VARDAGSLYX - SUPERB PIZZA

***

Båda Täbytjejerna var ju hemma under helgen, hittills har ni bara sett Lovisa, 9. Storasyster Vilma hade fullt upp, efter badhuset på lördagsförmiddagen fixade hon middagen på eftermiddagen. Pizza hade hon bestämt redan på fredag kväll och ingen snabbpizza där inte, den skulle vara hemgjord, ända från brödbak till pålägg och dukning. Hon älskar att laga mat, häromveckan när hon var ensam hemma några dagar med snuva ringde hon farfar (som bor i Stockholm) och bjöd honom på lunch. Han fick i uppdrag att köpa med sig köttfärs, så gjorde hon crepes med köttfärs till lunch själv, mamma och pappa var på jobbet förstås.

*

Kocken själv

*

*

*

*

*

Första pizzan redan på bordet

*

Den andra är också klar ute i köket

*

Jag lovar, dom smakade helt superbt båda två!

***

FEST, SPELMÄN, SÅNG OCH MUSIK VID SILJANSTRAND

***

I helgen har vi varit i Rättvik på party - glatt, roligt , musikaliskt och familjärt. I:s syster fyllde sjuttio i våras och hennes man fyller sjuttio idag söndag, fast festen var i går kväll, noga räknat i Tällberg. Och i vår inbjudan stod det något om varma kläder - vi skulle börja ute med klockringning. Och visst fanns det en vacker klockstapel i trä därute! Med en glögg i ena handen och en fackla i andra samlades vi vid den. De lite äldre barnen skötte klockringningen och det hördes vida omkring. Därefter middag med massor av sång och musik, dagens jubilar S har i massor av år varit kantor, organist, sångare och körledare så att det skulle bli musik var vi förberedda på allra helst som barnen inte oväntat också har fått musiken i blodet utan att ha det som yrke. Ungefär tjugo pers hade jättemysigt från 17 till 21, passande festtider för dom under fem och oss över sjuttio.......

*

Vid klockstapeln samlades vi....

*

......barn som vuxna

*

Glada var vi också......

*

.....och förutom facklor fanns tomtebloss att titta på

*

Bra ansiktsbelysning med facklorna

*

Sen full fart mot bykrogen------

*

.......där jubilaren själv inledde förstås

*

Från framsidan också förstås!

Och här kommer någrafestdeltagare

*

Här har vi Lovisa från Stockholm......

*

.....och här är Hanna från Linköping.....

*

.....och Clara från Linköping

*

.....och Erik, Stockholm

*

Så kliver spel"männen" fram en efter en, först Johanna......

*

.....och får sällskap av Sofia

*

......och så Margareta och Gunnar

*

Och så drog dom loss den ena låten efter den andra

*

Och titta, det lockade fram flera begåvningar!

*

Så fick vi avsluta med några stämningsfulla julsånger förstås.......

*

......innan det var dags för taxibussen hem

*

Utom I och jag som varit kloka nog att bokat in oss på hotell Siljansstrand 25 m från Bykrogen däri varit

*

Och 100 meter bort låg Siljan med dalabergen där bakom!

*

Hellyckat!

PS Helt förvånad att det blev några bilder i mörkret över huvud taget, både ute men särskilt inne där belysningen ur fotosynpunkt var minst sagt dämpad, för mig var det inte läsljus över huvud taget, ISO ligger typiskt på mellan 5000 och 12800! 

***

HENNE GLÖMMER JAG INTE - 1959

***

Det är i dagarna 70 år sen 2:a världskriget i Europa slutade i och med Tysklands villkorlösa kapitulation. Av en händelse sitter jag ikväll och skannar gamla bilder från 1959 och hittar ett helt gäng bilder från en större fest. Det visar sig vara mammas 50-årsfest som hölls på hennes födelsedag den 27 februari 1959. Middag på gamla fina Stadshotellet i Ludvika och sen efterfest hemma i lägenheten. Jag var både deltagare och fotograf förstås, 18 år, skulle bli 19 i november.

*

Det visar sig att jag känner igen i stort sett alla gäster som ju är pappas och mammas närmaste bekanta plus mammas släkt. Men ett ansikte fångar mig direkt jag ser det - Carmen Forsells. Hennes historia är starkt kopplad just till 2:a världskriget och både hennes historia och hennes person har gjort ett starkt och oförglömligt intryck på mig. Alltid glad, alltid sprudlande, talade alltid med hög men behaglig röst. Här sitter hon

*

Hon bodde då i samma hus som vi, två trappor upp, med man och barn som jag återkommer till. Liksom jag spelade hon piano, men medan vi hade ett vanligt piano hade hon en flygel däruppe, en flygel som jag älskade att spela på. Det lät både mer och vackrare på den, särskilt när man öppnade locket.

*

Tror att hon var några år yngre än mamma, kanske är hon 45 här. Och då, 1959, hade jag sällskap (som det hette) med hennes dotter, Irmelin. Irmelin von Maydell, baronessa. Men låt mig ta det från början

*

Carmen kom från Estland och hette före kriget Carmen von Maydell och var mycket riktigt baronessa med stort gods. Och utan att komma ihåg några detaljer levde hon ett liv som man kan tänka sig att en baronessa på ett stort gods i Estland gjorde före kriget. Två barn fanns i äktenskapet, en son född 1939 och en dotter Irmelin född 1941 eller -42. Hennes man dödades under kriget och godset beslagstogs. Utan tillgångar överhuvudtaget flydde hon, som jag kommer ihåg av vad hon berättat till stor del till fots. Under flykten  dog också sonen och så småningom kom Carmen och Irmelin till Sverige.  De kom först till Göteborg och där träffade hon en svensk flygare och resultatet blev ett barn till. Så småningom tog dom sig till Ludvika där Carmen arbetade som hushållerska och bodde med Irmelin i ett rum bakom köket i det första hushållet. Och Carmen tvättade, skurade, städade, lagade mat för i stort sett boendet, lön var knappt någon.

*

Om det var samma hushåll hela tiden vet jag inte, kanske bytte hon hushåll, men så småningom blev hon hushållerska för den man hon senare gifte sig med och blev Carmen Forssell, så som vi kände henne. Han var skild men hade tre barn i sitt tidigare äktenskap och tillsammans fick dom så småningom också ett, där fanns alltså många konstellationer.

*

Jag har skrivit om den livsglädje jag ser hos barn, här fanns den obruten hos Carmen efter att ha förlorat man och barn, en fantastisk tillvaro och samtliga ägodelar över huvud taget, och flera år var ensam med ett barn i en jungfrukammare bakom köket i någon annans hushåll. Det fixar inte alla.

Hon älskade fester och hon älskade att sjunga och gärna uppträda på fest, alltså sjöng hon också på mammas 50-års fest, här vid pianot som nu står hemma hos oss

*

Eftersom jag tar mammas 50-års fest som utgångspunkt visar jag några bilder till därifrån, först mamma såklart

*

Här är pappa, längst till höger av männen, med en cigarr i handen

*

Tror att alla män här rökte cigarr, kanske inte så nyttigt, men det ser ut som dom har trevligt

*

Och det ser ut att kunna vara trevligt också utan cigarr, här är min storasyster Sigbrit längst till vänster

*

Sist vill jag gärna visa en bild av ytterligare en person jag beundrar, min morfar Andreas. Såklart var han med, född 1872 och alltså här 87 år

Tack för ikväll!

***