FRÅN KORSHEDEN TILL KOREA - FUNDERINGAR

***

Korsheden är en fridfull plats. När jag är här går jag nästan varje dag någon timme eller två nånstans, kanske inte precis i Korsheden, det kan vara Saxevägen, Söderbärke eller på fälten utanför Västerbyhyttan. Här är det Saxevägen, straxt efter den lilla träbron, vid våtmarkerna där. Nu är det tyst, fåglarna har förvunnit, eller i varje fall tystnat

*

Det passar bra att fundera när jag är ute och går, tankarna kommer liksom av sig självt, ingen ansträngning behövs. Ute i världen är det ju inte lika lugnt och jag lyssnar med stigande oro på nyheterna  om utvecklingen på koreanska halvön. Mina farhågor från dagarna efter presidentvalet i USA verkar besannas. Det finns mkt jag ogillar hos Trump, det mesta faktiskt , men det riktigt oroande jag upplevde då var att presidenten i USA också är överbefälhavare över världens största krigsmakt. Och när världens kanske två mest outvecklade, narcissistiska och naiva  ledare råkat i konflikt med varandra är situationen inte att leka med. Den här situationen tror jag aldrig uppkommit med Obama kvar som president även om naturligtvis Nordkorea fortsatt sitt kärnvapen- och robotprogram.  Jag är inte pessimist och inbillar mig att det fortfarande finns tillräckligt med kloka människor runt Trump för att förhindra faktiska stridsåtgärder men just egocentriciteten hos båda ledarna gör risken för misstag stora. Jag kommer ihåg tidningsrubrikerna från Koreakriget i början av 50-talet, inte roligt. Och det kriget avslutades aldrig, det blev aldrig fred, man kom bara överens om vapenstillestånd. Så i princip är det fortfarande krig, fast det just nu är vapenstillestånd. Just nu.....

*

En annan fundering är att demokrati inte är en universallösning mot allt, i alla fall inte mot dumhet och ovidsynhet. Det tål att tänka på. Jag har inget förslag till bättre system såklart men vartenda demokratiskt beslut kanske inte är höjden av klokhet på närmare håll heller......

* 

*

***

KVÄLLSLJUS

***

*

*

***

SENSOMMARPROMENAD

***

Fortfarande njuter jag lika mycket av varenda promenad. Högsommaren har sen länge glidit över i sensommar och färgskalan har skiftat från grönt mot mer gult och brungult. Morgontemperaturen har varit nere i 5 C och det mörknar vid tio. Vemodigt? Nja, men vackert. Igår blev det Saxevägen på tu man hand. Visst är det konstigt, vi har tidvis varit i Korsheden i över 50 år och hur många gånger jag gått Saxevägen vet jag inte, men det är alltid lika skönt och jag hittar alltid mycket att fota.  Och jag förundrar mig hela tiden över naturen, över det mest elementära, som kretsloppen, årstiderna, rikedomen. Och skönheten som finns precis överallt. Lite känns det som jag fått ett andra liv. Upp till 60 ungefär var det utbildning, jobb, familj, pengar som var viktigt. Kunskap och kompetens, uppgifter och ansvar, mål och mening var ledord. Och prestation, och förnuft. Och logik. 

*

Nu litar jag mycket mer på mina känslor. Och tror mer på det som är roligt än förnuftigt. Och kostar på mig att tycka olika olika dagar. Vem har sagt att jag måste vara konsekvent? Och jag söker hela tiden efter det vackra, och hittar det överallt. Följ med på promenaden. Det är inget häftigt eller storslaget men fint!

Förstora!

Liten blåklocka och timotej

*

Hundkäx

*

Tistlarna har börjat släppa i från sig sina frön

*

Nässelstånden får inslag av gult och brunt

*

Våtmarken nere vid träbron ändrar också färg

*

Mjölken börjar också fröa

*

Vad är det, blåklint eller cikoria eller ngt ditåt? Humlor och annat drar dom till sig

*

Vid gränsen till våtmarken växer dom här i täta stånd

*

Barnen i björkdungen

*

Och en annan av björkdungarna

*

Ängen är slagen

*

Och där framme, en nyponros i gräset

*

***

FÖDELSEDAGSLUNCHEN MED I

***

I fyllde år häromdagen, hur många vet bara hon och jag. Vi firade egentligen veckan innan tillsammans med barn och barnbarn och då var det paket och mysig middag hemma tillsammans. Nu åt vi en födelsedagslunch ute, närmare bestämt på Tolvsbo värdshus. Utomordentligt gott och trevligt.  Rekommenderar gärna värdshuset i Tolvsbo, några kilometer från Söderbärke på vägen in mot Malingsbo och Kloten! Och I ser rätt nöjd ut! Och har godkänt bilden!

*

*

***

ANNALKANDE HÖSTEN

***

Efter regnet kom dimman

Och jag tänkte: Aha, mörknar det redan?

Och visst är det lite kyligare?

Därborta bakom skogen anar jag

hur hösten försiktigt smyger sig fram

*

Förstora!

*

*

*

***