VÄSENTLIGA PÅSKBILDER FRÅN EN STILLASTÅENDE FOTOGRAF

***

Dom bilder jag väljer att visa ska vara väsentliga för mig. Eller viktiga då. Det är alltid bilder jag glädjer mig åt. Dessutom ska dom ha en rimlig nivå, antingen tekniskt eller känslomässigt, helst bådadera. Många familjebilder uppfyller dom kraven såklart, men det gäller också dom naturbilder, gatubilder eller tom dom fågelbilder jag väljer att visa. Det är dom som på något sätt talar till min känsla. Hur dom kopplas till fotohistorien, -ismerna eller det renodlat estetiska rör mig inte i ryggen.

*

Jag har redan gjort en blogg med en bild på påskkäringar, dom fick vi besök av på långfredagen och bestod av grannbarnen med kompisar - sju tjejer var dom. Här är det barnbarnsgänget från Göteborg som är här under hela påsken och igår var det grabben, yngst i gänget, som var drivande för att gå påskkäring. Och påskkäring skulle han vara, inte påskgubbe! För typ fyrahundra år sen var det dom bibelkunniga och troende som brände misstänkta häxor på bål, fast det i verkligheten var verkliga människor dom brände, nu gläds vi åt att barnen får skoja med begreppet häxor, några steg framåt har vi gått även om det mesta är kvar. I alla fall fick Elias med sig båda storasystrarna som sällskap, bra support där.

Elias kollar om han kan känna prickarna

*

Agnes förbereder egna prickar

*

Spegeln är viktig

*

Och precision krävs det

*

Klart för turen

*

Agnes hade farmors  favoritsjalar

*

Så bar det iväg

*

Hemkomna igen gjorde dom en snabbkoll om det var "besväret" värt

*

Rätt nöjda verkar det som...

*

***

FINSPÅNG: HARE, TRANOR OCH DOVHJORT PÅ DAGENS PROMENAD

***

Återigen riktigt morgonkallt, typ -12 C, men därefter en strålande dag, dessutom praktiskt taget vindstilla. Perfekt alltså för fälten ute vid Risinge! Första lärkan såg och hörde vi också men den försvann innan jag ens hann försöka få den på bild.

*

Vårvinterfält

*

Nämen titta, en hare

*

Asparna är fina året runt

*

Lätt att hitta efter trumpetandet!

*

Här flyger en i typiska östgötabackar

*

Gör sig fint bland björkar och enar

*

Men paret står kvar en stund till

*

Så småningom lyfter också de

*

I ärlighetens namn på  eftermiddagen, någon mil utanför Finspångs kommungräns

*

***

VÅRKÄNSLA OCKSÅ I FINSPÅNG

***

Trots nattkylan, det var -12 C i morse, är det ingen tvekan - våren är på väg. Ohejdbar tror jag, även om det kommer nå´n cm snö ibland. Vi tog oss till Ekön igen på förmiddagen, I och jag, snön släpper sitt grepp. Det betyder inte att det är helt snöfritt än, det beror precis på var man är.

*

På väg ut mot Ekön

*

Och på väg tillbaka, delvis snö fortfarande men skaren gjorde det lättgånget

*

Vi åkte även in till handelsträdgården vid Mo Gård alldeles i närheten. Mo Gård är en teckenspråkig folkhögskola med tjänster inom LSS, stöd och service, HVB-hem, behandling och utbildning och dom driver en handelsträdgård som I (och jag) uppskattar mkt. Med oss fick vi både penseér och påskliljor för senare plantering

Massor med penseér

*

Tillbaka hemma på mammas gata igen tog vi ett varv i trädgården och sakta men säkert börjar det hända saker också där

Vid södergaveln sticker dom första krokusarna försiktigt upp huvudena

*

Och den forfarande snötäckta sluttningen finns små bara fläckar runt växterna och här tycks dom ganska nyplanterade rhododendronbuskarna klarat vintern. Hur dom fixar knopparna när det är-12 på nätterna vet inte jag, ett av alla naturens miniunder!

*

Ut i solen och njut!

***

EGET BO.......

***

Hösten 1965 flyttade vi till Finspång, jag hade fått jobb på Svenska Metallverken. Här i Finspång hade Metallverken hjälpt oss hitta en lägenhet på Östermalmsvägen, en nästan ny trea för 500 i månaden. Billigt? Ja, det beror väl på hur man ser det, en fjärdedel av lönen efter skatt ungefär. Och för oss var det både lyxigt och häftigt. Under dom första  två studieåren i Göteborg var jag inneboende och delade både toalett och badrum med värdfamiljerna. Första rummet låg 6 tr upp (ingen hiss) på Landsvägsgatan och jag fick gå genom hyrestantens kök för att komma till toa. Och dambesök på rummet var det inte tal om.....

Men som sagt, nu hade vi eget bo....

*

Vardagsrummet med en Lundqvistbokhylla

*

Andra delen av vardagsrummet med ingång till sovrummet.

*

Sovrummet, enkelt och fräscht

*

Från vardagsrummet ut mot hallen och köket. Tebordets plats i hörnet blev så småningom TV-hörn men det dröjde ytterligare tre eller fyra år (1969 eller 1970) tills den första TV:n köptes. Bil hade vi fö inte heller, det dröjde till året därpå innan vi skaffade en begagnad Opel Rekord

*

I stryker i köket

*

Däremot en radio, en stereoradio, en Beomaster 900 som jag var både glad och stolt för.

*

***

GAMMALT OCH NYTT

***

För några dagar sen skrev jag om det "gammelgamla" badhuset i Finspång, det som låg alldeles bredvid Svenska Metallverkens nya laboratorium, det som jag började min yrkesbana på 1965. Det är byggnaden som ligger därborta, med fasad i aluminium förstås, aluminium och koppar var ju Metallverkens produkter. Och då var verksamheten inom Metallverken Finspång bred på ett helt annat sätt än idag. Produktion av primäraluminium låg i Sundsvall (nu nedlagd), i Finspång fanns både varm-och kallvalsverk, med ett brett sortiment, strängpressning av profiler och omsmältverk för fallande skrot och kopparsidan hade både gjuteri och valsverk och tillverkning av kamrör. Idag är kopparsidan helt borta. På aluminiumsidan är omsmältverket kvar och det är också varm- och kallvalsverk men inriktade på en enda produkt, pläterade kylarband. Pressverket (strängpressade profiler) är också kvar. Personellt är verksamheten idag ca 20-25 % av vad den var då.

*

Orsaken är inte att dom här materialen trängts undan av plast och andra nya material, orsaken är att både framställning av primärmetall och halvfabrikat är kapitalintensiva verksamheter och har gått mot större och större enheter. Jag vet att vi diskuterade möjligheten att investera i ett nytt varmvalsverk då för snart 50 år sen men redan då skulle en sån investering kosta flera miljarder, något som inte bedömdes lönsamt och möjligt i Metallverkens och senare Gränges Aluminiums regi. Vad ett nytt, stort och modernt varmvalsverk skulle kosta i dag  vågar jag inte ens tänka på.....

*

Glädjande är att just dom pläterade kylarbanden har vuxit till en betydande industri och där Finspång är en av de riktigt stora på världsmarknaden. Det var ett projekt vi satsade mycket på under 70-talet och där ett mindre varmvalsverk faktiskt är en fördel och inte en nackdel. Den verksamheten har ju också tagit vara på det gamla Grängesnamnet och är nu en egen börsnoterad koncern.

*

Ursäkta, blev lite nostalgisk där......

*

Svenska Metallverkens nya laboratorium 1966

*

***