WOW - APRIL ALLTSÅ, LJUSET......ÅRSKAVALKAD 2014

***

Vilket ljus....Vilka färger....Vilken stillhet....Tre månader kvar och april är värt att vänta på! Förstorar ni så ser ni vad som kommer, håll ut, bara några månader till.....

*

Kvällsljuset.....

*

Och blommorna....

*

Mattorna av mossa....

*

*

Och trädgården.....

*

Och vindarna....och molnen.....

*

Och växlingarna....

*

Och månen.....

*

Stillheten......

*

Och ljuset, ljuset i väster efter solnedgången.....

*

Och rymden.....

*

Bara tre månader......

MED VINDEN I RYGGEN

***

Bara med vinden i ryggen gick det att fota idag. Tätt snöfall och hård blåst och som så ofta, i Torstorp. Redan efter halva vägen fick jag stoppa glasögonen i en av jackfickorna, ihärdigt snöande gjorde dom odugliga. Kameran hade jag innanför jackan och tog fram den då och då när jag hade vinden i ryggen

***

Förstoras!

***

Gillar dom mjuka färgerna som blir

Förstoras!

***

Efter kanske 1 1/2 timme ute i Torstorp vad det dags för en timmes skottning. I morse var det barmark!

***

TA MED STATIVET VETJA - DET BLIR SKILLNAD

*

Uppmaningen är egentligen riktad till mig själv. Har nästan aldrig haft stativet med mig ute när jag tar naturbilder. Ändå vet jag ju sen många, många år att det egentligen bara finns en sak utöver kameran jag behöver ha med mig. Just det, stativet!

Igår på nyårsaftonens eftermiddag hade det klarnat och en vacker kvällshimmel kunde skönjas. Tog bilen, kameran OCH stativet (!) och åkte upp till Annsjön, ett annat av mina favoritområden. Som vanligt sista månaderna satt  135:an på 99:an. Och nu kunde jag välja ISO 64 (alla bilderna) och bl 18 (alla bilderna utom andra som hade 16). Och det är ju självklart att det märks - bättre dynamiskt omfång (ISO 64) och MYCKET större skärpedjup (bländare). Inte vet jag vad ni tycker men jag tycker det blev fint :-). Och stativet kommet vara med mycket oftare 2015!

*

Förstora!

*

*

*

*

MÖRKBLÅ OÄNDLIGHETER

*

Dimstråk över mörka vatten

Insjöspeglad urtidsklippa vilar

täckt av fjolårslöv och tusenårig mossa

Skymningshimmel tätnar långsamt

från blekrosa till stålgrått

Koltrastmelankoli övergår tyst

i mörknande morkullenatt

*

Nattfrost, kristallpudrat gräs

isblå köldhimmel, gyllenrodnad

Dimstråk över mörka vatten

Ur tystnaden ekar fjärran trantrumpeter

*

Fraset av frostbitet gräs

bestrött med gnisterdiamanter

Vandrande själar

och glödande hjärtan

 befriade av tystnaden

och vilande

i mörkblå oändligheter

*

*

*

*

*

*

*

*

ÄLSKADE PROMENAD - TORSTORP

*

Som för så många av oss är vardagspromenaden viktig för att jag ska må bra. Oftast blir den  i närheten av Finspång - det är ju vardagspromenad jag pratar om. Vägen jag väljer växlar. Men vissa kommer igen oftare än andra. Dit hör Torstorp. Väder och årstid spelar ingen roll, jag hittar alltid både skönhet och sinnesro, och därtill ofta småsaker som jag inte sett eller tänkt på.

*

Framförallt är den omväxlande. Igår var jag ute ett par timmar och när jag gick ut var det klart och straxt under noll och med  en smula snö kvar sen dagen innan men molnen drog in innan jag fått fram kameran. Först klev jag ut på en höstplöjd åker, frusen och svår att gå på

*

Så kommer jag fram till dom stora, öppna ängarna, lätta att gå på när dom för länge sen är slagna och höskörden bärgad (förstora!)

*

Efter att ha njutit av kullarnas mjuka linjer och dom kala lövträden i kontrast går jag in i den avlövade med fortfarande lika täta lövskogen, nästan slyskog, precis bredvid sjön, skogen som på vårarna genljuder av fågelsång och skogen där marken på vårarna är full av blåsippor och vitsippor. Marken är nu täckt av löv och bara den gröna mossan sticker av från det bruna.

*

Här, nära sjön, växer mossan lite överallt, och  så intensiv  är färgen att det gråmulna och skogsskugga inte rår på den (förstora)

*

Som tur är finns en stig genom det området och det är lättgånget och bara att njuta av det naturliga virrvarret runt omkring (förstora)

*

Så passerar jag sommarstugan, den med det gamla äppelträdet utanför tomten, och jag kan inte avstå från att låta dom lika gröna äpplena komma till synes igen

*

När jag så småningom vänder tillbaka går jag rakt över ängarna igen

*

På andra sidan kommer jag in på den lilla vägen

*

Den lilla vägen leder fram till bäcken och gårdarna och just när jag går över bäcken känner jag hur mycket jag tycker om det jag ser - blandningen av natur och kulturbygd, bäcken med de mossiga betongrören, slyn, det höstbruna övervuxna gräset, allt som bara är, inte vacker arrangerat, inte rensat, inte trimmat, inte iordningsställt för att betraktas för sin skönhet,  men som finns där ändå.

*

*