Dags för en selfie förstår jag...

Så var det dags då, har förstått att här går det inte att fortsätta med självkänslan i behåll om jag inte plockar in en selfie. Här kommer den första. Jag vet, lite uppstyltad så där, tog den i somras med en spegel upphängd på ett uthus i fritidshuset och tanken var just att ha nå´t att plocka in som profilbild på mig själv som profilbild i FS och andra ställen. Jo, jag vet det också - jag menar kameraremmen. Såg lite trist ut så jag plockade undan det mesta av den i LR men väldigt snabbt utan finess - det finns många spår kvar av den.  Men dyrt och heligt, jag lovar att fixa nå´t lite mer avspänt så småningom

Annsjön

I flera dagar har jag längtat efter att låta ljuset styra färden och äntligen - idag körde jag bara mot eftermiddagsljuset. Det blev Annsjön där jag ofta åker skridsko på vintrarna. Gillar ängsmarkerna runt sjön, ett stycke typisk östgötanatur, med hagar, åkrar, ekar och så sjön förstås. Här kommer några bilder från dagen. På första bilden har jag inte ens lämnat trädgården, lite vattendroppar i buskarna blänkte vackert

Men så till Annsjön och landskapet där. Typisk lantbruksbygd

med hagmarkerna utefter sjön

ganska stenbemängda

och blå timmen var det fast mera guld än blått kanske

frid och lugn

och evighetens himmel speglad med kvällsljuset i sjön gav frid också till själen

Önskar er en fin torsdagskväll!

Livet efter detta

Misströsta inte - det finns ett liv efter detta! Förlåt, jag menar efter november.

Rhododendronbusken idag

Meditation

Är bara så tacksam för att ha meditationen så nära, så enkel. På bara några veckor har vardagen ändrats genomgripande, ändå har jag hela tiden känt ett lugn och en inre ro som inte sjukhusbesök och annat som hänt kunnat störa, inte hittills i alla fall. Jag säger ju inte att jag aldrig känt oro, det har jag och tom skrivit om här, men längst in finns ändå något som liknar ro. Och även om mkt bidragit, inte minst under de senaste åren, så är meditationen kärnan. Det blir inte varje dag, men väl de flesta. Från starten med TM för 25 år sen är det idag andra som passar mig bättre och ger mig så mycket mer. Det är några timmar sen dagens, och som så ofta numera blev det Rahasya´s Heart Meditations. Och det slår mig nu vid datorn att jag länge gjort bilder som ger mig något av det jag hittar i meditationen. En kommer här

 Önskar er alla en fin kväll!

Tar du bra eller dåliga bilder?

Eller tar du lika bra bilder som jag?

 Jag gillar Fotosidan. Inte minst gillar jag mångfalden. Mångfalden av bilder, mångfalden av fotografer. Här finns teknik och här finns här finns konstbilder. Här finns proffs och här finns amatörer. Här finns långa bloggar och korta, här finns bloggar med en bild eller med 25. Det är bara att välja. Det är liksom det fina, jag kan välja det jag gillar. Men har jag lust kan jag kika lite på sånt jag inte gillar. Eller sånt jag inte trott att jag gillar. Ibland visar det sig att jag gör fynd bland sånt jag inte gillar - jag lär mig nå´t nytt.

Jag har lärt mig massor på Fotosidan - om skärpa, om färgåtergivning, om LR och PS, om makro, om ljus. Jag har inspirerats av andra fotografer som kan sånt jag inte kunnat. Men framförallt har jag tittat på andras bilder. Och jag lär mig mer och mer, inte hur jag ska göra mina bilder så att de liknar andras, liknar de "duktiga" fotografernas bilder, utan vilka bilder jag gillar, och kanske rentav varför jag gillar dom.

Jag har fotat länge, väldigt länge, men alltid längtat efter att få lägga mer tid på foto, lära mig gå på känsla och inte teknik och mer än allt annat, få uttrycka vad jag känner i bilderna istället för att visa bilder på vad jag ser. Sista året har jag börjar resan, på Kulturama-kurserna, på Fotosidan, genom besök på Fotografiska, genom hur jag disponerar min tid. Och jag ser att något börjar hända med mina bilder - JAG gillar dom bättre än mina tidigare. Vad ni tycker skiter jag i. Eller i alla fall nästan.... Det är klart, det är roligt att få beröm. Men här vill jag lära mig se upp. Beröm smickrar mitt ego. Kanske är jag duktig, åtminstone lite...Men det är inte det jag innerst inne vill, jag vet ju att det jag vill är att uttrycka mig själv i mina bilder. Eller åtminstone i en del av dom. Andra bilder ÄR ju familjebilder, och varför ska dom vara något annat än just det? Här kommer en bild jag gillar på Elias. Den tror jag inte jag tagit för tre år sen. Om ni gillar den är det kul, gör ni inte det gör det inget, Elias kommer ha den i nå´n av de fotoböcker jag brukar göra.

 Det finns fortfarande saker jag kunde gjort bättre - den blå tröjan stjäl lite för mkt uppmärksamhet tex! Men jag ligger på golvet, bredvid Elias, det hade jag inte gjort för några år sen (men det känns både i knäna och ryggen)

Eftersom jag själv väljer vad jag vill se, vad jag vill lägga min tid på när jag är på Fotosidan, blir jag förvånad när andra klagar. Över att kvaliteten på bilderna blir sämre, det är sällan det finns  "...verklig kvalitet...", över att bloggarna är för långa eller har för många bilder så att kvantitet får ersätta kvalitet i "prestationsjakten".....Eller att det finns för mkt positiva kommenterer kring bilder och bloggar som inte är värda det....Varför inte titta på det ni gillar och strunta i resten.

Det här betyder inte att jag tycker alla bara ska dela ut positiva kommentarer, tvärtom. Skulle uppskatta fler kommentarer som säger vad det är som gör att ni inte gillar eller tycker om en bild eller en blog. Men det är jättestor skillnad på att säga jag gillar inte långa bloggar, dom tråkar ut mig mot att att säga att bloggarna är för långa på Fotosidan.  Både du och jag är en i mängden, kanske finns det en och annan som gillar det vi inte gillar.