FOTOKOMPISARNA

***

Svartvitt eller färg? En fråga som ofta kommer upp här på sidorna. Och för mig är det självklart att det inte finns något enkelt svar, det beror både på bilden och sammanhanget och vad jag vill med bilden. Just när det gäller porträtt upptäcker jag att jag oftast föredrar svartvitt. När jag gjorde aprilbidraget i min årskavalkad häromsistens bestämde jag mig för bara naturbilder, men det fanns en del annat, tex bilderna från aprilmötet på Fågelsången . Jag gjorde ju en blogg därifrån direkt då för snart ett år sen och då var det bara färg om jag kommer ihåg rätt. Nu känner jag tydligt för porträtten i svartvitt. Här kommer några av dom. Grundtanken var att göra "klassiska" porträtt, bara de två sista porträttbilderna valde jag en annan ton.

*

Anna

*

Bengt

*

Monica

*

Peter

*

Martin

*

Anders

*

Stefan

*

Kurre

*

Och det var så skoj att göra så ett icke-porträtt också får hänga med

Var la jag den nu då? Fyrisån och Uppsala

*

Postat 2015-01-16 20:51 | Läst 3761 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

PERSPEKTIV FRÅN EN JÄRNVÄGSSTATION

***

Järnvägar - som gjorda för svartvitt och perspektivbilder. Dagens eftermiddagspromenad gick runt den nedlagda lilla stationen i Finspång och en bit på spåret mot Kimstad. Det går faktiskt fortfarande tåg på den smalspåriga järnvägen, kanske ett godståg om dagen, till industrierna Siemens och Gränges. Men med den frekvensen och hastigheten (gissar på normalfart under 50 km/h) känns det helt riskfritt att promenera där.

***

För mycket länge sen - typ 60 år eller ungefär samma tid som i förra bloggen - tyckte jag det var spännande med tåg och stationer. Elektrifieringen av järnvägarna gjordes ungefär samtidigt som jag började fotografera, och jag kommer väl ihåg de frustande ångloken och kolrökslukten. Första året i realskolan var 1954 och då var det ånglok till Stockholm, järnvägen gick alldeles bredvid läroverket. Vet också att jag i någon tidigare blogg berättat att jag många gånger rest med tåg dragna av ånglok och i vagnar med öppen perrong i ändarna där man kunde stå också under färd, just det var sannolikt i slutet på 40-talet. Oftast var det när vi reste från Falun till mormor och morfar i Deje, Värmland, och hem igen. Än har jag inte börjat att systematiskt gå igenom mina gamla svartvita analoga bilder men jag hoppas så småningom hitta åtminstone någon bild på ett ånglok

***

Sen dess har inte järnvägsintresset varit så stort, men som motiv är det fortfarande roligt. Och järnvägar och tåg står fortfarande som symboler för RESOR LÅNGT BORT för mig. Och järnvägsspåren leder UT I STORA VÄRLDEN.

***

Rekommenderar förstoring!