AKKA MÅNNE.......?

***

För några dagar sen var jag en vända upp till Kvismaren men låg aktivitet och hård blåst. Några gäss på marken var resultatet för dagen den här gången

*

*

*

***

VÅRBLÄNK, EKÖN

***

The wonder of being

*

*

*

*

*

Berätta gärna vad dom heter!

*

*

Berätta gärna vad om heter!

*

*

*

*

Alla bilder från Ekön i måndags

***

UTLADAN PÅ FÄLTEN VID VÄSTERBY

***

Om man som jag kommer från Söderbärkehållet och tar in första stigen när fälten mellan Söderbärke och Västerby börjar kommer man, direkt efter att ha passerat dom korta skogsavsnitten, rakt på den här gamla utladan. Jag kallar den utlada eftersom det inte ligger någon annan bebyggelse strax intill. Den är för liten för att vara hölada, men säkert har där funnits hässjevirke och annat som man inte behöver dagligdags. Den har det närmaste  gett upp helt men taket är fortfarande intakt, nästan i alla fall. Och taket har den där gamla sortens tegel, riktigt vackert. Det ser nästan ut som teglet på vår gamla lada men inte riktigt, det saknar den där sneda fyrkanten i mitten som vårt har. Det kallas hjärttegel har jag fått klart för mig via en kommentar på FB, tillverkat ute i Kvarnsnäs. Kanske kommer det här teglet också därifrån. Det mesta är helt,även om det finns lite moss- och lavpåväxt.

*

Så många gånger jag passerat den här ladan, den kittlar min fantasi och den får mig att sätta ord på sånt som rör sig inne i huvu´t. Det var det jag skrev om i förra bloggen, (här )

*

*

*

*

***

ALLDELES NYSS.......

***

Härifrån till innerstan är det ungefär 150 år. Ja, tjugo mil också förstås, men det är inget som betyder något. Här levde dom, våra far- och morföräldrar, och deras föräldrar, liksom i sin tur deras.......Ja, inte precis här alltså, men så här. Och javisst, innan utladan rasade. Men ingen el, inga treglasfönster, inget helkaklat badrum och så där, ni vet. Fick man lunginflammation dog man antagligen. Det gjorde svärfars pappa när svärfar var fem. Skogen alldeles intill, nära inpå, hela tiden. Stigen jag nyss gick på för att komma hit fanns nog då också, fast det fanns ingen landsväg den mynnade på strax därborta, bara en lite större stig. När dom kom in från åkern, skogen eller smedjan fick dom tända spisen innan det var idé att sätta sig, sen skulle dom ut i lagår´n om dom hade råd med djur vill säga. Och var det inte sommarljust gissar jag dom stöp i säng ganska snart efter maten. Utan att se Mästarnas mästare......Jag känner mig som någon slags brygga eller rest av något slag som fortfarande tror mig ana, tom känna, hur det var. Tänkt att mormor och morfar har jag ju pratat med, lyssnat till och jag har suttit i deras knä, det är inte längesen alls, alldeles nyss faktiskt. Ibland när jag tittat på dom gamla porträtten har jag tänkt (när jag inte tänkt efter) va´gamla dom ser ut, och så bistra dom ser ut. Kanske var dom lite ovana vid att le och skratta bara? 

*

Inget konstigt med det, lite nostalgi bara kanske? Nej, inte bara nostalgi, det var inte bättre förr, tvärtom. Men det jag undrar över hur vi människor så fort blev annorlunda?  Var tog vår förståelse för långsamheten, vardagligheten och slitet vägen?  Acceptansen av livets grundläggande villkor, utan att klaga? Hur kunde antalet likes och följare bli värdemått i stället för människovärde? Och hur kunde jag glömma hur skönt det var i mormors knä?

*

Den rasade utladan borta vid Västerbyfälten

*

***

ÄTA, SJUNGA OCH SNACKA - DET ÄR DET VI GÖR. TYSSLINGEN IGÅR

***

Det är det första man hör när man kommer dit, ljudet av alla sångsvanar. I går hade dom räknat till knappt 1700 och ljudet är - ja, kanske inte öronbedövande  men definitivt påfallande. Det är flera år sen jag var där och det känns lite overkligt igen. Jag menar, den här ödemarksfågeln jag läst om som bara höll till på ödemyrarna uppe i norr - här är det några tusen, 50 meter från mig och knappt en mil från centrala Örebro.

*

Det var nästan inga fåglar i luften dom timmarna jag var där så det blev bara lite bilder på dom markbundna. Inte så spännande, inte heller är dom lika vackra som när man ser dom i luften, men ändå roligt. Det får bli fler besök lite längre fram. Ett fåtal gäss, några enstaka tranor fanns det också. En trevlig utflykt, drygt en timme bort.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***