Ett år med A99:an - maj

Det finns många skäl för mig att fota. Ibland jagar man ju liksom BILDEN, eller åtminstone en bild som kan få lite kommentarer här på FS. Jag antar att ni aldrig bryr er om det, men sån är jag - ibland. Ibland handlar det om minnen bara - semestrar, partyn, bemärkelsedagar. Så har vi bloggarna. Ibland kanske jag vill vara lite klok sådär, göra reflektioner över något som känns viktigt. Ibland små minireportage. Och mina bloggar kan handla om alla dom där sortens bilder. Det här blir ett litet minireportage från Elias värld och rubriken borde varit

PÅ VÄG HEM (från dagis)

Det är kanske 300 m mellan dagis och hem för Elias, och när jag går dit för att hämta honom tar det mig ungefär 5 minuter. När vi går hem tillsammans brukar det ta 25, eller då och då 55 minuter. Det finns så in i vassen mycket att UPPTÄCKA. Jag gillar hans upptäckariver och undersökningslust, jag tror jag skulle få fler intressanta bilder (som ger kommentarer) om jag körde hans modell också när jag går själv med kameran.

Här har vi precis lämnat dagis som syns i bakgrunden

Först passerar vi utkanten av, jag tror det heter Bräckeparken, med dom fantastiskt stora träden och dom måste man ju kolla, kanske går det att lossa en stor barkbit

Jösses, vilken fin klippbacke, den vill jag prova. Kolla mossan förresten

Vad är det egentligen här nere? Hur långt är det ner farfar? Vart tar vattnet vägen sen det runnit ner hit?

När vi kommer upp till Bräckeskolan har dom galler för fönstren längst ner - varför då farfar?

Uppe på skolgården finns en mur. Undrar om jag kommer upp?

Ja, vad trodde ni egentligen?

Hurra, här kommer ju storasyster Hilda!

Full fart hemåt igen

Och till sist hemma på mammas gata igen. Dags att göra nå´t!

Tack för idag!

Bra bilder, skönhet och det och sånt

Vad som är bra bilder diskuteras ganska ofta på den här sidan. Och åsikterna varierar. Vid något tillfälle har jag tänkt ge uttryck för mina funderingar också, men inte idag, idag är det för vackert ute för att sitta inne. Har fö redan varit ute en vända. Vackert och -14 C!

Men ändå några snabba ord om skönhet innan jag ger mig av ut igen. Vad är det egentligen som är vackert? Natur - ja. Landskap - ja. Blommor - ja. Människor - ja (även vi gamla och skrynkliga). Men hur är det med industrier tex? Och bakgårdar? Och rostiga skruvar? Och sopor då?

 På något sätt blir (nästan) allt vackert när jag väl SER. Och med att SE menar jag att se det som ÄR.

Kanske låter det som en ordlek. Det är det inte. När jag verkligen tar in något med hela mitt medvetande, inte bara med ögonen, blir nästan allt vackert. Det finns modernare uttryck för det - mindfulness tex. Eller äldre uttryck - awareness tex. Och visst, det finns tom ordspråk som säger ungefär samma sak, som "Skönheten finns i betraktarens öga". Och för mig är inte kriteriet på skönhet att jag ska vilja hänga det på väggen i vardagsrummet. All skönhet passar inte i mitt vardagsrum.

 Hej för en stund!

Inte svartvitt, inte monokromt - färg helt enkelt!

Med tanke på vad jag nyss skrev blev ju suget efter nå´t annat, nå´t med färg, rätt starkt. Och det gjorde ju inget om vi snart vore där...............

Gokväll. Nu ska jag fasta i två dygn igen....

Inte svartvitt men monokromt!

Dags för en paus i den månadsvisa årskavalkaden! Det känns nästan som det är dags för en kurs i monokrom fotografering. Jag menar, under rätt många veckor nu har det i stort sett varit en enda färg utomhus - grå! Och nu, nu när snön och kylan kommit också till Östergötland och Finspång är det fortfarande monokromt som gäller men nu vitt. Det är jättefint och jag är nöjd, jag gillar att det är snö och kallt när det ÄR vinter, men inte alldeles enkelt att få till intressanta bilder. Mitt på dan blev det en tvåtimmars promenad ut till Viggestorpsspåret. Då snöade det fortfarande

och alltså fortfarande rätt grått även om andra färger anas. När jag kommer in i skogen blir kontrasterna och färgerna starkare

Det fina med Finspångsnaturen är att den är väldigt omväxlande. Finspång var en gång Sveriges sydligaste bergslag där skogen ovan var ett naturligt inslag och försåg hyttor och andra bruk med ved och kol till malmen som bröts i omkringliggande gruvor. Men orten ligger precis i övergången mellan det typiska skogslandskapet och dom stora östgötaslätterna och när jag går ner mot Viggestorpsspåret växlar det mellan skog och äng

Innan jag kommer fram till det egentliga spåret kommer jag ut på banvallen som är kvar från den nedlagda smalspåriga järnvägen som gått upp mot Hjortkvarn.

