LUNDDALEN - SKYMNINGSSKOG

    ***

Med regnet hängande i luften och klockan över två på eftermiddagen var fotoljuset i skogen nästan över. Men visst blev det bilder, också med 99:an, på vilken jag satt Zeiss- 135:an. ISO för det mesta mellan 1600 och 6400 även om det räckte med 640 och 800 i gläntorna. Särskilt roligt med lärkträden, har inte tänkt på att det är ganska gott om dom därute.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

DAGENS FINSPÅNGSBILD - FÄLTEN UTE VID RISINGE/S:TA MARIA

***

Just nu öser ett iskallt novemberregn ner över bygden, inget skönt alls. Men häromdagen, i onsdags, var det på vippen att solen tittade fram när jag gick därute vid fälten i Risinge, alldeles utanför S:ta Maria kyrka. Med mig hade jag 99:an med Zeiss-135:an och visst blev det några bilder. Här kommer en, en panoramabild sammnsatt av fyra stående bilder. Drygt 67 MPix blev den på

*

*

***

LINKÖPING

***

I tisdags , efter att jag lämnat ifrån mig kamera, objektiv och converter, hälsade jag på en tidigare granne i Finspång som nu bott många, många år i Linköping och som i somras blev ensam. Trots det en trevlig pratstund och en kopp kaffe, hon är nästan tio år äldre än jag och tar det som livet ger utan att knota. Vi var också arbetskamrater under den tiden jag jobbade i och pendlade till Malmslätt, alldeles utanför Linköping. Linköping är alltså inte alldeles obekant och trevligt att då och då besöka. På väg till den parkerade bilen för att åka hemåt igen tog jag par bilder på vackra fasader, solen var precis på väg att krypa ner under horisonten. och ljuset vackert. Såklart hade jag redan 99:an inlagd i bilen tillsammans med Zeiss-135:an, definitivt ingen nödlösning alltså! 

*

Linköpingsfasad

*

Linköpingsfasad 2

*

***

PRÄSTER OCH KVANTDATORER

***

Förut hade vi prästerna som talade om hur vi skulle leva, och framförallt hur vi inte skulle leva. Skärselden och helvetet beskrevs i målande termer och domedagen har alltid varit nära förestående. Det är den fortfarande fast det är andra som predikar. Mönstret är detsamma och vi delas snabbt upp i helgon och syndare, förkunnarna är snabba att berätta vilka som är vilka och hur ofta dom själva ber. 

*

Själv bläddrar jag allt oftare på Instagram för att få lite färg och bildglädje, livsglädje också för den delen. Naturen har aldrig sparat på nåndera och ger mig fortfarande dom kickar jag behöver för att känna att tillvaron är meningsfull och få lust att fota en stund. Och jag tror på att vi människor kan fortsätta att utvecklas. Utveckling snarare än avveckling är framtiden, det händer mycket nu, inom energiproduktion, materialutveckling, transportteknik. Såg fö i dagens tidning att Googles rapporterat ett riktigt genombrott beträffande kvantdatorer, presenterat i Nature. De hade lyckats genomföra en beräkning i kvantdator som tog drygt 3 minuter, motsvarande beräkning i en även ytterst snabb konventionell dator skulle ta minst 10 000 år. Praktiskt fungerande kvantdatorer förväntas revolutionera materialutveckling, läkemedelsutveckling, trafikplanering och mycket, mycket annat. 

*

Naturligtvis tror jag att vi människor behöver, och kommer, utvecklas också. Gärna mer fokus på människan själv, på skönhet och långsiktiga värden och mindre på prylar. Också här på Fotosidan.

*

*

***

LUSTEN ATT FOTOGRAFERA

***

Om några  dagar fyller jag 79 (synnerligen ojämnt på alla sätt och vis eftersom det är ett primtal). Första bilderna tog jag när jag var tolv eller tretton, alltså har jag fotat i 66 eller 67 år. Det har säkert flera av er gjort också, ungefär. Ändå är det nog bara några få år nu på slutet, efter att ha gått med på FS, dvs efter 2012, som jag funderat något över varför. Och som det känns nu, då mest för att ha lite att skriva om, att teoretisera och diskutera kring. Lusten att fota har funnits ända sen jag lånade pappas lådkamera och tog dom första bilderna. Lusten har aldrig frågat efter något skäl, någon orsak eller något syfte. Först blev det bilder på familjen, lägenheten och tom egna saker, cykeln tex. Sen blev det på kompisar, från skolan, från den lilla stan Ludvika. Från semesterresor med mamma och pappa. På flickvännerna. Lite från lumpen. Väldigt lite från studietiden i Göteborg men en del ändå. Och sen den egna familjen, sen......

* 

Jag vet aldrig jag funderade över vad jag skulle ha bilderna "till". Så småningom började jag läsa fototidningar, Foto och Nordisk tidskrift för fotografi. Jag beundrade bra bilder och bra fotografer och drömde nog en och annan gång om att bli duktig, erkänd. Men det var inte därför jag fotograferade, det gjorde jag för att det var roligt. Ungefär så är det fortfarande.  Så här i efterhand kan man nog säga att jag har delat mitt liv i foto rätt mycket. Men igen, det är inte för att dela mitt liv jag har fotat det.

*

Nu snart 80, blir det mest natur och familj, och i bloggarna rätt mkt funderingar kring livet och världen, existensen jag kallar det, varandet. Fortfarande är det mitt liv jag delar. Det händer inte så mkt, det som händer har ofta med barn och barnbarn att göra, det är ju dom som gör numera. Men naturen har fått en ny betydelse. Naturen, livet och hela existensen är det stora undret, det stora mysteriet, det som jag aldrig såg på allvar tidigare, det var liksom bara bakgrunden, miljön, det självklara. Nu är det i fokus, oförståeligt annat än med insikter inifrån. Men hur fotar jag det? Men varje blomma, varje grässtrå, varje vattendroppe är en påminnelse om det fantastiska och det oförklarade.

*

Överflöd (bukettapel)

*

Varenda frukt har livets gåva och ger rätt planterat ett nytt träd som ger lika rika skördar, vars varje bär ger lika rika.....

*

Ibland önskar jag att FS-bloggen handlade mer om lusten och glädjen att fotografera än om vad som är dom bästa bilderna, den rätta inställningen till fotograferande och bildskapande och dom bästa kamerorna. Sånt ska vara med också så klart, men mer om lusten och glädjen med foto tack!

Och tack Gunnar Staland för din utmärkta blogg som fick mig att skriva det här!

***