. 

*

*

Oavsett vilket kort jag drar har jag något att fundera över och oftast lära mig av.

Låt mig ge ett exempel, häromdagen drog jag det här kortet som heter Existensen

Kommentaren till det här kortet är:

"Den nakna gestalten sitter på fullkomlighetens lotusblad, skådande utöver natthimlen skönhet. Hon äger en visshet om att "hemma" inte är en fysisk plats i världen omkring henne, utan en inre kvalitet av vila och accepterande. Stjärnorna, klipporna, träden, blommorna, fiskarna och fåglarna - alla är bröder och systrar i livets dans. Vi människor har en tendens att glömma det, när vi slaviskt följer våra privata scheman och tror att vi måste kämpa för att få det vi behöver. I grunden är vår känsla av att vara åtskilda bara en illusion, skapat av sinnets inskränkta självupptagenhet. Nu är det dags att se efter om du tillåter dig själv att ta emot den sällsynta gåvan att känna dig hemma var du än befinner dig. Om du gör det, se till att ta dig tid att njuta det, så att känslan kan nå djupare  inom dig. Om du å andra sidan har känt som om alla är ute efter dig, är det dags att ta en paus. Gå utomhus i kväll och titta på stjärnorna."

*

Det är inte riktigt vårt vanliga språkbruk utan ett språkbruk som inbjuder en stunds reflektion

***

LANDSKAPSFOTO - ÖVNING OCH TÅLAMOD KANSKE?

***

Det är ju ingen nyhet varken för er eller mig, detta att allt kräver träning och uthållighet för att bli bra. Det gäller landskapsfoto såväl som alla andra typer av foto. Varför jag skriver om det nu? För att det ibland blir så tydligt! Igår kväll gjorde jag en blogg med bilder från Hjälmaresund som jag passerade på tidigare kvällen.  Vädret var lite dramatiskt med mörka regnmoln blandat med ljusa fläckar och såna där regnsjok som syns på håll och jag tog en serie bilder med 70-200 och stativ. Den bloggen gjorde jag ganska sent i går kväll. När jag tittar på den idag gillar jag inte alls hur jag gjorde bilderna, särskilt inte den första. Den känns överdriven, både vad gäller kontrast och färgtoner. 

*

 Och jag konstaterar när jag tittar på bilderna idag att när det gäller landskapsfoto finns liksom inget att hålla sig till - ljus och färger ändrar sig hela tiden, och självklart finns ett starkt subjektivt inslag - jag uppfattar ljuset och färgerna på ett sätt, andra  på ett annat, kanske gjorde det dramatiska inslaget starkt intryck på mig i går kväll och därför kändes det då, i går kväll, rätt att överdriva den dramatiska känslan? Och inte idag.

*

Nåväl, jag var inte framme i Korsheden i och med att jag passerade Hjälmaresund, jag hade en bra bit kvar. Lite längre norrut hade temperaturen sjunkit såpass att dimma kom smygande i sänkorna och det fick mig förstås att stanna och ta fler bilder. Här kommer därför några landskapsbilder av annan karaktär och här har jag varit försiktigare med kontrast och färger.

*

Såhär upplevde jag det såg ur norrut

*

Mer sydöst började det klarna upp och det ger ett lite annat ljus...

*

...precis som det gör om jag inte låter himlen påverka så mycket utan fälten och skogen i sig

*

Men just norrut var känslan av det trolska starkast, här var himlen också fortfarande orolig

*

***

LOW PRESSURE PASSING HJÄLMARESUND

***

*

*

*

***

PÅ LIV OCH DÖD

***

På hemväg i går kväll fick jag bevittna ett riktigt drama. Att kampen att få föra sina gener vidare kan vara så hård har jag kanske inte förstått. Och det här vara bara några änder. En bit ut i den grunda dammen jag passerade på hemvägen var några änder, närmare bestämt tre stycken. Först tyckte jag dom bara var lite högljudda. Lite närmare uppfattade jag det nästan som ett menage a' trois, det gick liksom inte att skilja ut någon från de andra

*

*

Straxt blev det uppenbart att det var två hannar och en hona och aldrig har jag drömt att kampen om damen kunde vara så hård. Dom pressade utan vidare ner varandra under vattnet så länge dom kunde och det var uppenbart vilket budskapet från båda var - ger du dig inte dödar jag dig!

*

Jag hade bara min A7S med standardzoom 24-70, kl var 23.30, så några skarpa pangbilder är det ju inte men tycker att dom här oskarpa berättar ändå vad som hände. Här ser vi att damen försöker ta sig upp på fast mark medan killarna fortsätter slåss....

*

...men dom kommer snabbt efter och försöker förstås båda två vara först...

*

Till sist får dock damen nog och drar men killarna är ju inte sena efter....

Ja, sen vet jag inget, dom försvann neråt kajen och älven...

*

***