DU LASSE, LASSE LITEN.....

***

....världen är så stor

*

Precis i solnedgången kom dom simmande, måsungen med sin mamma, där ute vid Kyrkudden i Söderbärke. Med lite viljeansträngning tog den sig upp på en av stenarna i vattenbrynet. Där stod den länge, utan att ens kliva upp så underlaget blev lite jämnare. Måsmamman låg kvar i vattnet några meter ut och höll vakt. Förundrat tittade den på världen, den stora.

* 

*

***

FÖRVILLELSER

***

Det oändliga och blekblå

Rörelsen i mörka trädkronor

Dom instängda djuren

drömmer ingenting

Det som väntar

närmar sig sakta

*

Solglitter och måsskrin

och andra förvillelser

Flykten söker sina vägar

för otillräcklighetens skull 

*

*

***

MÅSEN

***

Ja, inte Tjechov, men kanske en blivande Jonathan Livingstone Seagull? Den kämpade på bra i alla fall. Också i går gjorde jag en vända till kyrkudden inne i Söderbärke, och vem träffade jag på där om inte fotokompisen Marianne från Västanfors! Hon hade läst om mina vitkindade gäss dagen innan och också gjort en vända dit. Hon hade fotat flera, tre par med ungar, men lämnade bara kvar en måsunge till mig:-), dom andra hade stuckit. När marianne gått ägnade jag mig en bra stund åt ungen, och när jag fotat den kom alla dom vitkindade tillbaka, tre par med fem, tre resten unge, men dom får bli i nästa blogg. Nu Jonathan Livingstone...

*

Dom är ju inte så stora när dom ligger en bit ut......

*

Mamman fanns i närheten förstås

*

Men Jonathan ville undersöka på egen hand

*

Häftigt alltså....

*

Undrar om jag kan ta mig upp?

*

Det gick ju alldeles utmärkt!

*

Fast det är lite snett nånstans......

*

Men jag står kvar här och kollar ett tag

*

Och vad händer här åt andra hållet då?

*

***

RYMDFÅGELN

***

*

*

***

MÅSEN

***

Ja, inte Tjechovs Måsen utan en alldeles vanlig måsunge. Och som sagt, innan alla storskraksungarna dök upp höll jag på och fotade den här måsungen. Den var ganska orädd men ville hålla ett visst avstånd. Mamman skrek oroligt förstås och gjorde sina flyganfall även om jag hela tiden höll ett rimligt avstånd. Klockan var runt nio på kvällen och solen stod rätt lågt där vid kyrkudden. Jag gillade motljuset även om det gjorde det svårt att få full teckning av fjädermönstret på kroppen. Det blev naturligtvis en hel serie bilder och jag tar med ett urval här. Sista bilden provade jag i svartvitt utförande.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***