DOVERSUND

***

*

Förstora gärna!

*

***

SVÄRDET FRÅN EKÖN

***

Häromsistens frågade jag redan i rubriken om det funnits en bro mellan ön och fastlandet på östra sidan. Och visst hade det. En hel rad fina och informativa svar fick jag på FB-sidan - jag delar bloggarna som har med Finspång att göra med en Finspångsgrupp. I ett av svaren fick jag reda på att det hittats ett svärd vid brofästet på ösidan och infotext fanns på Mo Gård, sjukhemmet alldeles i närheten. Idag tillbringade jag först ett par timmar på ön, därefter letade jag rätt på texten. Så intressant tyckte jag att jag tar med hela texten här

*

Fiskaren Gustaf Karlsson, bosatt på Ekön under många år, hittade ett järnsvärd något år i 1900-talets början. Fyndplatsen var i sjön, alldeles intill brofästet vid den bro som en gång förband Ekön med fastlandet på Lundbysidan.

Svärdet hamnade under en längre tid i en vedbod, men "återupptäcktes" vid ett besök av brukspatron  Axel Ekman på Mo gård. Axel Ekman återkom senare tillsammans med en herre som förstod sig på fornfynd.Svärdet packades omsorfsfullt ned i en trälåda med träull och skickades till Historiska muséet i Stockholm där det finns idag.

Svärdet är ett medeltida svärd, 97 centimeter långt. Det har ett brett fäste och kallas därför 1 1/2 handsvärd. Trähandtaget, den sk kaveln, är borta. Svärdets klinga är mycket uppfrätt men med en synlig blodränna.

Efter fästets form kan man avgöra under vilken tidsperiod som svärdet har använts. Knappen har en tolvsidig kub med avfasade hörn.

Med hjälp av dessa data kan man fastställa att svärdet förmodligen använts under 1300-talets andra hälft, då man började använda överdragsutrustning. 1 1/2 handsvärd , som också kallades pansarstickare, användes i huvudsak av ryttare.

Vem kan ha använt detta svärd? Man vet att Ekön var bebodd redan under medeltiden. Man vet också att den medeltida vägen från Norrköping gick på södra sidan av Glan och över Dovern just på Ekön. Halvön Ängenäs i Glan ligger inte långt från Ekön. Under en period som svärdet användes ägdes och beboddes Ängenäs av väpnaren Ragnvald Magnusson och hans hustru Ranmfrid. Håkansdotter. Ramfrids bror var häradshövding i Bråbo under 1360-talet. 1347 var Ragnvald Magnusson fasteman vid ett jordskifte Lämmenäs och Kolstad

I Widegrens bok "Försök till beskrivning av Östergötland"  från 1817 kan man läsa:

"Tecken till raserade fästningsverk finns på Ekönicke långt från Ängenäs"

I början av 1400-talet omtalas en Ödger som bodde på Ekön. Kom svärdet från hans släkt eller var det något tumult  vid stranden av Dovern som gjorde att järnsvärdet  blev kvar i sjön? Det får vi aldrig veta.

*

Och jag som flera gånger därute tyckt mig se små rester av det förflutna!

***

FÅGLAR IDAG

***

Trots det bistra vädret idag - kring noll och blåst - ville jag se om jag kunde hitta några fåglar som vårtecken. Och visst gick det, både i Finspång och uppe vid Kvismaren. Och jag börjar med Kvismaren trots att det var senare, vill ha det typiska Kvismarelandskapet som första bild. Däruppe fanns dessutom lite ljusare himmel, mot norr såg det nästan klart ut.