Typiskt här är ängarna omgivna av ekar och med öar av hassel

På tillbakavägen passerar jag ett mindre våtområde som alltid är översvämmat på vårarna men sällan har jag sett så mycket vatten mitt i vintern som nu

På väg åter passerar jag också den lilla bron över bäcken

...bäcken som nu är ganska bred

Eftersom det klarnade upp på seneftermiddagen blev det ytterligare en tur, och nu var det kallt, nästan -10. St Maria hade jag ju en bild på häromdagen, men nu såg det ju lite annorlunda ut

Mittemot ligger gamla prästgården

och söderut finns ett klassiskt odlingslandskap.

Och nu är det nästan -13, brrr! Önskar er en bra vecka!

Ett år med A99:an - april

April är fantastisk - framförallt finns ju ljuset där. Det starka, intensiva ljuset på dagarna. Det som känns som det tränger in i kroppen och fyller kroppen med ljus efter den långa, mörka vintern. Och ljuset som nu dröjer sig kvar på  kvällarna med magiska skymningar.

Första bilden nedan är på St Maria kyrka utanför Finspång. Jag är inte så mycket för kyrkor och religion (däremot gärna andlighet) men byggnader som stått där dom står sedan 1100-talet, dvs i snart 1000 år har andra budskap. Hur man byggde förr och vad som kommer finnas kvar från idag om 1000 år tex. Men också tankar kring de människor som då klev in genom porten och funderingar kring vilken värld de levde i. Och jag menar inte bara den stora, vida världen utan också den lilla med torpet, familjen, åkern och geten (för dom som hade det bra). 

Som sagt, kyrklig är jag inte, ändå kommer här en kyrka till, St Lars-kyrkan i Linköping. Om den vet jag inget, men jag gillade rymden och molnen över tornet

Trots att vi är framme i april ligger fortfarande ganska mycket snö kvar, här ute på golfbanan i Finspång, banan där Lotta Neumann började

De sista drygt 20 åren jag jobbade (jobbade heltid tills jag var 68) pendlade jag mellan Finspång och Linköping (eg Malmslätt), ca 7 mil i vardera riktningen. Trots milen upplevde jag aldrig resan som besvärlig, jag njöt intensivt av den vackra östgöta -naturen. Oftast körde jag det jag kallar den lilla vägen, norr om Roxen. När jag kört igenom Vånga och genom skogen med förkastningsbranterna där och kommer ut vid Roxen och Stjärnvik är det fantastiskt vackert med ekbackar, lövskog, ängar och hagar. Här finns väldigt ofta dovhjort

Finspång har kallats den svenska industrins vagga och det var de Geer-familjen som gjorde det stort. Här har man gjutit kanoner sedan början av 1600-talet och dessutom i stor skala. Det gamla industriområdet är eg väldigt vackert med många byggnader kvar sedan 1700-talet och som fortfarande utnyttjas industriellt, bla av SAPA.

Tittar jag söderut från gamla bron ser jag ut mot sjön Skuten med industrispåret närmast

Ett av "våra" mest utnyttjade strövområden är Viggestorpsområdet med sjön Mäseln. Här finns också ett väldigt naturskönt område med mycket ängar, ekar och inte minst hasselsnår, och här kommer varje vår mänger av blåsippor

På precis samma fläckar varje år dyker också de avvikande blåsipporna upp, dom som är mer åt det röda än det blå hållet

Linköping åker jag fortfarande till ganska ofta, här en bild från ett av de populära fiken

I april är det också läge att åka upp till Kvismaren, det stora fågelrika området alldeles söder om Hjälmaren. Det här var en fin eftermiddag, men plötsligt drog molnen ihop sig till en intensiv åsk - och regnskur - vi är ju i april.

Men det klarnar snart upp igen och innan det mörknar finns det plötsligt där igen, det där underbara, fina skymningsljuset, vårskymningsljuset

Och innan jag sätter mig i bilen för att åka hem ser jag upp och ser ytterligare ett par av de alla tusentals gäss jag sett lyfta mot de fria rymderna och ljuset - dom flyger mot den nedgående solen.