Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.
Försök till lite mera personliga sorters bilder på humlor och fjärilar.
Eftersom jag försäkrat mej om att jag inte är tjatig med insektsbilderna lägger jag in ett nytt gäng. Ganska mycket tid och energi är lagd på att jaga humlor och efter ett tag och många album på humlor infinner sej en längtan efter att inte bara optimera flygbilderna utan även att hitta vinklar och varianter som gör att de skiljer sej från tidigare försök.
Den obligatoriska hummelgympan. Lite avslappning inför och emellan jakten på fjärilarna. Och skärpan var med mej för en gångs skull!!
Stor och liten där liten tycks vara herre på täppan...
Den här liraren var tre gånger så stor som de andra humlorna. Ljuden när den flög vasst och högt och den tappade ideligen farten och dunsade ner bland blombladen. Själva blommorna var lite för klena och den hade ett personligt sätt att landa i blomställningarna för att suga nektar som skiljde sej ordentligt från de andra lite nättare humlornas. Som en kläpp hängde den och klamrade sej fast, jag fattar inte att den inte föll!
Ganska kungliga ser de ut, Påfågelögonen. Jag har jublat i flera dagar och fotat en massa bilder på dem för att sedan inse att de plottriga blomställningarna på Rosenflockeln tar hela fokus från fjärilen. Det har krävts åtskilliga oftast gagnlösa försök med vinklar och skärpedjup för att försöka framhäva de stiliga fjärilarna och deras färger!
Fjärilar och humlor är lika förtjusta i Rosenflockeln och ofta bumpar de ihop på ett disträ sätt när de ivrar runt på nektarjakten.
Tripp tripp på blomknopparna.
En våning ner närmare underjorden hittade jag den här malen? med en lite mörkare framtoning som bänkat sej vid bardisken. Den lär nog få vänta om det är nektar den vill bjudas på!!
Plussar på med en nytagen liten lirare som jag inte sett i trädgården förut. Den är mycket mindre i storleken än de andra, men har vackra färger. Har testat att mjuka upp det pillriga Rosenflockeln genom att dra ner på klarheten och hoppas på lite rosa drömkänsla.
Togs fem minuter innan åskan började mullra och regnet ösa ner, togs innan solen försvann bakom molnen och ljuset ändrades.
Kul med nya humlebilder!
Tripp tripp och en våning ner blir favoriter.Känner oxå igen din längtan om ovanliga bilder när det gäller just dessa djur. Har funderat en hel del på det faktiskt.Tänker att deras språk är så väsenskilt från vårt och de gör det svårare att få till det emotionella anslaget. Det är svårt att känna igen sig i en humla.
Ja så går mina tankar när jag kopplar ihop begreppet personlig och humlebilder. Kanske inte alls så som du tänkte när du skrev ;)
Tack så jättemycket Annelie, jag fattar inte varför jag blivit så fast vid humlorna!
Det är väl så att man behöver se till sina egna anslag och funderingar kring vad som kan förändras i bilderna och lägga utmaningen på förändringar och annorlunda vinklar hos sej själv?
Vare sej man fotar humlor eller stadsbilder. Tar man väldigt många bilder tror jag att det leder till att man vill förändra och utvecklas, det blir lite träligt att hela tiden få upp liknande bilder efter fotopassen.
Som du så talande beskrev i din blogg så är det ju destå roligare att fota om lusten finns där!!
Fast jag fattar...jag är också fast i humlebilder :)
Det är underbart att sitta med dem är det inte?
Jag tar de chanser jag får.
Jag tycker om humlebilder och du har blivit avundsvärt bra.
Som jag sa jag har också funderat om hur man gör dem mer personliga...och är inte det i sig en lustig fråga.Jag tror (just nu iaf) att det beror på att det är svårt att känna igen sig i en humla och det är en del av problematiken.Och visst är det så att även de flygande bilderna tenderar att likna varandra.
Kanske man är lite som vissa blir med sina husdjur, man vill förmänskliga dem?
I alla fall tror jag att man gärna läser djurbilder på ett förmänskligande sätt fast de i själva verket håller på med helt andra djuriska aktiviteter.
Fina bilder igen, gillar vi humlor för att de är runda och gulliga eller för att de enligt fysikens lagar inte kan flyga, fast det gör de eftersom de inte vet om det.
