DEN GAMLA ANGLIAN IGEN

***

Den gamla Anglian står  där inne i skogen. Till skillnad från dom andra bilvrak jag sett här på bloggen är inte terrängen runt omkring det minsta rensad för att kunna få "renare" bilder. Här växer slyn kring och i bilen. Man måste komma ganska nära för att se den, den är lätt att missa. Men just svårigheten att få öppna vinklar är en del av utmaningen med det här vraket. Jag har fotat det flera gånger de senaste åren och alltid haft  vidvinkeln på, det har känts naturligt. Men när jag nu senast, för en vecka sen, var uppe för i Korsheden några dagar  kände jag för att göra tvärtom, jag fotade med 135:an. Därmed finns i stort sett alltid  "saker" i vägen, begränsat skärpedjup och lite vignettering är vad jag kan använda för att uppmärksamheten ska hamna på bilen. Bilen som Erik i Roskilde i en tidigare bloggkommentar konstaterat vara en Ford Anglia, årsmodell från perioden -49-53. Lite roligt är det med den här, på FB har jag fått kommentarer i tidigare bloggar från brorsbarn till ägaren.

*

Bilderna är tagna med min gamla 99:a och Zeiss 135/1,8. Tredje bilden är sammansatt av två bilder, jag missade lite i matchningen i höjdled varför bilden är något för snäv i underkant.....

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

STRÄNGT TAGET

***

*

*

***

LÅNGT, LÅNGT BORT

***

Inte uppdaterad. Långt från storstan. Långt från innedebatten. Långt från utställningarna och salongerna. Ingen genretillhörighet. Inget att försvara. Ganska naiv. Optimist i mörka tider, värre pandemier har människan klarat och havsnivån har redan stigit säg 50 meter sen isen smält. Kritisk mot pessimister och siare som vet. Gillar både svartvitt och färg och både digitalt och analogt. Ogillar alla fördömanden, oavsett vad. Och tycker om november. Också. 

*

Saxevägen i eftermiddag

*

***

EN KVADRATMETER VÄG

***

Om en stund sätter jag mig i bilen och kör hemåt igen. Knappt tre timmar brukar det bli. Den här gången har jag stannat lite längre än jag brukar när jag är ensam här uppe, fem dagar, men jag har fått gjort allt som behövts. Idag lyser solen från klarblå himmel och det är fyra grader nu på förmiddan. Inga problem trots att jag har sommardäck, men hög tid att byta nu. Ikväll, eller om det var i morgon, är första snöfallet på väg mot Dalarna har jag förstått. Och vilken vägstump bilderna är från? Gissa tre gånger......

*

*

*

*

***

IDAG SVARTVITT

POSTUMT

***

Ganska ofta funderar jag över varför jag fotar så mkt. Drivkrafterna har nog varit olika över tid. Samla minnen känns inte så viktigt längre. Inte heller hoppet, eller åtminstone önskan, att bli duktig. Just nu är det nog så enkelt som att jag vill fokusera på allt som ger mig glädje, allt som ger mig en känsla av mening och sammanhang i livet. Som många äldre - jag integrerar. Gamla familjebilder växlar med dunkelblåa skymningar och färgskimret hos en fjäril, allt hör ju till.

*

Av egen erfarenhet vet jag också att det jag ger uppmärksamhet till växer medan det jag undviker krymper. Och det har större påverkan än jag tidigare förstått. Just nu kanske viktigare än annars. Som väl dom flesta har jag mina dagar med lågt stämningsläge men det har varit envisare och mer påtagligt än tidigare nu en tid. Alltså växer behovet av det vackra och glädjerika.

*

Men jag gillar ju det svartvita också. Där finns andra uttryck, andra motiv och andra känslor. Eller andra motiv, det behövs ju inte, dom gamla funkar bra också. Den här ladan har ni sett massor av gånger. Men allt i livet har sina hemligheter, sina mörka sidor, och framförallt sina dolda sidor. Kanske tror vi att vi känner våra medmänniskor? Vi ser bara utanverket, vi tolkar det vi ser och tror oss veta. Sanningen är att vi ingenting vet om vad som rör sig i andra människors inre. Och ladors inre är också dolt för dom flesta av oss........

*

*

***