BLÄNDARE 18 OCH 15 SEKUNDER - OCH VARFÖR LIVET ÄR VÄRT ATT LEVA

***

En oktoberkväll ute på Resö i Bohuslän. Klockan är 19:14 och det är över en timme sen solen gick ner. Jag har stått här en halvtimme och temperaturen sjunker ner mot nollan, jag fryser om händerna. Jag är ensam härute, inte en människa finns mer än jag. Ensam är jag också i huset, bara några hundra meter härifrån, ensam i dagarna tre. Kvällen är magisk, ljuset är magiskt, vinden har mojnat och fåglarna tystnat. På kameran sitter Sonys 70-200/2,8 G och jag har valt bl 18 för att få skärpedjup och ISO 80 för att undvika brus så det blir 15 sekunder men stativet  funkar bra.  Bilden är croppad till ungefär halva storleken. I övrigt har jag inte rört vare sig exponering, kontrast, vita, färgmättnad eller något annat, bilden är obehandlad. Det såg ut så här, mot väster.

*

Det är en bild som påminner mig om varför livet är värt att leva, varför jag gärna fortsätter några år till om jag får den nåden. För en nåd är det. Det behöver inte se ut så här varenda kväll. Det är helt ok att det är just så grått och vått som jag visade med mina bilder i går på väg till Stockholm dom flesta dagarna.

*

Och om ni möjligtvis tänker att det är inte alla som kan ta sig till Bohuslän för att njuta av solnedgångarna över havet så är det helt ok att stå hemma i köket i Finspång och titta ut genom fönstret när solen bryter fram efter ett majregn - ljuset är magiskt också där

***

HÄLLESTAD

***

Dagens tvåtimmars promenad gick på fälten öster om Hällestad. Hällstad socken är en lantbruksbygd med drygt 300 invånare och ligger drygt en mil nordväst om Finspång. Idag är lantbruket helt dominerande men långt tillbaka fanns här gruvor och Hällestad tillsammans med Godegård och Vånga  är kanske några av landets allra äldsta bergslag, ända tillbaka till 1300-talet ska den verksamheten kunna spåras. Nu var meningen med min promenad inte att leta efter spår från den tiden utan  bara att få lite frisk luft och variation av kameramotiv.

*

*

*

*

*

*

Hällestads nuvarande kyrka är byggd 1893-95 efter att den tidigare brunnit ned. Den tidigare kyrkan ersatte en ännu äldre kyrka, sannolikr från 1300-talet.

*

Prästgården

*

*

***

EKÖN DOVERN

***

Dagen för julaftonen tillbringade jag hela eftermiddagen ute på Ekön i Dovern. Behagligt, mestadels klart väder och skön temperatur. Det finns mkt att se därute och så här års slipper man umgås med korna som sommarhalvåret strövar fritt på hela ön. Där finns mycket att se, också så här års, men självklart ännu mkt mer sommartid. Dagens bild får bli sv/v

*

*

***

PRECIS SOM FÖRRA GÅNGEN......

***

.......på väg till Finspång från Korsheden blev det ett fantastiskt ljus vid solnedgången. Idag var det  markdimman som snabbt blev ganska tjock och som gjorde ljus och landskap vidunderligt vackert. Här har solen ännu inte helt gått ned men molnslöjor och dimma gör solskivan själv otydlig

*

*

***

ALLA BILDER HAR EN BAKGRUND OCH ETT SYFTE

***

Med jämna mellanrum diskuteras vad som är bra bilder här i bloggarna. Om det tex finns allmängiltiga kriterier på vad som är bra bilder och i så fall vilka dom kriterierna är.  Många hävdar att det går att skilja mellan riktig fotografi och riktiga bilder (och riktiga fotografer förstås) och allt annat, tex familjefoto, amatörfoto och massfoto. Med en dåres envishet har jag hävdat att det är subjektivt. Och gör förstås fortfarande.    

*

Det finns en aspekt jag tycker varit självklar men bara i förbigående kommenterat och som jag saknar i de flesta analyser av begreppet bra bilder. Det är syftet med fotot, eller annorlunda uttryckt, sammanhanget fotot är taget i eller avsett att visas i. Att försöka bedöma eller betygsätta en bild utan att ta hänsyn till bildens sammanhang är som att tala om vilken bil som är bäst utan att veta om jag ska ha bilen till rallykörning, semester med familjen  på fem personer eller för att transportera gods på upp till 50 ton internationellt.  För mig är mina bilder på morfar eller barnbarnen mer värdefulla än alla prisbilder jag hittills sett.  Det betyder dock inte att jag förväntar mig att ni ska tycka samma sak.

*

Det jag nu sagt betyder inte att jag anser att alla bilder är lika mycket värda att hängas på utställningar, eller visas i tidskrifter. Där kommer allmängiltigheten in.  För att jag ska tycka om bilder på en utställning,  i en fototidskrift eller här på FS måste dom ju tala till mig också. Antingen genom att jag tycker dom är vackra eller genom att jag känner att dom uttrycker något som är viktigt för mig men som jag har svårt att sätta tummen på, att dom kan ge mig ett uttryck för något jag också känt. Och vad var och en av oss tycker är vackert eller viktigt är ju i högsta grad subjektivt. Men för att platsa för en utställning eller i  en tidskrift räcker det inte ens med att fotografen och jag tycker om  bilderna - många måste göra det. Och där kommer bildernas genomslagskraft in.  Marknadsvärdet helt enkelt. Eller åtminstone det förväntade marknadsvärdet. För det är fortfarande subjektivt. Jag har tex observerat att alla inte tycker lika mycket om alla utställningar på tex Fotografiska.....Eller ens tycker lika mycket om Fotografiska, det finns dom som tycker att Fotografiska premierar fel bilder och fel fotografer och inte dom som är riktigt bra  och som är riktigt viktiga.....

*

Nu till dagens bilder, ganska många. Dom har ett tydligt sammanhang och syfte. Alla togs i eftermiddag på en långpromenad på seneftermiddagen när det började skymma. Och när jag gick därute på ängarna straxt söder om Söderbärke kände jag starkt ensamheten som alltid är närvarande ute på landsbygden i glesbefolkade områden, inte minst här i Bergslagen som i stort är avfolkningsbygder. Det är vackert men på ett kargt och just  lite ödsligt sätt, särskilt nu i barvintertider utan alla grönskande gräs och lundar. Just idag stämde det också väl med min egen sinnesstämning (senaste dagarna har det blivit tydligt att syntappet (glaukom) på ena ögat ökar takten, senaste mätning  var det 35%). Dagens bildserie försöker visa hur den här landsändan ser ut i "verkligheten", till vardags i barvintern, och avser inte att vara så "vackra" som möjligt. Nej, vänta nu, det där stämde inte riktigt, visst försöker jag visa det vackra som finns i ensamheten och ödsligheten också, men jag försöker inte avsiktligen försköna landskapet eller bilderna. Rent allmänt just nu är jag fö ganska trött på alla vackra perfekta bilder med lysande teknik. Dvs med massor av yta, men där jag ofta har svårt att hitta innehåll eller känsla. Rent subjektivt alltså.

Och som sagt, ovanligt många bilder, alldeles medvetet, lite massverkan. Se det som en miniutställning över temat Det ensliga landskapet.  

*

Förstora!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Till sist vill jag lägga till att jag inte heller menar att vi alltid borde lägga in sammanhang och syfte för våra bilder och bloggar, tanken är väl att det för det mesta ska framgå av just bilderna. Jag vill bara  betona att vad som är bra bilder både är subjektivt och beror på vad fotograf och betraktare vill ha ut av bilderna.

***