DET FINNS INTE SÅ MÅNGA KVAR......

***

.....av småbruken liknande Stefans. I stort sett dagligen - när jag är i Korsheden - går jag förbi hans gård på mina promenader utefter Saxevägen, eller Nohrstedtsvägen som den egentligen heter. Och trots att jag ägnat mitt eget yrkesliv åt industrin och industriell FoU och aldrig själv haft någon närmare kontakt med livet på landet märker jag hur jag blir alltmer fascinerad av miljöer som redan försvunnit eller är på  väg bort. Det är ju vårt arv, vår bakgrund, vare sig det är lantbruk, djurhushållning eller bruksortsindustri. Bara några generationer tillbaka, säg 150-200 år, på min farfars fars tid,  var det så här nästan alla levde. Det blir mig alltmer tydligt hur oerhört snabbt utvecklingen gått. Livsstil och miljöer som under århundranden varit stabila och och sett ungefär likadana ut generation efter generation har nu på ett par generationer i stort sett försvunnit.

*

Förr, när utvecklingen inte var tillnärmelsevis så snabb som den är idag, hade varje generation tillgång och nytta av tidigare generationers kunskap och erfarenhet. Idag möter varje ny generation ett totalt nytt samhälle som förändras så snabbt att tidigare erfarenheter  - om än inte värdelösa - har oerhört mkt mindre betydelse för de dagliga besluten än tidigare. Undra på att många känner sig dåligt rotade i tillvaron, att stress och utbrändhet ökar och att  mål och mening med tillvaron ifrågasätts av allt flera. För att använda ett modernare uttryck, förr ärvdes  tidigare generationers värdegrund i stort sett oförändrad, idag är det upp till varje generation och varje människa att skaffa sig sin egen värdegrund.

*

Utan att göra det till någon programförklaring finner jag stor glädje i att dokumentera en del av det gamla som fortfarande lever. Stefan har djur, inget jordbruk, på gården jag tror han arrenderar. Byggnaderna är vackra men standarden låg och långt från dom glassiga miljöerna som  tidskrifter som Gods och Gårdar och liknande visar. Och ett slit måste det vara, ensam sköter han gården med storleksordningen 50-60 får, kanske 15 kor och ett par grisar. Bara på gården kan han inte leva, han jobbar dessutom på ett äldreboende, så fritid tror jag är honom obekant. Häst finns också bland djuren som ofta betar tillsammans, förutom grisarna som får hålla sig på eget område. Bilderna nedan är från några olika dagar under augusti så ljuset varierar lite och bilderna är utan tydlig ordning. Så torrt som det varit i sommar har det varit ont om bete och därför finns mkt ris och kala småträd i högar efter sly och småträd som fällts för att ge tillskott.

*

Saxevägen fram mot gården

*

*

*

Efter torkan var betet näst intill obefintligt

*

Werner och Werner

*

Sly och småträd fick bli ersättning för betet

*

*

*

*

*

*

*

Stefan delar ut näringstillskott

*

Utkast av näringstillskott

*

Stefan

*

***

NYGIFTA PARET THUNDAL

***

Det är  första gången jag försöker mig på bröllopsfotografering lite mer på riktigt. Det är ju ett hedersamt uppdrag och eftersom jag inte har någon tidigare erfarenhet valde jag relativt konventionella bilder. Det brukar jag ju ha fö också, så det lär inte förvåna någon här. Vi åkte ut till en herrgård alldeles i närheten av Skirö kyrka där  dom vigdes, Magdalena och Oskar. Och det blev en rolig session, dom hade inga som helst svårigheter med att behålla leendena genom hela dryga timmen det tog, kan man tänka! Extra roligt för mig var att dom valde Thundal som efternamn, jag är väl ålderman i vår familjegren vid det här laget.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

För den som är intresserad är dom sex första bilderna tagna med 70-200/4, dom fyra sista med 55/1,8

***

BÄRKEGULD

***

I går kväll när jag passerade Söderbärke centrum var det sånt där vackert kvällsljus. Jag gick ner vid hembygdsgården och ut på bryggan bakom och husen mitt emot badade i den lågt stående solens varma ljus, det hela förstärkt av de mörkare molnen bakom. Inte så svårt att bli förälskad i Söderbärketrakten! Dom tre första bilderna satte jag så ihop till en panoramabild i LR som får bli sista bilden.

*

*

*

*

*

***

STORSKRAKE - TONÅRINGAR

***
Så fick jag igen stifta bekantskap med den stora kullen (eller om det var två "sammanslagna" kullar) storskrakar som jag för ett par månader sen såg ute vid kyrkudden. Fortfarande ca 30 ungar. Den här gången var det när jag gick utefter Saxenäsvägen som ju går utefter Barken. Och nu var dom större.

*

*

För att ta det från början undrade jag vad det var för plaskande jag hörde när jag gick där idag, jag kunde inte se varken någon båt eller någon som badade. För plaskade gjorde det, och det ordentligt. Jag var ju tvungen att se efter och visst var det ett gäng storskrakar. Ömsom simmade dom lugnt, ömsom satte dom full fart så det stod härliga till, ömsom dök dom samtidigt. Då och då var det några som verkade vara i luven på varandra för några selunder. Jag associerade snabbt till ett gäng tonåringar som drar fram över stan. Det här gänget drog sig långsamt norrut utefter östra stranden på Barken och jag följde dom en bra bit. Här kommer ett gäng bilder, jag hade stor glädje arv att få följa dom ett stycke. Och jag räknade till 31 eller 32 

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

ABUNDANCE

***

*

*

***