Dag två tornade ett kompakt ovädersmoln upp sej öster om oss. Jag grep kameran och förflyttade mej raskt ner till klipporna. Kan nämna att jag hade en farsa som, berättades det, var ute och fiskade i lugn och ro i en eka av metall en gång när åskan gick. Hans valspråk var för övrigt att "ska man vara ett exempel för sina barn ska man vara ett varnande exempel". Det brukar vi barn ha väldigt roligt åt emellanåt!

Kompisens hund gillade inte alls att jag lämnade hans flock och rusade efter mej för att "valla in" mej tillbaka bland de andra. Han var inte alls nöjd med att jag dröjde mej kvar nere vid vattnet. När åskan knallade gnällde hunden, men den här gången stod vi i solsken och betraktade skådespelet som passerade nära men inte över oss.