DÅ, FÖR NÅGRA HUNDRA MILJONER ÅR SEN.....

***

....simmade dom här bläckfiskarna (ortoceratiter) omkring i haven, bland annat över  stora delar av nuvarande Sverige. Tidig krita, nånstans från drygt 100  ända upp till 500 miljoner år gamla. Tidperspektiven hisnar när jag tänker efter. Det är så lätt att bara jämföra ett par siffror utan att ta in vad dom betyder. Låt oss börja med 30 år, kanske ett tredjedels liv numera. Men 30 år har vi ungefär per generation, sen kommer nästa generation. Alltså tre generationer per sekel avrundat. Det tar alltså ca 200 generationer, 6000 år, för att komma tillbaka till dom tidigaste egyptiska kulturerna. Och med det i minnet tar det a 50 000 såna utvecklingscykler á 6 000 år för att nå dom 300 miljonerna år 

*

Kalkstenstrappsteget i vilken den här ligger inbäddad finns i ett av de vackraste gamla trapphusen i Industrilandskapets hus. Många arbetarfötter har här trampat genom åren och spåren som ska hjälpa dom gående att inte halka är utslitna i mot mitten av steget, hela trappsteget är urholkat av skorna där i mitten

*

Medan jag går här och tittar och tänker  inser jag att jag redan är en av dom gamla stofilerna som hellre funderar på allt som är märkligt och fantastiskt i sig själv och som ligger här fortfarande och visar upp sig efter 300 miljoner år i stället för att följa med strömmen och lägga tiden på artificiella verkligheter, spel, urlöjliga tävlingar om allt mellan himmel och jord och som är gjort, påhittat. Det slår mig att en allt större del av människorna ägnar all mer av sin tid för att lämna det riktiga livet för att i stället delta i påhittade episoder ur overkliga liv. Vilken miss dom gör, varenda timme jag missar det verkliga livet eller helt enkel bara  inte är medveten och uppmärksam är en förlust av ett tillfälle som aldrig återkommer

  *

*

***