SOMMARLEK

***

Regelbundna dopp, 3-4 gånger per dag, i Bartjärn är stående inslag när barn och barnbarn är hemma på besök. Herre på täppan på flytbryggan är stadigt inslag, vattenkrig likaså.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

SOMMARVÄDER OCH KLIMAT

***

Dom senaste dagarna har det känts som sommaren på allvar är över. Grått och regnigt och på nätterna neråt 6-7 C tillsammans med mörka kvällar fick oss att känna att det är dags att lämna Korsheden för den här gången. Sagt och gjort, i går åkte v i hem till Finspång igen. Det är inger svårt beslut, vi hoppas kunna åka upp igen när dom där fina septemberdagarna kommer. Det var riktigt skönt att komma hem också, trots allt lite mer ombonat och inte behöver man ta dom där få stegen utomhus för att komma till badrummet.....

*

Tycker det varit en fin sommar, vi var där i drygt nio veckor. Vädret har växlat, några varma sommarveckor och några som inte varit så varma. Men media talar om rekord så ofta dom ser minsta chans. Katastrofer och extremrubriker säljer, både fler dagstidningar och kvällstidningar. Tom SvD avstår från faktagranskning när Finspångssonen Rockström uttalar sig.  Jag tror fortfarande att vi har en klimatkris på gång men media och många vetenskapsmän är oerhört slarviga med fakta. Officiell statistik stödjer inte påståenden som att översvämningar nu kommer  oftare, eller är större, oavsett vi talar om Sverige, Europa eller världen, inte heller kommer de tropiska ovädren oftare eller är starkare än tidigare. I varje fall tom 2020 har inte heller skogsbränder globalt sett visat ökande omfattning, varken i Australien eller USA. Där skulle jag kunna tänka att 2021 ändå blir ett hopp upp med de ovanligt omfattande skogsbränderna i Ryssland nu i sommar. Och isbjörnarnas nuvarande antal uppskattas ligga nånstans mellan 20 och 30 000 medan dom var nere i runt 5 000 åren runt 1970. Men sånt här tar inget media upp idag, det ger ingen uppmärksamhet. SVT, så neutralt och obundet det ska vara, gör likadant. Nu när Gävleöversvämningarna visades, nog så bekymmersamma för alla drabbade, omtalades att det kom extremt mycket nederbörd, 160 mm på ett dygn, men än dubbel normal månadsnederbörd för augusti. Bara som jämförelse hade det kunnat vara intressant  att nämna Fulufjällsovädret månadsskiftet aug-sep 1997. Där uppmättes svenska regnrekordet för ett dygn i utkanten av ovädret, 275 mm, och SMHI bedömde att det lokalt kom omkring  400 mm på ett dygn. Svenska värmerekordet, 38 grader, uppmättes i Ultuna 1933 och Målilla 1947.

*

Nej, jag nämner inte det här för att jag inte tror  vi har klimatproblem, det har vi. Men effekten av alla överdrifter som saknar vetenskapligt belagda underlag och som regelbundet syns i media och uppenbart torgförs av många vetenskapsmän - när de talar genom media - är att jag undrar vad mer som inte är underbyggt? Kan vi lita på alla temperaturrekord och temperaturmätningar? Nu gällande globalt värmetemperaturrekord är från Death Valley USA som uppmätte 56,7 grader 10 juli 1913. Fram tills 2013 fanns ett högre temperaturrekord, 57, 8 C från Egypten, El Aziza, uppmätt 13 sept 1922. Men som sagt, 2013 bestämde WMO att den mätningen inte var tillförlitlig. Och jag vet att man nu börjat ifrågasätta också Death Valley-rekordet. Lyckas man få också det underkänt kommer de lokala värmerekorden hamna på rätt sida om 2000-strecket. Och det är väl där man vill ha dom?

* 

Det som gör mig bekymrad är att alla vi vanliga människor som inte är professorer i klimatanknutna forskningsområden får hela vår klimatinfo via media. Jag tror ytterst få av oss, Elsa inkluderad, faktiskt läser dom vetenskapliga forskningspublikationerna i original. Men det är där fakta finns. Det som skrivs eller sägs i media är sant ibland och inte sant ibland.  Och media förenklar och överdriver medvetet, för att få läsare. Men det är medias beskrivningar som utgör grunden för alla politiska beslut. 

*

*

***

FASHION

***

*

*

***

SNOK

***

Just hemkommen från Säter i lördags ställde jag mig på altanen och tittade ut. Och ner. Och därnere var en orm, inte alltför liten, jag skulle säga en meter. Snabbt konstaterade jag att det var snok, stora tydliga vita fläckar bakom huvudet och inte huggormens tydliga huvudform. Snabbt efter kameran och så några bilder med långtelet. Min position var inte så lyckad, näst intill rakt uppifrån, kanske 2,5 - 3 m från räcket jag hängde på. Kanske hinner jag gå ner utan att den försvinner tänkte jag och gick ner via trappen vid änden av altanen, tillräckligt långt bort för att jag inte kunde ha ögonkoll på snoken.

Väl därnere såg jag snoken på nästan samma plats, men vad liten det blivit.......Mycket smalare och , ja längden såg jag aldrig därnere men känslan var betydligt kortare än en meter. Utan att vara säker gissar jag att detta var en snokunge, den förra var säkert snokmamman. Den här lilla var nyfiken, den hade stenkoll på mig men jag kunde ändå ta mig närmare utan att den blev rädd. Och visst blev det roligare bilder när jag var i samma plan, mer ormmöte så att säga.

Dom tre första bilderna är uppifrån och med den större snoken, dom fem sista är på den lilla snoken och nerifrån. Och jag tänkte, tur att inte pappa var med, han var  paniskt rädd för ormar, helst skulle jag inte ens tala om dom.....Här gick det lätt att komma ganska nära den lilla

*

Titta, en orm. Rätt lång....

*

Stora tydliga fläckar på halsen bakom huvudet, snok alltså

*

Sniffar förstås med tungan

*

En liten smal en

*

När den sänkte huvudet försvann den nästan i gräset

*

Det gick att komma närmare utan att den blev rädd, den kändes riktigt nyfiken

*

Munnen ser liten ut, klarar den en mus?

*

Ansikte mot ansikte

*

***

UNDER YTAN

***

*

*

***