En kollega hade en gång ett bra uttryck när man känner sej lite översvämmad av krav och måsten. Topplockspackningen brinner sa hon och pekade på sitt huvud.
Min topplockspackning ligger risigt till för tillfället, det har blivit lite mycket här. Snön ligger vit inte bara på taken utan överallt så att det inte finns någonstans att skotta undan den.
Det har börjat dyka upp försäljningskrav på ungarna till skolresa och fotboll. Den ena ska sälja salamikorv, den andra underställ och strumpor.
Jag vet att jag är grinig och omodern som ogillar att ungarna ska traska runt bland grannarna och nasa dessa prylar. Om inte får den ena inte åka med på skolresan och den andra får inte åka med på turneringen i fotboll som hon inte vill åka med på.

Varje år vid den här tiden är det så många tappade sugar som staplar sej på varandra. Fast det brukar oftast vara brun-grå-mörkt i Stockholmstrakten, ljuset börjar komma tillbaka lite och helt otåligt väntar jag på våren. Nu kan jag gå ut och köra in huvudet i snöhögen utanför köksdörren i stället så kanske topplockspackningen svalnar.

Har i alla fall fått ett delikat uppdrag av en kompis som vill sälja en Leicautrustning. Jag ska testa igenom huset och gluggarna så att hon vet att grejerna fungerar när hon ska sälja dem. Ska bli intressant att se hur kameran fixar nyanser i all snö. Och på porträtt...
Det var en viss känsla att ladda in en filmrulle i kameran. Och att hejda det vanliga obehärskade knäppandet, här kostar ju varje kopia så det gäller att tänka till plötsligt i fotandet. Ska bli kul att fota analogt om så bara för en rulle. Det var verkligen länge sedan!!!

Fotot är väldigt digitalt på snöhögen utanför köksdörren.....