EN ATTENDANT......

***

*

Smedjebacken i går kväll

*

***

ÄR DU LYCKLIG?

***

Lyckan finns som sekundsnabba ögonblick - om du frågar mig. Lyckan är inget tillstånd vi kan vara i. Lyckan är glimtar och ögonblick då vi inte frågar efter något annat, efter något mer. Lycka är när ögonblicket, nuet, är nog. Det spelar ingen roll om vi pratar om sommaren, ungdomen eller kärleken. Lyckan är när ögonblicket är tillräckligt. När vi är i nuet, när allt annat än nuet är glömt. Om du är 90 år eller 3 - lyckan finns bara i nuet. 

*

*

***

EKBACKEN RISINGE

***

Ni vet ju redan att jag trivs därute vid ekbackarna lite bortanför S.ta Maria, ute i Risinge. Ekarna, fälten, blommorna, djuren. Allt ger mig lugn i själen.

*

Hästarna, som vanligt nos mot ända, ända mot nos

*

Här nånstans tror jag att jag begrep, ivrigt vispande på svansarna håller kompisarnas ansikten också fria från flugor

*

***

KLASSTRÄFFEN

***

Minns jag rätt var vi 35 i klassen. Vi började ettan hösten 1947 och våren 1953 gick vi ut sexan i Kyrkskolan i Ludvika med älskade Svea Morin som lärare. Vi brukar träffas vart 5:e år, förra gången var det 60-årsjubileum. I år är det dags på fredag, kallelsen har skickats ut och jag har tackat ja. Idag gick jag ensam på promenad i värmen och solen ute vid Risinge, en långsam, lite meditativ promenad så där, och betraktade naturens alla små under. Så gjorde jag en paus och ringde Eva, klasskompisen som i alla år stått för kallelserna. När jag skulle boka hotell kunde dom inte hitta bokningen av träffen så jag ville kolla läget med henne. Eva svarade efter ganska många signaler och rösten var sig inte riktigt lik. Hon låg på sjukhus sen två månader efter en större operation i somras. Och klassträffen hade fått så få anmälningar att hon bestämt sig för att ställa in. Alltför många hade drabbats av stroke, synproblem och annat. Och hon hade mailat återbud men missat mig, så det var tur att jag ringde. 

*

Det  skulle varit 65-årsjubileum och alltså trettonde klassträffen, men den blev alltså inte. Jag fortsatte min promenad i ännu långsammare takt och huvudet fullt av tankar. Och allt oftare tänker jag på att vara rädd om dagarna, timmarna och stunderna.

*

*

***

EFTER REGNET

***

*

*

***