Riktigt fin skärpa och bra färger, snyggt.
Varmt tack Stefan!! Vi gillar nog humlor, eller i alla fall jag, för både och.
Dessutom är de flitiga och nyttiga, och väldigt trevliga på sitt sätt! :-)
Nu gjorde du mig så glad när jag hittade denna din blogg med humlebilder och fjärilar så fina...
Jag har min dator där det är en stor planta med rudbeckia. Där var massor av humlor och fjärilar på samma gång. Underbart spännande att titta på.
Sedan försvann de helt efter ett regn vi hade. Har det hänt hos dig också.
Inga bilder för jag trodde inte de skulle försvinna. Du har fått så fantastiska bilder. Det syns hur mycket du kämpat för dessa duktiga du.
Ha det gott
Gun-Inger
Varmt tack Gun-Inger!! Både humlor och fjärilar har försvunnit nu när det blivit svalare. Det är mest blomflugor i rabatterna. Kanske det beror på att de insektsdragande växterna börjat bli överblommade.
Kanske skönt att de är borta så att jag får koncentrera mej på andra saker ett tag! ;-)
Tripp tripp och en våning ner blir favoriter.Känner oxå igen din längtan om ovanliga bilder när det gäller just dessa djur. Har funderat en hel del på det faktiskt.Tänker att deras språk är så väsenskilt från vårt och de gör det svårare att få till det emotionella anslaget. Det är svårt att känna igen sig i en humla.
Ja så går mina tankar när jag kopplar ihop begreppet personlig och humlebilder. Kanske inte alls så som du tänkte när du skrev ;)
Tack så jättemycket Annelie, jag fattar inte varför jag blivit så fast vid humlorna!
Det är väl så att man behöver se till sina egna anslag och funderingar kring vad som kan förändras i bilderna och lägga utmaningen på förändringar och annorlunda vinklar hos sej själv?
Vare sej man fotar humlor eller stadsbilder. Tar man väldigt många bilder tror jag att det leder till att man vill förändra och utvecklas, det blir lite träligt att hela tiden få upp liknande bilder efter fotopassen.
Som du så talande beskrev i din blogg så är det ju destå roligare att fota om lusten finns där!!
Fast jag fattar...jag är också fast i humlebilder :)
Det är underbart att sitta med dem är det inte?
Jag tar de chanser jag får.
Jag tycker om humlebilder och du har blivit avundsvärt bra.
Som jag sa jag har också funderat om hur man gör dem mer personliga...och är inte det i sig en lustig fråga.Jag tror (just nu iaf) att det beror på att det är svårt att känna igen sig i en humla och det är en del av problematiken.Och visst är det så att även de flygande bilderna tenderar att likna varandra.
Kanske man är lite som vissa blir med sina husdjur, man vill förmänskliga dem?
I alla fall tror jag att man gärna läser djurbilder på ett förmänskligande sätt fast de i själva verket håller på med helt andra djuriska aktiviteter.
Tack så jättemycket Danne!
Det är kul att fota insekter, lycka till och jag ser fram emot att se dina bilder!!
Bild nr 4 är verkligen en fullträff!
Christer
Varmt tack för det Christer!! :-)
MVH Roger
Jätteroligt att de gillas, stort tack Roger!! :-)
Riktigt fin skärpa och bra färger, snyggt.
Varmt tack Stefan!! Vi gillar nog humlor, eller i alla fall jag, för både och.
Dessutom är de flitiga och nyttiga, och väldigt trevliga på sitt sätt! :-)
Jag har min dator där det är en stor planta med rudbeckia. Där var massor av humlor och fjärilar på samma gång. Underbart spännande att titta på.
Sedan försvann de helt efter ett regn vi hade. Har det hänt hos dig också.
Inga bilder för jag trodde inte de skulle försvinna. Du har fått så fantastiska bilder. Det syns hur mycket du kämpat för dessa duktiga du.
Ha det gott
Gun-Inger
Varmt tack Gun-Inger!! Både humlor och fjärilar har försvunnit nu när det blivit svalare. Det är mest blomflugor i rabatterna. Kanske det beror på att de insektsdragande växterna börjat bli överblommade.
Kanske skönt att de är borta så att jag får koncentrera mej på andra saker ett tag! ;-)