TORSTORPSSPÅRET OCH MÄSELN

***

Att få strosa ett par timmar ute vid Torstorp och Mäselnspåret är en tröst för vem som helst och en lisa för själen. Ibland känner jag också mer än annars att det är just det jag behöver. Sen flera månader har jag nästan tappat fotolusten, inte bara fotolusten förresten. Och när det är så är det ju bara att gå ner på sparlåga ett tag, det går inte att tvinga fram något, vare sig bilder eller annat, det är bara att vänta. För vänder gör det mesta, både årstider och sinnelag.

*

Idag blev Torstorpsängarna och Mäselnspåret räddningen. Därute trivs jag. Och strosa är nog rätt ord, ingen motionspromenad i alla fall. Kameran var med och på den hade jag satt ett makro, Tamrons lilla behändiga 90-millimeter. Som de  flesta vet är det en stjärna, särskilt i förhållande till priset. Tanken var att få några bilder på de sista blåsipporna och några av vitsipporna. Och 90 millimeter funkar alldeles utmärkt som kort tele också

*

Förstora gärna!

Dom fina asparna får fungera som eye-catcher även om dom egentligen kom senare under promenaden

*

Det som först glädjer mig är att stigen börjar vara grön

*

Blåsippor finns kvar men har börjat blekna

*

Det ser man också bakifrån

*

Vitsippor behöver jag inte leta efter, dom täcker marken på stora områden

*

Ofta fotar jag dom bakifrån där det rosa syns så tydligt, framifrån blir dom ofta bleka

*

Men med riktiga närbilder funkar det framifrån också

*

Inte bara blommorna är värda uppmärksamhet, därute finns många vackra lövträd, vackra också innan löven slagit ut

*

Också andra växter, vide tex

*

Videkissar med makro kan bli ganska fint

*

Vårvinterns gulbruna ängar börjar nu äntligen slå om till grönt

*

Mossan blommar för fullt, men för att se det får man kolla rätt noga, dom här är 2-3 cm höga

*

Ytterligare en vitsippa

*

Och en till

*

Som sagt, vitsippor är det gott om

*

Strandkanten erbjuder andra motiv.....

*

....precis som dom mossiga stenblocken

*

Vanlig blåsippa

*

Röda blåsippor...

*

....och igen

*

Över Mäseln ligger typiska aprilmoln

*

Långt lidet på eftermiddagen och skuggona blir allt längre

*

Och tillsammans blir allt bara så vackert......

*

På väg tillbaka ser jag någon som är ute och lägger ut redskap

*

Och här kommer asparna på min väg tillbaka

*

Del av den förtrollade stigen

*

Nästan tillbaka vid starten igen noterar jag tydligt lystern gräset fått i motljuset

*

***

FINSPÅNGS STÖRSTA EK?

***

Alldeles innan man kommer till bron över till Ekön växer en riktig bamse till ek. Vi mätte omkretsen lite snabbt med en tumstock jag hade liggande i bilen och fick ganska precis 7 meter i brösthöjd. Inte störst i Sverige vet jag, det är Ekebyhovseken på Ekerö med 10,5 m i omkrets men gissningsvis störst i Finspång? Eken på Ekerö anses vara 500 år så kanske det här trädet är 400 år? Det skulle betyda från början av 1600-talet.....

*

*

***

VARFÖR EKÖN HETER JUST EKÖN

***

Inte så svårt att förstå. Är det ändå någon som undrar så kommer några bilder från gårdagens förmiddagstur på Ekön i strålande sol

*

*

*

*

*

***

DVÄRGARNA OCH JÄTTEN PÅ EKÖN

***

Aldrig har jag sett så mycket styvmorsvioler som det finns på Ekön i år. Men dom är svårflörtade små fotoobjekt. Dels måste kameran ända ner på backen för att slippa "marken" i bilderna och då måste jag också dit, ner på marken alltså. Dels vill jag ha motljus och dom små rackarna vrider sig ju som solfångare mot solen, alltså blir alla bilder "bakifrån". Dom finns i mängd på alla gräs- och mossövertäckta hällar.

*

*

Nästa fotoobjekt är inte enkelt heller, allra helst som jag var där mitt på dan då solljuset är skarpt som en billampa i nattmörkret, mulet väder hade passat bättre för den här jätten. En jätte är det, ni får nog förstora för att se. En dubbelstammig ek som längst ned övergår i en stam, ni kan ju jämföra med I. Ena stammen har knäckta grenar med dimensioner som en normal ekstam....

*

***

OCKSÅ DE GAMLE....

***

......... klär sig i nya kläder.

Var då? Ekbacken Risinge förstås!

*

*

***