Supermakro - förstoring 40 000 ggr

Det finns ju fotoaktiviteter som nästan aldrig redovisas här, tex vetenskaplig fotografering. För att råda bot på detta blir det här en sån. Andra halvan av 60-talet arbetade jag mkt med elektronmikroskopi och jag använde hela tiden fotografering med glasplåter ca 6x9 cm som dokumentationsmetod. Det var ju Bob Bovin här på FS som i sin blogg den 24/1 ledde mina tankar hit. Jag gör som jag brukar i mina bloggar, skriver lite i anslutning till bilderna, men skit i texten om ni inte är intresserade, den är väldigt teknisk, bilderna har faktiskt ett egenvärde som foton. Tredje bilden har starka likheter med ett kyrkfönster (men straxt under en tusendels millimeter i diameter). TEM-bilderna här är alla tagna med ungefär ett sånt elektronmikroskop (Philips TEM 100) som Bob har med på en av sina bilder (med familjen framför). 

Första bilden är en TEM-bild (TEM = Transmission Electron Microscopy) som visar en primärt bildad Al3Fe-utskiljning (utskiljning = partikel) i olegerat aluminium som alltid innehåller begränsade mängder av järn och kisel. Nålformen är uppenbar. Virrvarret av krokiga "linjer" runtomkring är sk dislokationer. Förstoring på mitt original 40 000 ggr, ni ser my-märket så ni kan själva se vilken förstoring ni har på era skärmar (på min blir det ca 50 000 ggr)

Nästa bild, fortfarande TEM och förstoring ca 25 000 ggr, är på en höghållfast Al-Zn-Mg-legering som också innehåller mindre mängder krom, mangan, järn och kisel och visar bla sekundärt bildade krom- och mangan-haltiga utskiljningar. Intressant är att partikelfördelningen är tydligt stråkformig vilket har en koppling till skiktkorrosion som den här typen av legeringar kan uppvisa.

Så en bild på ett Al-Al3Fe-eutektikum, TEM 20 000 ggr, vackert cirkelformat (eg sfäriskt format)

Starkt koncentrerade dislokationsstråk i en aluminiumlegering, TEM 15 000 ggr, som passerar en subkorngräns med viss vinkeländring

Så en SEM-bild (SEM = Scanning Eletron Microscopy) som omväxling (11 500 ggr på orginalet) som visar en delvis uretsad utskiljning, sannolikt Al3Fe

Sista bilden är tagen i TEM:et men är en sk elektrondiffraktionsbild som ger information om vilken kristallstruktur som finns i provet

Kul va?

Ett år med A99:an - augusti

Fortfarande sommar, men med augusti kommer också dom mörka kvällarna, morgondimmorna och spindelnäten. Och vissa har fortfarande semester som synes - här sonen

Barnbarnen fortsätter förstås sina sommarlekar på bara fötter

och ett kvällsdopp är fortfarande skönt

Senare på kvällen börjar stjärnhimmeln träda fram

Och räcker inte stjärnljuset kan  man ju alltid leka lite med ett par ficklampor

På mornarna visar daggen hur flitiga spindlarna varit

och enklaste sättet att komma nära utan att plocka fram stativ och makro är att ta fram iPhonen från bakfickan

Mobilen duger också bra att dokumentera de sista svarta vinbären med - min absoluta bärfavorit

Sista augusti är jag på säsongsavslutningen i Dalhalla - väldigt njutbart trots regn hela kvällen

och stort fyrverkeri som avslutning

Tack för ikväll och god natt!

Ett år med A99:an - juli

Om jag i förra bloggen skrev att juni är fantastisk så måste jag säga att juli är fantastiskare - det är väl så det heter? Första bilden från västkusten får vara anslaget - sol, blå himmel, hav, saltvatten, klippor och en brunbränd tjej

Men östkustens skärgård är inte sämre, bara lite annorlunda, lite mjukare i naturen

Och under högsommaren när barnen har semester (jag har det jämt!) träffar vi ju barnbarnen mer än annars, alltså läge för en serie barnporträtt - fast den första kanske inte kallas för porträtt? I alla fall är det Lovisa

...och Vilma...

...och Vilma och Lovisa samtidigt...

Tom på Äpplarö kan det bli en regnig dag och då gör dom nå´t inne förstås. Är man 4 så är ju iPaden inget problem ( jag får fråga dom ibland)

Men över till Resö. Agnes har just fått sin första efterlängtade kanin

...medan Hilda sin...

Hilda i profil

Elias på väg att somna efter att varit ute i solen och lekt och badat hela dan

Eftersom Ingemor fyllde 70 sista juli var hela gänget i Korsheden, här i metartagen alla fem bb (och två av våra tre)

En lite tankfull Lovisa får avsluta barnserien

Men allra sist den hemgjorda födelsedagstårtan med hallon, blåbär och några jordgubbar på grädden

Önskar er sköna sommardrömmar!

Ett år med A99:an - juni

Juni - sommarmånad, blomstermånad, ljusmånad- började med ett lömskt angrepp av den här krabaten - inte en utan uppskattningsvis några tusen per buske

...som på ett par dagar totalt kalåt stora delar av spirean - spireabladstekel googlade jag fram. Buskarna kommer klara sig, men tydligen kommer de gärna igen (bladsteklarna alltså) ett par år innan naturen kommit igen.

Annars är det så här det är - sol, luft, rymd, värme

eller mot kvällningen så här. Och kvällningen , det ca 23, inte 16 som nu!

Men visst finns det såna här dagar också

Men det är ju blommorna som ger månaden dess prägel med en färgprakt som inte vet någon blyghet alls utan säger Se oss, se mig här är vi! till allt och alla.

Och både färg och form varierar

igen och igen

och igen

Eftersom kompisen utbildar sig till trädgårdsmästare fick det bli en bild på tomatraderna i växthuset också

Och i Dalarna glömmer vi inte att fira midsommarafton, även om det är lokalt och i liten skala

Innan månaden var slut hann jag måla om förrådet med bra hjälp av grannens yngsta

och slutar med en vy från Dalälvsområdet även om inte älven själv är med här

God natt!

Kaosprincipen

Det verkar finnas två sätt att förstå verkligheten eller kanske riktigare, att leva verkligheten. Kaosprincipen kontra den genomtänkta vägen. Jag gillar kaosprincipen, naturens egen väg.

Låt mig ge ett exempel, ett grenverk i snö

Bilden ovan är en croppad del av bilden nedan

För mig är det uppenbart att  första bilden visat ett kaos - ett virrvarr av grenar och även om det får en vacker mjuk yttre form i helhetsbilden är kaoset kvar - jag skulle inte vilja få i uppgift att ta fram  ekvationen ens för silhuettprofilen. Och mest fascinerande av allt - detta kaos frambringar varje år den mest underbara sommargrönska med en rikedom som är oändlig.

Bara för jämförelsens skull tar jag med en tredje bild, och det är lätt att se vilket som är människans verk och vilket är naturens. Människans verk är fyllt av vinklar - gärna räta - uppmätta och planerade avstånd - gärna lika - och släta ytor - gärna hårda och rentav blanka.

Det bästa med människans verk i den här bilden, enl min mening, är att det förmår spegla lite av rymdens oändlighet och lite av dess mystik. Och just den här bilden har jag gjort tidigare, för att i en och samma bild och utan ord säga det jag sagt ovan.

Önskar er alla en fin tisdagskväll!