Återigen har jag haft en förträfflig guide, nu på Kenneth Gustavssons utställning. Grimman gick Fotoskolan samtidigt och var dessutom vän med Kenneth på senare år.
Bilderna på utställningen är utan titel och odaterade, de ska tala för sej själva. Hur häftigt känns det inte då att förses med detaljer och anekdoter till dem på vandringen genom lokalen!
Bilderna talar dock starkt för sej själva och jag kommer in till Strömholms rum efteråt där jag till min förvåning upplever honom som lite kall och registrerande i sitt uttryck.
De båda herrarna jämförs, och de var ju samtida, men jag tycker att de jobbade väldigt olika. Ofta tittar jag på utställningar utan att beröras särskilt av det jag ser, men stämningen i den här utställningen tycker jag mycket om!

Jag fick med några egna bilder på vägen från utställningen, jättefånigt att lägga in dem i ett inlägg om en så fin utställning men bloggen blir lite torftig med enbart text ju.
Gustavssons utställning kommer jag att återvända till igen! Mycket sevärd!