VÅRSOL ÖVER MÄSELN

***

*

*

***

BLÅ(?)SIPPOR VID TORSTORPSÄNGARNA

***

April är ju blåsippsmånaden. En vecka eller två efter det att snön försvunnit dyker dom upp i det torra gräset, rena undret. Här i Finspång hittar jag dom enklast ute vid Torstorpsängarna vid Mäseln. Inte på själva ängarna förstås, dom finns alltid inne på träd-öarna bland aspar, hassel och vad mer det är. Det var första turen på ett tag dit ut så jag var osäker på om dom slagit ut, men visst hade dom det. Riktigt gott om dom skulle jag säga. Anemone hepatica lärde mig mamma att dom hette men det stämmer inte längre, nu tror jag dom heter Hepatica Nobilis. Och blå är dom inte heller alla. Det finns ju en röd variant som jag tycker blivit väldigt vanlig också .  Vädret var strålande, jag var där nu på eftermiddagen, men den starka solen vattnar ur färgerna en del så det blir nog fler försök. Genom alla år har mina bästa färgbilder alltid kommit till i mulet väder, men här kommer en liten serie med olika ljus och detaljer.

*

Den röda varianten av blåsippa,  Hepatica Nobilis

*

Och här en vanliga blå varianten

*

Till och med ståndarna är flerfärgade

*

Stjälkarna är starkt håriga

*

Och med mkt ljus i motljus ser dom helt annorlunda ut

*

***

HISTORIEN OM NINETTE

***

Båda mina föräldrar spelade piano, såvitt jag vet lärde dom sig båda i samband med seminarieutbildningen till lärare.  Dom efterlämnade också en ansenlig hög (en meter ungefär) gamla noter, köpta huvudsakligen under 20- och 30-talen. Och jag har ju fortsatt med pianospelandet och köpt till egna noter. För någon månad sen bläddrade jag lite bland dom gamla noterna och hittade bla det här försättsbladet liksom visboken med visor Lillebror Söderlund tonsatt. Den senare gjorde jag en blogg om för flera veckor sen. 

*

Men nu till historien om Ninette, alltså min historia om försättsbladet. När jag väl hittat det här tunna nothäftet tyckte jag försättsbladet var så fint att jag ville rama in det och få upp på väggen - det blir lite tjatigt med egna bilder på vissa väggar. Sagt och gjort, jag lämnade in det till ramaffären här i Finspång för att få en passepartout som passade just den här bilden tillskuren. Det gick en vecka, kanske tio dar, och jag hade nästan glömt att bilden var inlämnad när telefonen ringde. Det var från ramaffären, och fru L, innehavaren, som började med att säga att hon gruvat sig flera dagar för samtalet, tom legat sömnlös en natt. Hur det gått till visste hon inte, men på det tunna bildpappret hade en flik rivits upp och hon beklagade så mycket och undrade om den fanns där innan. Ingen aning sa jag, men det är lugnt, det här är inget värdefullt och inte med affektionsvärde heller, men en rolig bild i 20-talsstil som jag tyckte var trevligt att få upp på väggen. När jag var ner och hämtade bild och passepartout lovade hon att jag skulle få dom ytterligare passepartouter (typ 5 stycken) jag hade på gång utan kostnad.  Behövs inte, tyckte jag, men hon insisterade.

*

Idag, när jag skulle ner och hämta dom andra passepartouerna, slog det mig  - jag tog ju bilder både på försättsbladet till Ninette och på omslaget till visboken. Trettio sekunder senare visste jag, den upprivna fliken syns väl på bilden (hattbrättet!). Nu har jag nyss varit ner till affären igen och visserligen var passepartouerna inte klara (jag har ingen brådska), men nu är vi överens om att hon såklart får betalt för dom :-) ! 

*

***

RISINGE NYA KYRKA

***

Ofta har jag visat bilder på den gamla kyrkan, S:ta Maria. Men det är ju faktiskt den nya kyrkan, färdig 1849, som Risinge församling idag använder. Redan under medeltiden växte Finspångs befolkning pga gruvbrytningen så att S:ta Maria blev för trång och den förlängdes i två riktningar.  Under 1600- och 1700-talen växte befolkningen återigen pga manufakturverksamheten, i första hand kanongjuteriet. Under slutet av 1700-talet byggdes S:ta Maria återigen ut men allt fler ville ha en helt ny kyrka. Först 1845 kom dock det bygget i gång. Pehr Hörberg, som bodde i Risinge socken,  har målat altartavlan. (sakuppgifter Wikipedia)

*

Risinge nya kyrka med sina karakteristiska trappgavlar

*

***

RISINGEVÅR PÅ RIKTIGT

***

Knappt har snön försvunnit från fälten förrän jordbruket börjar. Ute i Risingebygden är vårtecknen många - lärksången är i full gång, koltrasten flöjtar och fälten är nygödslade och luktar ganska starkt. Gödsellukten blandar sig med lukten av lera och våt jord och jag tänker att det är skönt att vissa saker inte ändrar sig nämnvärt trots datorer och Spotifynotering. Jag är ganska pigg på de flesta nyheter som kommer men det är också skönt att känna att jag har rötter, att jag är grundad i något som inte ändrar sig nästa kvarttal. Här kommer några bilder från förmiddagspromenaden, känner ni efter kan ni säkert känna lukten av våt jord och färsk gödsel och kanske tom lite hästlort.

*

*

*

*

*

*

*

*

***