Jag hade ingen rosa period när jag var barn. Inte vad jag minns i alla fall. Mina döttrar har haft slängar av både Pippi och rosa vilket jag antar är någon sorts motsatser och helt normalt. Men jag har aldrig eftersträvat att vara gullig. Eller har jag det???

Varifrån kommer denna drivkraft att försöka fånga det fluffigt ljuvliga i äppelblommor?
Grannen stannade till och anmärkte att nu står jag med kameran igen, fotar jag dem varje år?
Jag har faktiskt vanan att återvända till potentiella motiv tills jag fått till ett resultat som jag är nöjd med. Så jag står nog inbaxad i äppelträdet om tio år också. Om det överlever förstås, jag knökar in mej med smidigheten hos en noshörning och kvistar och blad rasar omkring mej.