*

Slättlandskapet vid Kvismaren

*

Jag hade tänkt mig lite bilder på flygande fågel, men hu vad kallt det var ute på slätten, -1 C och kanske 10 m/s så det blev bara några korta försök

"Ryggen" på ett gäng flygande gäss jag skrämde upp

*

En havsörn har jag några bilder på - syns tydligt när jag croppar till max - men ingenting att visa. Istället ett par bilder på gäss på marken som jag efter konsulterande av fågelboken känner mig rätt säker på vad det är även om just grågäss och sädgäss är rätt lika

Grågäss med helfärgad näbb och förhållandevis ljus ovansida

*

Sädgäss med mörkt på näbbarna, mkt mörka huvuden och mörkare ovansida

*

Tidigare på dagen gjorde jag en sväng utåt Risinge, förbi S:ta Maria kyrka, och som jag trott hittade jag ett gäng sångsvanar i en av de grunda vattensamlingarna vid sidan av vägen. Jag får det till tio stycken, fyra vuxna och sex fjolårsungar.

Sångsvan ute vid Risinge

*

Önskar er en fin ny vecka!

***

HAR DET FUNNITS EN ÄLDRE BRO PÅ EKÖNS ÖSTRA SIDA?

***

Oavsett årstid och väder tycker jag om att vara ute på Ekön. Igår var det mulet men ändå hyfsat ljust när I och jag vandrade runt. Jag visade henne bla landfästet till vad som måste ha varit en bro till fastlandet på öns östra sida, det kommer ett par bilder i slutet på bloggen. Jag har inte gjort någon djupdykning i letandet efter fakta men det  jag hittat om Ekön på Google säger ingenting om den bron så det vore kul om någon som vet kan berätta.

*

För att landskapsbilder ska bli sevärda behöver om förstoras!

Våren på väg, isarna börjar gå upp så mer skridsko blir det knappast i år

*

Ekbackarna har kanske inte sina mest förföriska färger men är ändå vackra

*

Lavarna på aspstammarna, här nedfallna aspstammar, har däremot starka gula färger

*

Ganska blött var det, i förrgår både regnade och snöade det rätt mycket

*

Ekar finns det naturligtvis gott om, fattas bara när ön heter Ekön

*

Och det är inte bara asparna som har lavpåväxt, det finns på ekarna också

*

Här är vad som måste vara ett brofäste på öns östra sida. Det är också en vägbank uppbyggd som leder fram till det här brofästet.

*

Mitt emot, på fastlandssidan, finns också motsvarande brofäste i sten, alldeles till höger om vassruggen i mitten. På den sidan har jag aldrig gått så jag vet inte om det finns rester av gammal landsväg där

*

***

I UTKANTEN

***

Det hade redan börjat mörkna när jag gick ut. Behovet att få känna den kyliga luften och se ljuset bakom molnen tog över. Så hamnade jag varken ute "i naturen" eller i det lilla centrum Finspång har utan i ytterområdet i närheten av infarten från Norrköpingshållet. Några köpcentra, diverse små industrier, ett par rondeller, en tom sidogata och där bredvid den vältrafikerade Norrköpingsvägen med dubbelfiler åt båda håll. Inte en människa så långt jag kunde se där jag gick men massor av bilar på stora vägen intill. Och lite funderade jag över köpcentra med mängder av prylar och alla fyrhjuliga små plåtlådor där vi stänger oss inne på väg från hit till dit. Vi talar inte särskilt mycket med varandra, vi ler inte så ofta mot dom vi inte känner, vi sätter oss inte ner och pratar med vem som helst. Och ändå är det just det vi längtar efter - att få ha någon att prata med, att få en smula bekräftelse, ja till och med en smula kärlek så att vi vet att vi lever på riktigt och inte bara är marionetter som dansar för någon, gud eller ödet. Och det lilla vi visar varandra är kläder och make-up, mode och mobiler, tatueringar och muskler om vi har några. Prylar och jobb går också bra att tala om, liksom barnbarn och krämpor för oss äldre.

*

Men jag vill veta vem du är, egentligen. Vad drömmer du om och vad är det som plågar dig och vad ger dig dina största glädjestunder? Och om döden som finns där bakom, skrämmer han dig, liemannen?  

*

Men som jag heller inte hittar nån att prata med tittar jag bara mot månskäran och blåhimlen och den lilla aftonstjärnan i hörnet (syns förstorad)- jag tyckte precis hon blinkade lite åt mig

*

Önskar er alla en god natt!

***