KVARNSNÄS

***

*

Förstora!

*

***

CAPELLET SÖDERBÄRKE

***

I morgon åker jag upp till Korsheden efter Avtrycket i Stockholm, det gör jag ju då och då, mest för att fota och kanske skriva lite. Och ibland är det snabba ryck (till skillnad mot annars). Redan i somras pratade jag med Carina om någon form av bildvisning i Capellet men det blev inte av.  Så igår ringde jag henne och berättade att jag åker upp några dagar och att det skulle funka  med en bildvisning till helgen tex. Först var hon tveksam eftersom det borde annonseras några veckor i förväg men så bestämde vi ändå, vi försöker. Så affischen nedan tog Vuxenskolan fram idag och kommer upp i morgon i Söderbärke - typ på anslagstavlan vid kiosken och inne i affären. Och jag ägnade gårdagskvällen och en del av dagen att plocka ihop lämpliga bilder. Så får vi se om någon är intresserad. Det här är ju som vanligt när jag gör något publikt väldigt lokalt och småskaligt men det är roligt. Det är klart att det känns meningsfullt att visa några av alla mina bilder från Korsheden , Söderbärke och trakten däromkring för dom som är intresserade.

*

Ja, så var det Capellet ja, vad är det? Så här står det på en av deras sidor på nätet

Capellet, från början ett Ebeneser- kapell, byggt 1896, är ett vackert hus beläget i den vackra Dalabyggden. Här anordnas musikarrangemang, utställningar, konferenser, mässor, marknader, loppis, pubkvällar, julbord, bröllopsfester, ja allt du kan tänka dig.

*

Ja, är det nån av er som har vägarna förbi lovar jag bjuda på en fika efteråt i Korsheden. Västanfors tex, och Norberg, och Ludvika, och Grängesberg.......är inte så långt bort......

***

ALLTSÅ, VISSA HAR ROLIGT JÄMT

***

Precis, vissa har roligt jämt. Och det är precis som det ska vara. Idag har det ju också varit perfekt, två grader kallt och en dm snö och så en plogad nerfart till stugan i Korsheden. Inga andra bilar än dom egna. Alltså perfekt för pulkaåkning och då blir man så här glada. Prova själva vetja!

*

*

*

Önskar er en bra vecka!

***

DOM OBERÄTTADE HISTORIERNA

***

Det slår mig när jag sitter och går igenom bilderna från eftermiddagens promenad - Tänk så många oberättade historier det finns. Vartenda hus, varenda gård har en historia att berätta. Egentligen är det en trivial tanke. Det är ju självklart, precis varenda människa äger sin historia. Eller rättare sagt, varenda människa äger en massa historier. Och nästan alla blir oberättade.  

*

Det snöar ganska mycket när jag går, men ett finkornigt, intensivt snöfall som nästan bara syns som en dimma i bilderna . Och som alltid blir det extra tyst när snön kommer. Det rör sig inte många människor i snöfallet och tillsammans med tystnaden känns byn och landskapet nästan öde.Vore det inte för de enstaka lamporna och adventsstakarna i fönstren skulle jag lätt kunna tro att jag går i något av Ray Bradburys surrealistiska landskap.

*

En av de första gårdarna jag passerar är Martins. Han bor nu åter i det gamla boningshuset där hans hustru Gun växte upp med sina föräldrar Thea och Gunnar och syskonen trots att han byggde ett nytt tillsammans med sin Gun. Hon lever inte längre och en av sönerna har fått överta det nya huset. Gun hade många syskon, jag har glömt hur många, men några av dem känner jag. En bror bor mitt emot där man svänger ner till oss  och han hjälpte mig att bygga bastuhuset för kanske femton år sen. Och en syster som bor i Söderbärke träffade jag i affären där idag. Livet i en liten by är speciellt, dom flesta känner varandra eller vet åtminstone vilka dom är och släktnätverken har många förgreningar som vi som kommer utifrån först så småningom upptäcker.

*

När jag kommer fram till vägkorsningen (ja, det finns bara en vägkorsning i Korsheden) ser jag den gamla handelsboden rakt framför mig. Det är lite svårt att tro, men en gång i tiden fanns det två mataffärer i Korsheden.

*

Badplatsen och allmänningen ovanför är öde så klart

*

När jag vänder och går åt andra hållet noterar jag att Martin har adventsstakar i den stora lagården, det tycker jag är fint.

*

Den här promenaden blir längre än jag tänkt och går ner mot Saxe, där jag passerar Eriks gård. Erik och dom andra ogifta bröderna som bodde där med sin hushållerska har jag ju berättat tidigare om. Nu finns dom inte längre och gården har annan ägare, det är länge sen jag var in där nu. 

*

Alldeles efter Eriks gård kommer ett annat rött trähus. Det är ganska förfallet, betydligt mer än vad som framgår här i halvmörkret och snöfallet. Och det har en mörk historia. Jag vet inga detaljer, men på den tiden jag träffade Erik och hans bröder berättade dom ibland knapphändigt om den här grannen. Det var en man som jag bara någon enstaka gång skymtade, som bodde där tillsammans med sin dotter.  Efter det att hans fru blivit sjuk och dött blev han enstöring och det som gör att huset fortfarande ger mig obehagskänslor är att det aldrig var tänt ljus där på kvällarna. I många år fanns dom där och ändå såg jag nästan aldrig någon och huset var helt mörkt, bara en tunn rökslinga från skorstenen när det var kallt skvallrade om att det var bebott. Någon enstaka gång på en lång rad år vet jag att flickan kom till Bartjärn för att bada på sommaren. Var dom sen tog vägen och när huset blev tomt vet jag inte. Jag gissar att mannen inte längre lever, han var nog betydligt äldre än jag, och vart flickan tog vägen har jag aldrig hört. Huset fick förfalla redan när dom bodde där, ingen gjorde något som helst, i alla fall inte något som kunde ses utifrån, och jag har inte sett en människa där sen det blev tomt. 

*

Så kommer jag till sist in på Norstedtsvägen, den jag brukar kalla Saxevägen, och jag tar en bild ned mot ängarna som sommartid kan lysa blå av ängsklockor innan jag vänder hem mot Korsheden igen

*

***

KORSHEDEN IDAG

***

Vackrare blir det inte - på vintern

*

*

***