GATUFOTO, BLOGGAR OCH SOCIALA MEDIA

***

Fortfarande känner jag mig en smula obekväm vid gatufoto. Samtidigt är det roligt. Jag tror att jag är hyfsat väl informerad vad jag får och inte får göra, men tycker för egen del att det är lite mer komplicerat än så. Jag har en egen regel som jag redan berättat om tidigare, jag tar bara personbilder där jag inte skulle skämmas för att visa personen/personerna bilden ifråga och berätta att jag lagt ut den på sociala media. Däremot bryr jag mig normalt inte om personer som visar eller säger att dom inte vill fotas. Men från denna grundregel har jag upptäckt att jag gör undantag. Jag ska berätta om tre fall, det skulle vara intressant att höra hur ni skulle gjort.

*

1 Det senaste fallet inträffade i går gällande en gatufotoblogg jag la in i förrgår. Bloggen var från Norrköping och jag hade delat den i en Norrköpingsgrupp på FB. I går förmiddag blev jag uppringd av en kvinna som berättade att hon var kvinnan på push-bilden och ville att jag skulle ta bort bilden. Jag började med det naturliga svaret att jag har rätt att fota den typen av bilder och lägga ut på sociala medier enl GDPR. Jag vet sa hon, det är inte det, men den här bilden på mig (där och då sa hon inte men jag förstod att det var det hon menade) det blir liksom fel, jag får riktiga bekymmer, kan du inte vara vänlig att ta bort den? Efter ett ögonblicks funderande sa jag det är ok, jag tar bort bilden. Jag vägde vad just den bilden betydde för mig och kunde snabbt tänka mig scenarios vad vad den skulle kunna betyda för henne. Ett enkelt beslut tyckte jag, varför ska jag komplicera andra människors tillvaro med en bild som inte har något nämnvärt värde för mig. Jovisst, den var pushbild, men vaddå, pushbild en av alla bloggar jag gör. Och det har jag alltså gjort. Tagit bort bilden alltså.

*

2 Ett annat tillfälle var för något halvår sen när jag hade tagit lite bilder på I och personalen när I var på förmiddagsaktivitet och gjort en blogg av det, också delad på FB i Finspång. Då dröjde det bara någon timme  innan jag fick telefon från av kvinnorna i personalen som var tydligt med på en bild. Hon berättade med stor inlevelse att jag måste ta bort bilden. Straxt senare ringde också hennes chef och sa samma sak. Dom hade ju sett att jag fotograferade men inte sagt något och var nu vänliga men bestämda och påpekade att dom naturligtvis inte vetat att jag skulle lägga ut bilderna på FB. Jag förstod ganska snart att kvinnan i fråga hade skyddad identitet och var livrädd för att fel person skulle se bloggen, den visade ju var hon fanns. Såklart tog jag omgående bort bilderna där hon fanns med.

*

3 Det här tillfället är av annan karaktär och jag har flera gånger senare funderat om jag bara var feg. Jag hade lagt ut en blogg från badplatsen i Korsheden. Där hade då bysamfälligheten i Korsheden sedan något år bestämt att stoppa alla badsugna som inte kom från just Korsheden, dom tyckte att det blev för mkt bilar, gräsmattan förstördes och så vidare. För egen del tyckte jag bysamverkan gick för långt, varför i fridens namn skulle dom från Söderbärke, Larsbo, Saxe och dom andra samhällena runt omkring inte få njuta av vår fina badplats? Problemet var att dom behövde ta sig dit med bil eftersom dom flesta utifrån hade 3-5 km dit. I bloggen jag la ut och delade på FB:s Söderbärkesida var jag väldigt diplomatisk och tog för och nackdelar med båda ståndpunkterna, jag visste ju att jag hade bysamfälligheten mot mig. Det tog inte värst många dagar innan det blev en lång tråd av kommentarer på FB-sidan, säkert 30 kanske 40 stycken. Och såklart ville även folk utanför just Korsheden fortsätta att komma. Efter ytterligare några dagar kom helt plötsligt två (2!) grannar ner och ville prata med mig - ordf och ytterligare en i styrelsen från byföreningen. Jo, kunde jag vara så vänlig att ta bort det där inlägget i FB, det skapade så dålig stämning i byn med alla kommentarer. Jag insåg direkt att det skulle bli ohållbart att vara kvar i Korsheden om jag stretade emot, så jag svarade visst, det är inget problem. Jag har nog efteråt kommit fram till att det var rätt beslut om vi ville vara kvar i Korsheden. Jag gottade mig ändå lite åt minnet att ordföranden, som också är vår närmaste granne, tyckte att han behövde en till för att ta upp frågan med mig......

*

Jag var in en vända till Norrköping också i går då det var bättre väder och alltså bättre ljus.

*

***

SVARTVITT ANALOGT OCH LITE OM LÄRARROLLEN

***

Det är nog något särskilt med film ändå. Det behöver varken vara skarpt eller välexponerat, det kan bli spännande bilder ändå. Inte ens välkomponerat, här är allt viktigt på vänstra sidan av bilden, ändå ville jag behålla spacet till höger, gröna tavlan är viktig i skolans värld och klassrummen är rätt stora.

