RAGHU RAI I KORSHEDEN

***

Ja, bildligt talat förstås. Tvåan bröt sig ur det vanliga tävlings- och hemma hos-skräpet och visade ett entimmes program om den indiska fotografen Raghu Rai. Helt plötsligt var jag i en annan värld igen, Indien som jag lärt mig älska. Mycket fint program som inte bara visade bilder utan också gav en känsla för människan Raghu Rai. Han pratade inte så mycket i filmen men det han sa tilltalade mig på många plan, inte minst känslan att hela tillvaron är ett enda stort mirakel, allt är under och värt att fota. Ett femtital böcker har han givit ut och slår alltså Anders Petersen med typ 20 böcker. Men båda är fantastiska fotografer!

*

Det är många år sen vi hade så mycket snö i Korsheden som nu, säkert en halvmeter. Och eftersom det är nästan minus tio är det precis en sån vinter som jag uppskattar bäst. Idag åker jag hem om någon timme eftersom jag har andra aktiviteter dom närmaste dagarna men kanske blir det en vända upp igen nästa helg, stockholmsfamiljen var lite sugna på att komma upp, vi får se.

*

*

***

IMPRINTS OF LIFE

***

*

*

***

HÄLLESTADSÅN OCH STRÅKWADS BRO

***

Precis som alla andra vattendrag i Östergötland är nu Hällestadsån åter full av vatten. Annat var det i somras. Och det är ju väldigt mycket roligare när inte sjöstränderna ligger uttorkade och åarna lika så.  Vackrare blir det också.

*

Områdena kring Hällestad och Sonstorp har ju varit befolkade långt långt tillbaka i tiden (säkert för Kr f) och jag har för mig att redan på 1300-talet var järntillverkning i öppna gropar igång . Gruvverksamhet och hyttverksamhet kom igång på 1500-talet och Hällestad hade väl ett av Sveriges sydligaste bergslag.

Hällestadsån vid Stråkwads bro

*

Stilla flyter hon här, Hällestadsån, mellan Stråkwads bro och Sonstorps herrgård

*

Stråkwads bro nerifrån åkanten

*

Stråkwads bro som jag och andra trafikanter ser den

*

På bropelaren mitt emot denna står att bron byggdes om 1922. Här har säkert funnits broförbindelse sen nå´n gång på 15- eller 1600-talet men när den här brokonstruktionen byggdes ursprungligen vet jag inte. Men som sagt, ombyggd 1922 till nuvarande skick

*

***

KVÄLLSANDAKT UTANFÖR SONSTORP

***

*

Förstoras!

*

***

APROPÅ MASSFOTOGRAFI OCH SOLSKEN

  ***

Som jag nyss berättade i föregående blogg fick vi till sist lite sol också i Östergötland, efterlängtat. Men inget är för evigt, idag är det halvmulet igen och i morgon ska det regna. Intressant? Nja, det beror på. Alltså på vad man förväntar sig eller vill se på bloggen. Mina kameror har följt mig genom livets alla skiften sen jag var 12 ungefär. Bilderna är hemifrån, från skolan, på tjejerna, studietiden i Göteborg, giftermål, barn, tjänsteresor, barnbarn, ålderdom. Och utöver allt det  här som jag fortfarande tycker är viktigt finns tio gånger så många bilder på grässtrån, vattendroppar, spindelnät, rostiga skruvar, stadsbilder, vackert vädersbilder, regnvädersdagar och annat som har noll och intet värde efter en tid men som underhåller mitt fotointresse, som fungerar som fotopraktik och som utbildning och är uttryck för vad jag i stunden sett eller upplevt. Och ett axplock av allt detta delar jag numera här. För den som vill läsa

*

Såklart läser jag andra bloggar också. Jag har få uppfattningar om hur en blogg ska se ut för att vara intressant, ändå väljer jag, jag läser ju inte allt. Men jag väljer i stunden, inte efter någon slags princip.  Därför blir det heller liksom sällan aktuellt att kritisera en viss typ av bilder, eller en viss typ av fotografer. Ju äldre jag blir desto mindre förståelse känner jag också för elittänkande. Då och då ser jag ordet massfotografi, på något sätt ställt i kontrast till annan fotografi. Uppenbart är att vi har en tid av massfotografi eftersom en stor andel av världens befolkning har tillgång till mobiltelefoni (av världens ca 7 miljarder invånare har sex tillgång till mobiler, medan bara 4,5 har tillgång till toaletter). Alla mobiltelefoner går det inte ta bilder med, men med ganska många. Så visst tas det mycket bilder. MÅNGA fler bilder än före mobilernas ankomst. Och det tycker jag är fantastiskt, så många fler människor på jorden som nu kan glädja sig åt att kunna bevara ögonblick och kunna dela bilder på nära och kära med andra nära och kära! Fantastiskt! Så visst är massfotografi en realitet. Frågan är om det är nödvändigt att ställa det i kontrast till annan fotografi? Förr i tiden, långt tillbaka, var det bara prästerna och vissa andra som kunde läsa, nu läser den övervägande delen av jordens befolkning så kanske skulle vi kunna tala om massläsning, till skillnad då mot dom (vi) riktigt(?) skolade? Och numera har vi masstennis och massutförsåkning jämfört med hur det var för femtio år sen. Jag glädjer mig åt att ha kunnat prova båda, periodvis med viss regelbundenhet, trots ljusår från dom duktiga. Ändå har det varit just roligt! Här kommer en vackertvädersbild med ek :-)

*

***