Beckman hette han, honom hade vi i religionshistoria. Som vanligt har jag smugit med min lilla Robot IIa, mindre än dagens kompakter. Bilden är tagen under lektion så klart. Inte är det något fel på optiken heller, en Schneider Xenar 37,5/2,8 men jag har aldrig kunnat ställa in skärpan manuellt, knappt förresten med AF....Den underliga brännvidden på optiken - 37,5 - mm beror på att kameran tog 54 bilder 24 x 24 mm på en vanlig 135-rulle. Och 24 x roten ur 2 = 34 mm, en typisk normaloptik för formatet alltså.

Oskärpa och konstig komposition till trots är det här en av dom gamla bilderna jag tycker extra bra om, som bild alltså. Det ensidiga ljuset från dom stora fönstren utanför bild till vänster ger dom starka ljuskontrasterna som bilden utnyttjar.

*

En helt annan tanke kommer också smygande när jag betraktar bilden en stund. Han har kostym, vitt skjorta och slips. Kavaj, skjorta slips tror jag alla manliga lärare brukade ha. Töntigt, urgammalmodigt? Det är inte vad jag tänker. När jag ser dagens lärare i bild på TV däremot skäms jag lite, det ser ofta slafsigt och hafsigt ut. Ska eleverna inte kunna se vem som är lärare i klassrummet? Förresten, ungdomarna är oftast inte slafsigt klädda, snarare välklädda, men enligt dagens ungdomsnormer, ytterst noga med sina klädval. Läraren har ju ansvaret för klassen, det ska väl synas? Jag tycker han ska skilja sig från eleverna. Att vara nära kompis med eleverna kan väl inte viktigare än att vara kunnig? Visst är det några år sen jag var på jobbet, men så mycket minns jag att samtidigt som man  aldrig skulle sätta sig på några höga hästar för att man var chef kunde man inte bli alltför kompis och personlig med någon av dom man var chef för av två uppenbara skäl. Blev man för nära vän med någon skulle det märkas på arbetet och andra skulle kunna känna sig åsidosatta. Ur företagets synvinkel skulle man lätt lockas att inte ta dom beslut som vore dom bästa för företaget därför man hade en nära vänskap att ta hänsyn till. I klassrummet tror jag läraren skulle ha lite lättare att hålla ordning på klassen om man liksom inte var som vilken elev som helst. Nu är jag inte så enkelspårig så jag tror det i en handvändning skulle lösa dagens klassrumsproblem, men det är ett steg i rätt riktning. Förresten känner många lärare sig underbetalda. Vore det inte bra för löneförhandlingarna om man kunde se vem som var lärare när man kom in i ett klassrum?

*

*

***

SVÅRFOTAT IDAG (OCKSÅ)

***

Eftersom jag har ledig vecka kunde jag ta mig friheten att åka in och fika i Norrköping i eftermiddags. Den här gången blev det Melins i centrum. Här kommer fyra bilder, tre av dom platsar nog in som gatufoto. Utomhuspromenaden blev kort, nollgradigt regn i skymningen var svårfotat.

För den som undrar har jag bytt pushbild och också tagit bort den bilden från bloggen av särskilda skäl.

*

*

*

*

*

***

TRÅNGT

***

Indien är idag jordens mest folkrika land. Både Indien och Kina ligger nära 1,5 miljarder invånare, tillsammans 3 miljarder. Det är nära 40 % av jordens befolkning. Och det märks, var man än är, är det människor, massor av människor. Ofta trångt helt enkelt. Ändå ger det mig en positiv grundkänsla. Kan dom här två länderna skaffa mat till alla sina invånare, ha fungerande samhällen, fungerande (ja inte som Sverige förstås) trafiksystem och utbildning och industri under snabb utveckling måste vi i världen klara befolkningstoppen på 11 miljarder. Kinas befolkning växer inte längre o Indien har en snabbt avstannande takt på befolkningsökningen. När fattigdomen minskar och välståndet ökar går det av sig själv, inga regeringspåbud behövs. 

*

Här är jag i Hyderabad och står uppe i moskén Charminar (de fyra minareterna) från 1500-talet och tittar ner på folklivet. Året är 2006 och jag fotar med  min första kompakt, Canon Ixus 750.

*

*

*

***

JAG VILL VETA VAD KÄRLEK ÄR

***

Kanske finns den där, verkligheten. Kanske finns den inte där, bara bilder i våra huvuden. Var och en har ju ändå sina egna uppfattningar, om allt och intet och om verkligheten också såklart.  Ju äldre jag blir och ju fler frågor jag får desto mindre vet jag, egentligen. Visst, siffror och sk fakta såklart, det  hittar vi överallt, det är bara att googla. Och världen är full av saker och ting som vi kan ta på och som många tror är verkligheten. Men inget sånt är det jag vill veta mer om. Jag vill veta vad kärlek är och hur den finns eller inte finns, var glädjen kommer ifrån, liksom sorgen. 

*

*

***